Min lilla tös mår inge bra, hon skadade sig igår när hon lekte med Ice. Eller hon hann knappt springa ett varv innan hon blev halt på vänster framben. Förmodligen sträckte hon sig, har kollat igenom hela benet och tassen. Inga sår, bägge ben är lika varma och inget som pulserar. Däremot går hon mycket bättre idag, så det är bara att avakta å se. Förmodligen blir det bra av sig själv, annars får jag ta en tripp till vet å kolla upp henne.



Sånt här påminner mig om att tösen börjar bli gammal, en rottis lever mellan 8-12 år och Dizzan är nio och ett halvt nu. Vad ska jag göra den dagen du inte längre finns här? Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag klara mig igenom det? Usch, bara tanken gör ont. Jag vill aldrig förlora dig, jag vill att du ska finnas vid min sida livet ut. Du kommer alltid vara speciell för mig, ingen kommer någonsin kunna ta din plats. Du har gett mig så mycket glädje i livet och störst av allt, du räddade mig den kvällen för 5 år sedan när jag höll på och bli våldtagen. Du fanns där vid min sida, lämnade mig inte oavsett hur många sparkar du fick ta. Du räddade mig, det kommer jag aldrig någonsin glömma. För mig är du allt och så mycket mer, den underbaraste och finaste hunden av dom alla.

Bara att skriva ner det här fick mig att gråta, men det gör inget. För jag vill att alla ska förstå vilken fantastisk och unik hund du är. One of a kind. Min bästa! Jag älskar dig Dizzie av hela mitt hjärta, mammas lilla pärla ♥

Det va så roligt att träffa Gucci, däremot har jag svårt å förstå att han inte är "vår" längre, att han inte kommer vara en del av våran familj. Vi som såg fram emot hur det skulle bli när Milo vart äldre, hur roligt dom två skulle ha. Vi som sa att vi aldrig skulle göra oss av med honom... Men vi gjorde det för hans bästa, enbart för hans skull. Annars hade vi fortfarande haft honom här... "Bästa ägaren är den som fattar bra beslut trots att det känns i hjärtat" och så är det verkligen. Men känns gör det! Fast med vetenskapen om hur bra han har det så känns det lättare, mycket lättare. Däremot skulle jag ljuga om jag sa att det inte va jobbigt att åka ifrån honom, speciellt när han hoppade in i bilen och ville följa med. Mattes lilla bebbe, fy fan vad det sved i hjärtat...

Morsning korsning, idag fick jag sovmorgon till klockan ett. Like what the fuck? Jag har inte sovit så länge sen jag va gravid typ, men jag behövde verkligen det! Däremot känns det surt att hela dagen gått, vi som skulle åkt å badat. Nu hinner vi inte det eftersom vi ska åka å hälsa på Gucci vid femtiden idag. Ja just det, det vet ni ju inte om - att Gucci har flyttat... Kan säga er att det var bland det svåraste och jobbigaste beslutet