Eftersom den här dagen gått käpprätt åt helvete så hoppar jag i säng nu, längtar redan efter imorgon då jag kommer få vakna upp åt herr glader här ovanför. Förhoppningsvis sover han bättre inatt och är kryare imorgon. Så jobbigt när tusse ska vara sjuk, man känner sig så hjälplös...

Håll nu era tummar för att den här jävla tandvärken försvinner också OCH för att någon kommer hit å fixar den där tvättmaskinen! Eh, va fan. Håll tummarna för att dagen imorgon inte blir den minsta lik den här!

Jag har ju helt glömt bort den där månadslistan jag påbörjade, så det är nog likabra att jag kör på med den på en gång igen.



Jag har ingen specifik "tro", jag tror varken på gud eller djävulen. Däremot tror jag att allt som händer har en mening och att det är vi själva som skapar våra öden. Jag tror verkligen inte att det sitter någon gubbe där uppe som styr å ställer över oss alla. Hade det varit så hade han nog varit smartare än att skapa så mycket våld och hat i våran värld. Jag tror inte heller att man hamnar i helvetet om man gör nå grövre brott, utan att vi alla går samma väg oavsett hur vi levt våra liv.

Jag är så arg, så jävla förbannad. Det liksom kokar inuti mig och allt på grund av en jävla tvättmaskin! Den skulle göra mig glad, inte på sånt här jävla humör. Helst av allt vill jag bara ta den å kasta ut genom badrumsfönstret. Men den är både för stor för att komma igenom och för tung för att jag ska lyckas med något sådant. Nu står den där och varje gång jag går in i badrummet så stör jag mig lika mycket på den. Jag vill bara spotta på den, slå på den å skrika på den. Jag vet, jätte töntigt. Men efter att ha hållt på med den i flera timmar å försökt allt möjligt så ruttnar man. Jag som hade planerat att tvätta upp allt här hemma, städa, ta ett bad i lugn och ro, lägga ansiktsmask och hårinpackning. Istället har hela dagen gått åt till den där! Till råga på allt har ja nå förjävla ont i visdomstanden också, va fan gör den för nytta liksom? Lika jävla onödig som den där trasiga helvettes tvättmaskinen är vad den är. Bara är där och irriterar, ändå skillnaden är vell att den gör ont...

Jag vet att ni är många som är nyfikna på hur det ser ut hemma hos mig och jag vet att jag sagt att jag ska visa er. Däremot vet ni att jag är världens bästa person på att skjuta upp saker å ting vid det här laget. Kollade igenom bilderna och hittade denna, här får ni i alla fall en skymt av hur hallen ser ut. Ett litet smakprov typ. Den som väntar på nå gott...

Nerspydd, nerdregglad, förkyld, lite feber men ändå så jäkla söt och glad. Det är mammas grabb det! Nu är han ombytt å ligger å sover så sött så, det är konstigt hur pigga barn kan vara fast dom är sjuka? I natt var det däremot värre, vi har knappt sovit någonting. Milo va så snorig att han ett tag knappt fick någon luft, så jag har fått hålla på med näsfrida och näsdroppar hela natten. Jag har fått trösta å vaggat honom till sömns, ge han mat i omgångar. Sen har jag knappt kunnat sova vidare, utan har suttit å tittat på honom. Sett så han fortsatt andas, försäkrat mig om att han får in den luft han behöver i sin lilla kropp... Mario är också dålig, igår låg han däckad hela dagen med feber. Idag känner han sig lite bättre i alla fall. Jag själv är också förkyld och har jävligt ont i ena visdomstanden som är på väg upp, är det inte jävligt typiskt att allt ska komma på en och samma gång?

Milo är verkligen mig upp i dagen, inte nog med att han skulle krångla till det å ligga fel när han föddes (så som jag låg när jag föddes) så har han även börjar suga på samma fingrar som jag gjorde när jag var liten. Pekfingret å långfingret för er som inte ser... Vi får vell hoppas att han inte ärver "vildheten" från mig, för jag va tydligen en riktig vilde som liten och speciellt när det fanns vatten i närheten. Han kan vell få lugnet från Mario istället, han sov tydligen för det mesta under hans första år. Fast helt ärligt så tror jag nog inte att det blir så, haha!

Well, jag har haft fullt. Jag förstår inte hur folk hinner blogga å svara på en massa kommentarer när dom har barn? Fan, jag hinner knappt med att göra mig själv iordning nu för tiden liksom. Det är galet vad mycket tid Milo tar, särskilt nu när han knappt sover nått om dagarna längre. Men det gör inget, för jag älskar att spendera tid med honom. För mig är det den viktigaste delen och den roligaste i mitt liv. Nu sover han i alla fall, fast om jag känner honom rätt så kommer han vakna upp när som helst. Å sen när han ser mig kommer han ge mig världens största leènde, åh vad jag älskar dom stunderna! Han sprider så mycket glädje och kärlek den där lilla människan!

Som jag sa, nu har han vaknat. Tjingeling!

Den här ringen är den senaste jag köpt hem till min älskade smyckessamling, har liksom fastnat för stora ringar som verkligen syns!

Paketet innehöll det jag trodde, kommer visa er det ikväll om ni har tur! Just nu väntar jag på att middagen ska bli klar och på att mamma ska komma. Hon ska ta Milo ett litet tag då jag och Mario ska ner till Malin som ska ha Partylite visning hemma hos sig. Tur att vi bor på samma gård, då behöver vi inte stressa. So long!

Jag har tydligen ett paket som väntar på mig på posten... Har en liten aning om vad det kan vara, men helt hundra är man ju aldrig. Ska nog kila iväg till centrum å hämta ut det så får vi se om det är rätt, spännande!

Jag är på strålande humör idag, som vanligt typ. Att jag däremot inte har lagt upp bilderna på 80 tals festen eller svarat på kommentarerna är en annan historia... Så dålig jag är, skjuter alltid upp på saker. Är ni också såna? Som tänker att "eh, det där fixar jag imorgon istället", men så blir det aldrig av å man tänker samma tanke igen? Jag måste ändra på det, för det är en jävligt dålig vana jag har!

Senaste nytt i sminkhörnan är detta läppglans med plumping effekt, det ska tydligen ge fylliga läppar och ett hållbart resultat flera timmar framöver. Med tanke på hur dyrt det va så hoppas jag att det faktiskt fungerar! Egentligen har jag tillräckligt stora läppar, men lite fyllighet skadar ju aldrig. Har inte testat det än, men berättar för er hur det fungerade sen när jag gjort det.

 

Milo la värsta möken nyss, fast den luktade nog mer än vad den hördes. Undrar hur hans poop kommer se ut nu när han börjat äta gröt å pureèr? Haha, fräsht morgonämne... På tal om poop, så tror jag det är dags att byta blöja på lillenman. Det följde nog med lite poopelipoop med den där prutten han nyss la!

Jag är så hungrig så jag dör! Mario är på väg hem med pizza, hoppas jag i alla fall. Min mage liksom skriker efter mat å vårat kylskåp ekar i princip. Milo somnade för ett tag sedan, Dizzie sover hon med å Gucci springer runt å leker med sin råtta. Farsan är hos min kusin på middag men borde komma hem snart han med. Jag är så van vid att ha folk runt omkring mig hela tiden så när jag blir ensam blir jag med detsamma helt uttråkad och rastlös. Det är ju nu jag ska passa på att slappa av och bara rå om mig själv lite, men jag känner mig lika stressad för det. Jag har liksom glömt bort hur man bara släpper allt å kopplar av, vad fan fick mig att känna mig avslappnad förut?

Det gick jätte bra på bvc idag, Milo följer sin kurva perfekt! Han väger nu 8160 och är 67.5 cm lång, det är en lång kille vi kommer få. Våran bm tror till och med att han kommer bli längre än Mario som vuxen och Mario är ändå 187. Men det är inte konstigt med tanke på att alla i båda våra familjer är långa, om man bortser från mamma som är 156, haha. Efter bvc somnade vi två på soffan å sen har vi bara busat, ätit å slappat här hemma. Det är bra skönt med slappardagar ibland!

Milo sover å jag har passat på att ta en massa egopics med webben, snacka om usel kvalitè. Likadant vad det gäller min digitalkamera! Jag är verkligen i stort behov utav en bättre kamera, helst en systemkamera. Någon där ute som känner sig villig att spendera några tusenlappar på mig? Inte? Nehepp...

Jag och Milo ska i alla fall tralla ner till BVC snart för den vanliga "månadskontrollen", ska bli spännande att se hur mycket han gått upp i vikt och hur lång han är nu. Berättar mer om hur de gick senare, ska ta tag i kommentarerna då också å slänga in bilderna från 80 tals festen. Haha, fan så dålig jag är!

God morgon allesammans, här hemma har det varit fullt hus. Milo fick smaka på den här banangröten från Semper till frukost och han fullkomligt älskade den! Två teskedar gav jag honom, men hade han fått bestämma hade han nog ätit upp allt. Sen senare fortsätter vi med majs och potatispuren, jag sa ju att jag skulle ha en matglad kille. Nu väntas lek och bus för oss två, tjingeling!

Istället för att göra egen pure köpte vi hem färdiglagad, Milos första kontakt med (någelunda) riktig mat blev alltså den ovanför, Majs och potatispure. Hans min va verkligen obeskrivlig, samtidigt som han verkade gilla det så undrade han nog vad fan det va för konstigt vi stoppade i mun på honom. Ska bli spännande att se vad han tycker om det imorgon. Vi köpte även hem några andra som vi ska prova så småning om, nu i början kör vi den här i några dagar och sedan byter vi ut mot en ny han får testa osv. Det som blir över har jag fryst in, med tanke på att man bara får spara en öppnad burk i två dagar. Så nu håller vi tummarna för att han inte får några allergiska reaktioner och att allt i matväg flyter på som det ska. På torsdag ska jag upp till BVC på den vanliga "månadskontrollen", så då ska jag passa på att höra lite mer om allt som har med mat att göra. Känns som om det är så mycket man ska hålla koll på och då kan det vara skönt att prata med någon kunnig inom det området. Har ni däremot fler tips och råd att ge mig så är ni mer än välkommna att lämna dom i en kommentar här nedanför.

Jag e nå sjukt trött just nu och hungrig också för den delen. Maten är i alla fall på gång, men eftersom jag fick för mig att göra potatisgratäng och rostbiff idag så tar det sin lilla tid. Om ni undrar varför middagen blir så sen så är det för att jag har varit iväg hos Mysan hela dagen, därav har det inte blivit nå bloggande heller... Nu ska jag fortsätta med maten, är så hungrig att jag svimmar snart!

  

Jag har duschat å satt på fejjan, nu blir det Daim och kaffe framför tvn. Sen tar jag nog en prommis i solen med hundarna!

Idag är jag en riktig tröttmössa, men efter några koppar kaffe så kommer jag vara fit for fight igen. Milo trallar just nu runt i sin gåstol, han bara älskar den mer och mer! När han har somnat ska jag ta en dusch å sätta på en maskin tvätt så jag får lite gjort här hemma!

Milo sover redan och jag ska hoppa i säng när som helst. Är galet trött idag! Å ju fortare jag somnar dessto fortare blir det en ny dag och då får jag busa och mysa en massa med min lilla son. Det är så trist när han sover, så lugnt... Jag liksom saknar honom, jag vet de låter sjukt. Hur kan man sakna någon som ligger tre meter ifrån en å sover? Skulle jag få bestämma skulle vi vara vakna hela tiden. Älskar att höra han skratta å jollra, se han utvecklas och bara få ha honom i min famn, pussa å krama honom. När han sover så är det så tyst å tråkigt! Men ni säger ju att jag ska passa på å sova när han gör det, så jag får vell göra det i brist på annat. Tar kommentarerna imorgon istället å då kommer även resten av bilderna från 80 tals festen upp!

Jag undrar hur lång tid det ska ta innan Milos lilla tand vill titta fram helt, den har liksom varit på väg i över en månad nu. Dreglar gör han också, mer och mer för varje dag. Så är det inte spya som gör hans kläder blöta så är det numera dregel. Å du lilla tand, kan du vara snäll å komma upp snart?

Napp och nappflasksoppa är numera min specialité!

Den här besten ska vi köpa hem till helgen, vi är verkligen i behov av en ny tvättmaskin. Våran andra fungerar, men inte tillräckligt bra. Kläderna luktar inte sköljmedel längre och ibland tvättar den inte rent helt. Man kan vell säga att den gjort sitt helt enkelt. Det typiska i det hela är att vi egentligen tänkt köpa en ny tv och som pricken över i:t är tvn vi vill ha på extrapris. Men det får vänta ändå, tvättmaskinen är viktigare och det gäller att prioritera. Vi har ju våran bamse tv på 52 tum som fungerar, men ändå. Det är sjukt störande!

På torsdag blir Milo 4 månader, vilket innebär att han får börja äta pureèr. Jag har sett fram emot det jätte länge, det ska bli så roligt att få se hur han reagerar, om han gillar det osv. Jag själv tror att han kommer vara glad i mat och äta det mesta, redan nu är han ett litet matvrak. Hur va era barn vid första kontakten med mat? Gillade dom det? Vad började ni ge dom för något? Gjorde ni eget eller köpte ni i färdiga burkar? Är det något jag bör tänka på? Dela med er av era erfarenheter, för det är alltid lika roligt att få läsa om hur det va för andra. Ge mig gärna tips och råd också, det uppskattas alltid!

Kommer ni ihåg att jag berättade om att Mario hade köpt hem en jävla massa choklad när han jobbade på Marabou? Här har ni en del av allt han köpte hem, helt galet vad mycket det va! Vi har tjockat i oss hur mycket som helst och gett bort över hälften, ändå är det lika jävla mycket kvar ändå. Snacka om att jag verkligen kommer behöva gå på diet efter det här!

Va ju på 80 tals fest i lördags, dagen gick på så fort så jag hann inte slänga in ett enda inlägg. Igår tror ni säkert att jag va bakis, men nej det va jag faktiskt inte. Är nog segare idag om jag ska vara ärlig, däremot va jag inte inne på datorn någonting utan spenderade all min tid tillsammans med Milo. Jisses vad jag saknade honom! Allting hade i alla fall gått bra hemma hos mamma, han är så snäll så min lilla son. Vi hade det jätte skoj på festen, kommer slänga in massa bilder senare. Nu får ni nöja er med ett smakprov, för fan så snygg man va. Haha! Det roligaste va nog att vi drog till Olearys efter, förstå hur folk glodde! Tur att jag hade Blubban som såg likadan ut, vi va liksom färgklickarna där inne.

Det har varit så mysigt här hemma hos mamma ikväll, även om hon va lite trött. Brollan å Blubban hade lagat pizza till middag och sedan myste vi allesammans i soffan framför en film med en massa gottigheter. Däremot hann jag inte se så mycket av filmen då Milo vaknade mitt i den, men så är det att vara förälder. Man kan aldrig planera in något, utan allting går efter Milo numera. Vill jag se film utan att bli avbryten så måste jag göra det efter tio för att vara säker på att Milo inte vaknar, men då är jag oftast för trött för det. Men det gör inget, filmer kan man se livet ut medans det gäller att ta vara på den här tiden med Milo som växer å utvecklas allt mer för varje dag som går. Det är viktigare och roligare också för den delen.

Just nu ligger jag i mitt gamla sovrum här hos mamma, det är galet vad många minnen man har här ifrån. Vad mycket man varit med om liksom. När jag tänker efter kommer jag på vilken jävla skitunge jag måste ha varit! Stackars mamma som stått ut med alla mina påhitt genom åren och som hon måste ha oroat sig. Men det är inte sånt man tänker på först man själv sitter i samma sits och har egna barn. Då förstår man hur mycket dom offrat, hur mycket dom gett, hur mycket dom verkligen älskar en. Man ser liksom allt från ett helt annat perspektiv...

Nu ska jag sova, känner mig helt ensam och saknar Mario galet mycket. Är inte van att sova själv längre, det va länge sen sist. Men jag har ju Milo här brevid mig i sin resesäng, fast fan så jag önskar att Mario va här han med...

Den här bilden är bra många år gammal, på den bilden var det bara jag och Dizzie. Jag bodde hemma å hade min trygghet här hos mamma. Nu några år senare är jag sambo, har ytterliggare en hund och även en son. Vad fort allting gick, vart tog tiden vägen? Hade någon sagt till mig då att mitt liv skulle se ut så här hade jag inte trott på det för fem öre. Men jag är lyckligt lottad över det liv jag lever, jag har världens underbaraste sambo (oftast i alla fall, mehe...), en gudomlig son och två tokmysiga jyckar. Inte nog med det så har jag den mest kärleksfulla familj man kan ha och dom bästa vännerna. Vad mer kan jag begära? Vad mer kan jag få? Ingenting som går upp mot allt detta i alla fall. "Pengar kan köpa mycket men inte den lycka äkta kärlek ger". Så länge jag har er vid min sida klarar jag allt ♥

"Jag skulle ha köpt en nagelborste men hittade den här istället" blev farsans kommentar när han kom innanför dörren å räckte mig en påse som innehöll den här söta pyjamasen.

Väntar på att Mario ska komma hem och på att Milo ska vakna, sen bär det av till mamma. Där väntar det pizza och en massa godis, å jag som skulle gå ner i vikt? Det värsta är nog Mario som köpt hem en massa choklad från marabou där han varit å jobbat denna vecka. Min diet ska ju inte innehålla en massa gott! Men vet ni? Jag skjuter nog på den å börjar med den nån gång framöver istället, det är liksom inte läge för sånt trams nu...

Vi håller på å packar här hemma, ikväll ska jag och Milo nämligen sova hemma hos min mamma. Eftersom hon ska passa honom över natten imorgon så tyckte jag att det va bra om jag sov där med honom dagen innan så hon får se våra rutiner och även så att Milo får vänja sig. Dags att fortsätta, tjingtjong!

Denna fina tröja med byxor på Mickey Mouse (Musse Pigg) fick Milo av sin morfar igår, tack tack moffa!

Huvudvärken är borta och jag känner mig helt utvilad, att Milo valde att ta sovmorgon idag å inte vakna först vid åtta imorse gjorde verkligen min dag. Jag är inne på min andra kopp kaffe å har redan hunnit bada Milo, sätta på en tvätt samt slappa framför tv:n. Ska snart ta ut hundarna på en promenad och sen blir det en dusch å till att sätta på facet. Det är så skönt att Mario tar ut hundarna varje morgon innan han åker till jobbet, då slipper jag stressa med det på morgonen och kan ta det lite lugnare än vad jag annars skulle behöva göra. Det gäller att sammarbeta när man har familj och hjälpas åt så gott det går.

Jag har fortfarande huvudvärk, ändå har jag sovit sen Mario kom hem från jobbet. Fryser gör jag också... Tänk om jag börjar bli sjuk? Det skulle ju vara typiskt nu när vi ska iväg på lördag, typiskt min vanliga otur. Förhoppningsvis är det bara vanlig migrän kombinerat med trötthet och förhoppningsvis mår jag bra imorgon igen...

Milo ligger å snackar för fullt i soffan här brevid mig, eller snackar? Snarare skriker och skrattar, han har liksom upptäckt vilken kraft hans röst faktiskt har medans jag börjar få huvudvärk, härlig kombo va?

Idag har det gått en vecka sen farmor gick bort, hur kan det gå så fort? Det är nå hemskt vad jag saknar henne...

Spyhanddukarna vi inhandlade från Ikea under graviditeten var nog det bästa köpet någonsin, för jävlar vad dom går åt! Egentligen är det nog inte avsett att torka spya med, men när man har en son som kräks hela tiden så fick det bli så. Så alla ni mammor med kräkungar där ute, vill ni ha billiga "spyhanddukar" så ta en tripp förbi Ikea!

Nu ska jag å Milo möta upp brollan, sen bär det av till Handen. So long!

Tänk vad lite kaffe (okej, litervis med kaffe), en dusch och en promenad kan göra med en. Nu är jag pigg som en lärka igen!

En kopp kaffe senare så har jag piggnat till lite mer i alla fall, fast jisses vad skönt det hade varit att få gå å lägga sig i sängen istället. Men jag får mysa vidare med världens sötaste unge i min uber sköna morgonrock istället å pimpla kopp nummer två. När Milo väl somnar igen ska jag passa på att ta en dusch och göra mig iordning. Vi ska nämligen med brollan till Handen sen, han ska till arbetsförmedlingen å jag ska passa på att fixa dricka till mig och Mario inför lördagen. Däremot kommer det inte bli mycket, tror nog jag kommer vara ganska lättpåverkad nu när man varit nykter i ett år. Galet vad tiden går fort!

Update 16:05 Jag bara älskar hur svullen i ansiktet man är när man precis vaknat, haha!

Varför? Varför envisas Milo med att gå upp så här tidigt? Varför gör han på detta viset? Jag tror jag kommer avlida, av sömnbrist. Det känns i alla fall så för tillfället, min kropp strejkar! Vart tog dagarna vägen då han kunde sova till tio - halv elva? Tacka fan för kaffet, det är liksom min bästa vän under mornar som dessa...

Har suttit å kollat igenom en massa gamla bilder, seriöst jag får ju ångest över att jag inte längre har samma kropp som innan graviditeten. Visst, det har bara gått drygt fyra månader sen jag födde, men ändå. Jag måste, bara MÅSTE gå ner i vikt. Innan Bandit Boat ska 10 kilo vara väck, minst i alla fall! Sen skiter jag i om jag kommer få leva på enbart vätska en längre tid och träna på crosstrainern som en dåre. Jag är villig att göra vad som helst så länge jag får känna mig nöjd med mig själv igen.

Å med det säger jag god natt!

Men att till och med sova med benet, eller ska jag säga i benet är vell att ta i?

Men jag har fan världens sötaste son ♥

Som jag nämde i ett tidigare inlägg så ska vi ut å roa oss på lördag för första gången sen Milo kom, eller ja första gången sedan jag fick reda på att jag va gravid kanske man ska säga. Min storebrors brutta fyller 30 så det blir 30 års fest med tema 80-tal, kommer bli grymt roligt! Milo kommer vara hemma hos sin mormor som ska passa honom över natten, känns nervöst! Men jag vet att mamma kommer klara det galant, hon har ju lyckas med mig och mina bröder så vad har jag att oroa mig för egentligen? Fast det är klart att det är nervöst när det är första gången han ska sova borta över hela natten, sen kommer jag sakna honom nå galet mycket också. Min lilla plutt!

Va ju i Handen idag med brollan och Blubban, vi hittade det sista till på lördag. Våra outfits kommer vara nå sjukt snygga, thats for sure! Kan inte visa er vad, det får ni se på lördag. Men ovanför har ni ett smakprov på vilka färger det handlar om, mehe!

Drar iväg till Handens Centrum ett tag nu för att möta upp Blubban, vi ska kolla på kläder å sånt till 80-tals festen på lördag. Har jag inte berättat om den? Gör det när jag kommer hem, have fun!

Milo hade ingen feber, tack å lov! Istället är han nu pigg och glad efter sin långa sovstund och leker för fullt med sin gåstol. Han älskar verkligen den där jäkla gåstolen å mamma älskar att se honom glad ♥

Men asså, det va ju jävligt trevligt med driftfel när man ska börja blogga här igen. Vilket välkomnande va? Not! Men nu fungerar det igen, weiii! Milo ligger å sover, något han gjort bra länge nu. Han har varit lite hängig och grinig idag så jag ska ta å tempa honom när han vaknar, vilket han gjorde nu. Plikten kallar, tjingeling!

Äntligen är alla inlägg från den andra bloggen överförda hit, fan vilken tid det tog! Nu byter jag aldrig blogg mer utan håller mig till den här! Det är en jävla tur att man lär sig av sina misstag! Just nu sitter Milo i sin gåstol, fast han har missuppfattat det där med gåstolen. Han liksom hoppar i den, som han gör när han sitter i hoppgungan. Å så pratar han på som bara den under tiden, ser riktigt roligt ut. Men han tar sig fram i alla fall, fast mer bakåt om jag ska vara ärlig. Ne ni, nu ska grabben få käk och sen blir det en dusch för min del!

Ja ni mina kära vänner, jag har valt att fortsätta blogga här istället. Finest va helt enkelt ingenting för mig, ett riktigt tråkigt och krångligt ställe om jag ska vara ärlig. Nu ska jag bara föra över alla inlägg från finest och sedan kör vi på som vanligt!

Update: Kommer fortsätta föra över inläggen från bloggen på finest imorgon, för jävlar vilken tid det tar!

Vilken underbar dag att vakna upp till, älskar verkligen när solen tittar fram! Milo ligger å sover så jag ska passa på att ta en dusch å göra mig iordning, sedan ska vi tralla ut med hundarna när han vaknat till liv igen. Efter blir det nog till att ta barnvagnen å gå en sväng till centrum, funderar på om jag ska byta från liggdelen till sittdelen också?

Det är ju synd att webbcamen suger hästballe, men här får ni i alla fall en skymt av hur håret ser ut. Fortfarande ljus men med massa mörka slingor och mörkt underhår. Har jag tid sen när kameran laddat klart så tar jag en bild med den istället. Är galet nöjd över håret i alla fall, det är huvudsaken!

Ni undrar säkert vart jag tagit vägen? Hur håret blev? Hur min helg har varit? Jag har haft så mycket att göra att jag inte hunnit slänga in ett endaste yttepytte inlägg! I fredags fixade jag ju håret hos Annelie, det är as snyggt nu! Ska försöka ordna en bra bild på det imorgon så ni får se! Senare åkte jag hem till Cornelia å käkade tacos och sen va den fredagen över. Igår va jag hos Mysan på "klädbytardag", riktigt mysigt! Fick med mig några snygga plagg hem också och förhoppningsvis hittade dom andra sötnötarna nå fint dom med. Sen va typ lördagen slut den också... Idag har jag STORSTÄDAT å då menar jag verkligen storstädat! Ni vet när man dammsuger rent i alla skåp, skrubbar varenda vrå osv. Så nu luktar det fränt här hemma och ser ut som ett hem igen. Jag hatar när det är rörigt, det är de värsta som finns! Mamma tycker att jag blivit så pedant sen jag flyttade hemifrån och förstår inte hur det gick till med tanke på att mitt rum oftast såg förjävligt ut när jag bodde hemma, tur nog att man växer upp med tiden. Sen är det ju alltid annorlunda när det är ens eget hem, här har man ju ingen mamma som går å plockar åt en. Haha! Ne men jag tycker det är roligt att städa, så länge jag kan fortsätta tills jag känner mig helt klar och inte behöver avbryta mitt i allt. Så då får man passa på att ta det under helgerna när Mario är hemma så han kan ta Milo...

Milo är vaken, men fortfarande jätte trött. Schysst att han langade en gäsp på bilden vi nyss tog, haha. Jag har i alla fall gjort mig iordning och är redo för vad dagen har att ge. Ska snart ut med hundarna, sen lättar jag upp till tåget å möter upp Annelie i handen för att sedan åka in till stan där hon jobbar å fixa håret. Spännande va? Visar hur det blev sen när jag kommer hem igen. Milo ska få spendera tid med sin bästa morfar under tiden,

Asså, jag är nå sjukt jävla trött! Hade egentligen tänkt gå upp halv sju, men Milo vaknade vid halvsex tiden å ville ha mat och sen va jag för pigg för att kunna somna om. Gucci har bökat ner sig i min morgonrock å ligger å sover där inne med huvudet under min armhåla typ. Gulligt huh? Synd att bilden inte blev den bästa, om ni undrar så är morgonrocken den ljusblå delen och Gucci den vita. Bara för att skapa en illusion typ. Ne nu kom älskling med  kaffe, så ska ut och ta min morgonstund på ballen!

Vet ni vad jag ska göra imorgon? Något som jag helt glömt bort? Jo jag ska till Annelie och fixa håret, nu ska det bli mörkt! Dock inte så mörkt som på bilderna, men vi ska slänga in en massa mörka slingor. Kommer bli grymt snyggt, I can feel it! Fast visst är jag lite sugen på att färga hela håret mörkt igen, fast jag vet ju hur det slutar. Till sommaren kommer jag ångra mig å påbörja projekt "bli blond" igen som alla andra gånger, så jag håller mig nog till min plan. Massa mörka slingor nu och sen till sommaren slänger jag bara in en massa ljusa. Eller? Eh, vi väntar å ser hur det blir imorgon. Min beslutsångest är inte att leka med liksom!

Under svåra stunder som dessa är jag glad över att jag har dig i mitt liv, ingen får mig att le så som du ♥

Jag möttes av en lapp på diskbänken imorse, den var från pappa. Klockan 04.15 somnade farmor in i lugn och ro, nu finns hon inte mer. Jag kommer aldrig mer få träffa henne, aldrig mer få höra hennes röst, känna hennes varma kramar. Det gör ont, nå fruktansvärt ont...

 

Du somnade stilla, din färd hade nått sitt slut. Från allt vad du lidit, nu vilar du ut. Dina steg har tystnat, men fortfarande finns ekot kvar. Vi binder en krans av de vackraste och finaste minnen vi har. Vi spar dom i vårt hjärta, tar fram dom då och då. Så kommer du för alltid, att vara här ändå ♥

Snart ska jag hoppa i säng, Milo somnade innan nio så jag vet att det kommer bli en tidig morgon för mig imorn. Men jag längtar, hur kan man inte göra det när man vet att man ska få spendera ytterliggare en dag med den här sötnosen?



Mammas lilla kille börjar bli stora grabben jue ♥

Alla ligger å sover här hemma förutom jag, ska nog passa på att ta en snabbdusch och sätta på fejjan innan alla vaknar. Eller innan Milo vaknar i alla fall. Dizzie och Gucci sköter ju sig själva.

Morgonen har vi spenderat med en massa mys och bus här hemma, sedan kom farsan hem en snabbis från sjukhuset också. Farmor har fortfarande inte somnat in, men det kan hända när som helst och pappa vill vara där när det händer. Han har liksom varit där sen i söndags, så det är några dagar nu. Det är en påfrestande väntan och jag hoppar fortfarande till när telefonen ringer. Som när han kom hem imorse, då tänkte jag att nu har farmot gått bort, nu lever hon inte längre. Men så va inte fallet, både på gott och på ont. Jobbigt är vad det är... Jag är verkligen glad över att ha Milo i min närvaro hela tiden och som pappa säger, det va nog nån mening med att han skulle komma till. Min lilla ögonsten!

Titta vad världens bästa sambo kom hem med till mig idag, gull! Det är tydligen den Internationella kvinnodagen, fast det visste vell alla redan. Alla förutom jag typ...  Men glad blev jag och överraskad om inte annat. Han är bara bäst min man ♥

Nu har vi varit ute å promenerat i det härliga vädret, Milo somnade i bärselen å ligger fortfarande å sover. Så jag ska passa på att ta mig en dusch. Haha, måste se roligt ut när jag kommer gåendes, en rottweiler, en chihuahua och ett litet barn. Inte konstigt att folk ger mig dom största leendena dom kan ge när jag möter på dom ute. Ganska gulligt, tycker ni inte? Å till alla som sagt att jag inte kommer klara av två hundar och ett litet barn, allting går om man bara vill! Visst finns det dagar då det är lite jobbigt, men jag skulle aldrig kunna göra mig av med varken Dizzie eller Gucci, dom tillhör familjen och är här för att stanna!

Milo ligger i sitt babygym å varvar med att babbla på å skratta för fullt, han är så söt att man blir helt varm i hjärtat. Snart ska vi klä på oss ytterkläderna å tralla ut med hundarna, Milo får följa med i bärselen. Han jollrade nyss fram "mama", lät så gulligt. Fast jag vet att han inte förstår ordet eller vad han säger, men ändå, haha.

För mig är det här äkta kärlek, för kärleken man känner för sitt barn är den starkaste kärleken av dom alla. Jag skulle kunna gå genom eld och vatten för Milo, han är mitt allt. Den jag älskar mest och den viktigaste personen i mitt liv. Jag älskar dig ♥

Dagens tack går ut till världens bästa lillebror och Blubba som hjälpt mig med Milo idag så jag kunde städa här hemma, nu luktar det gott och är fräscht igen. Bjöd dom på middag som tack, chiliconcarne fick det bli. Massa gott! Till efterrätt hade vi tänkt äta semlor, men det va fan slutsålt överallt. Kanske inte så konstigt när man är ute i sista sekunden, men Mario tjackade hem en massa bullar i olika slag som vi gottade oss i istället!

För er som länge undrat över hur Milos vagn ser ut, så ser den ut så här. En Focus Duo - svart/beige och as läcker! Däremot börjar jag redan bli sugen på att köpa en ny, men väntar nog lite till. Vi har ju inte ens hunnit byta till sittdelen än!

Handlade hem lite gottigheter till håret förra veckan, att allting går i rosa är bara ett plus.

Så fort det ringer på telefonen så hoppar jag till, nu är hon död, nu är det pappa som ringer och säger att farmor är död. Men jag har haft fel hela kvällen, ändå har jag inte orkat svara, inte orkat prata med någon. Jag har haft huvudvärk och mått illa sen jag kom hem från sjukhuset. Men mest ont i själen... Mario har fått ha Milo hela dagen så jag kunnat vilat. Ändå har det inte blivit mycket sömn, tankarna kommer ifatt en, minnena... Jag väntar fortfarande på det där samtalet, samtalet jag helst vill slippa men som jag vet kommer komma. Det är jobbigt, den här eviga väntan... Det lilla gnutta hopp jag hade försvann idag på sjukhuset, jag vet vad som komma skall men har så svårt att acceptera det. Jag försöker vara stark, men är inte annat än mänsklig. Döden kommer åt oss alla, vare sig vi vill det eller inte...

Det har varit en jobbig dag, vi va och hälsade på farmor tidigare på sjuhuset idag. Där låg hon, nästintill livlös. Vart hade min farmor tagit vägen? Vem va hon som låg där, så hjälplös och liten i sängen? Det gick knappt att känna igen henne. Hur kan tiden göra så med en? Hur kan det gå så fort? Det känns som om det inte alls va längesen jag va hemma hos henne och hon va pigg å lika rask i munnen som alltid. Nu låg hon där, tyst och stilla... Hon skulle ju träffa Milo också, det pratade vi om. Men allting gick så fort, hon fick aldrig chansen att träffa honom. Det tog på mig när pappa en dag tidigare i veckan höll i Milo och sa "Ja du gubben, du kommer aldrig få träffa din mammas farmor" med en sorgsen röst. Då slog det mig på riktigt, då insåg jag hur illa det faktiskt var. För någonstans innerst inne så trodde jag att farmor skulle bli bra igen, jag trodde att jag skulle få chansen att visa upp min familj för henne. Både Mario och Milo, den chansen är borta nu. Hon kommer aldrig få se dom... Det är lustigt att hon för två veckor sedan va å fixade håret hos frisören och va jätte glad till att nu ligga å invänta döden. Jag kan inte få in det... Sen gör det ont att se pappa så ledsen, faster Monika, farbror Micke och alla andra nära å kära. Det är hemskt!

Jag är för jävla trött, ont i huvudet har jag också. Så ska nog hoppa i säng när som helst, har hållt igång sen sju imorse så det är inte konstigt att kroppen säger ifrån. Imorgon ska vi åka å hälsa på farmor, det kommer bli tungt. Hur mycket jag än hoppas på att det inte blir sista gången vi träffas så har jag en känsla över att det faktiskt kommer vara så. Imorgon kan alltså komma att bli sista gången jag ser min farmor i livet, den tanken är hemsk. Hur mycket man än försöker förbereda sig på döden så går det inte, den slår ner en lika hårt ändå. Det gör ont, nå fruktansvärt ont...

 

Mina föräldrar skilde sig när jag va liten, men det är inget jag lidit över. Vem tackar nej till dubbla julaftonar, födelsedagar osv. Jag har i alla fall fått turen att få dom bästa föräldrarna av dom alla, dom finns alltid där, ställer alltid upp, stöttar och lyssnar. Vi kan prata om allt mellan himmel å jord, dom är min trygghet och jag älskar dom nå otroligt mycket ♥

Det har varit trevligt här hemma hos mamma ikväll, men nu är jag trött och vill bara hem till lugnet. Milos mjukisbyxor är spårlöst försvunna också, så jag känner mig lite småirriterad över det. Jag är en sån som oftast håller koll på allt och vet vart jag lägger grejerna, men nu är dom borta. Inte i klädhögen där jag VET att jag la dom. Blir galen på sånt! Men dom dyker vell upp nångång framöver, tur att jag alltid tar med mig en massa ombyten till honom så han slipper åka hem byxlös. So long!

Men titta vilken gammal bild jag hittade på Gucci, här va han 8 veckor. Mattes lilla snuffe!

Vad använder ni för produkter vid bad till era barn? Vi kör på ACOs produkter från apoteket, mest för att dom verkar så milda. Dom går liksom till och med att äta om man nu känner för det. Enda nackdelen är vell att dom inte luktar så där jätte gott som man kanske skulle vilja, självklart har det att göra med att dom är parfymfria. Men ändå... Vilka produkter skulle ni rekommendera?

För er som va nyfikna på vad det va i paketet jag hämtade ut idag så kan jag säga att det innehöll tio par lösögonfransar, nu har jag så jag klarar mig på den fronten ett bra tag framöver. Flera år framöver om man tänker på att det inte alls är ofta jag använder det. Däremot kanske det ändras nu?

Tänk att det är över tre månader sedan du kom till oss, det är helt galet! Vårat lilla mirakel, jag kan fortfarande inte förstå att du är vår, än mindre hur mycket man faktiskt kan älska någon. Helt ofattbart är vad det är! Nu ska jag ta en stund å bara titta på min lilla älskling som ligger å sussar så gott i sin säng, sedan ska jag också sova. Tröttheten börjar ta över och huvudvärken med för den delen, god natt!



Bilden är tagen under Milos första dag här hemma. Gissa om det va skönt att komma hem från BB och påbörja vårat nya liv tillsammans som en familj ♥

Det är konstigt, men emellanåt så saknar jag verkligen tiden som gravid. Jag saknar dom där sparkarna, alla rörelser och den där stora putiga magen. Jag saknar spänningen, den där starka längtan efter första mötet och alla ultraljud. Det var en magisk tid, det va det verkligen. Däremot så går ingenting upp emot den tiden jag har med Milo nu, att han kom in i mitt liv är verkligen det bästa som kunde hända mig. Jag älskar honom så otroligt mycket, mammas lilla ögonsten ♥

Well, jag har tydligen ett paket att hämta ut. Undrar vad det kan vara? Trist bara att jag såg det så pass sent idag att posten redan hunnit stänga, men då har jag något att se fram emot imorgon istället. Har ett litet hum om vad det kan vara, men helt hundra är jag inte. Självklart kommer jag visa er det sen, för ni är vell lika nyfikna som jag.

Oj oj oj vad dagen har gått på fort, har haft fullt upp sen jag gick upp imorse. Tidigare va jag och Milo med Mysan och Liam hemma hos Nicole och Charlie å fikade, efter mötte jag upp Malin i centrum å uträttade lite ärenden. Sen blev det hem till mig för lunch och resten av dagen har jag och pappa rensat å tagit ner en massa i källaren. Förstår inte hur timmarna kan gå på så fort? Nu ska jag ta en prommis med hundarna och sedan bär det av till solarieholmarna. Nu jävlar ska fröken Sjöbeck bli brun, så det så! Hur har eran dag varit?

Det här blir sista inlägget för idag, sen stängs datorn av. För annars vet jag att jag kommer fastna här, det gör man alltid. 10 minuter till tänker man å vips så har det plötsligt gått en hel timma. Men jag måste få min sömn, så är det bara. Milo ska ha en glad och pigg mamma, inte en trött och grinig en! Har fortfarande inte badat Guccan, men ska göra det nu på en gång. Tur att det bara tar typ fem minuter att bada honom, ibland är hans storlek till hans fördel. Tur för mig det!

God natt!

Snart ska Gucci få sig ett bad, vi ska bara tina upp först från kvällspromenaden vi nyss kom in från. Det är galet kallt ute, ska inte våren vara här snart liksom? Annledningen till varför han ska bada just idag är för att puckot gick under Dizzie när hon uträttade ett av sina behov och fick kiss över hela skallen. Gullig hund va?

Älskar den här blåa skjortan Milo fick av sin farmor i helgen, galet vad snygg den är. Han kommer bli en riktig tuffing i den tillsammans med ett par balla jeans!

Den här bilden är tillägnad Mallan, jag vet ju hur mycket du älskar mina lips. Haha! Nu ska jag börja med maten, idag står kyckling, potatis och bea på menyn. Yummie, yummie!

Edit: Till alla er som tror att jag lagt in restylane, botox å sånt skit i läpparna så kan jag glatt meddela att nej det har jag inte. Mina läppar is the real deal och jag skulle aldrig låta någon sticka mig med nålar frivilligt, allra minst i läpparna!

Idag gott folk är jag tröttare än tröttast, men jag får allt skylla mig själv när jag gick å la mig efter ett inatt. Hur tänkte jag där liksom? Ska i alla fall ut på en prommis med dom här två snart, förhoppningsvis piggnar jag till lite då.

Nu ska jag ta med mig min lilla terrorist å hoppa i säng, alla andra sover ju redan så det är nog på tiden att jag går å lägger mig jag med. Är galet trött så det ska bli skönt att få slänga huvudet på kudden å bara slumra in. Trodde jag ja! Kom nyss på att jag har tvätt i maskinen jag glömt hänga upp, suck! Är det inte de värsta som finns, att komma på att man måste hänga tvätt när man verkligen inte orkar? Så måste Milos flaskor diskas också. Buhu, jag som ville sova...

Så fort det kommer in lite drama går folk igång med detsamma, är det vad som behövs för att folk ska reagera? Drama, bråk och intriger. Är det sånt som vi människor tycker om att ha runt omkring oss? Hur kommer det sig att vi människor är funtade så? Gäller det något roligt, då kan vi inte glädjas åt varandra. Är det något tråkigt, så jubblar vi högt. Handlar det om något som hänt, då kommer nyfikenheten in. Folk backstabbar en, både vänner och sådana man inte känner. Men ändå är det sånt vi människor tycker om att prata om, höra om, läsa om. Vi tycker om när folk är elaka mot varandra för då får vi den där lilla extra spänningen i vardagen. Vi går igång på sånt! Vet ni vad jag tycker, jag tycker det är tragiskt och pinsamt att männskligheten lever på folks misstag, att vi gottar oss när andra mår dåligt. Men den största tragedin är nog att vi inte kommit längre än så...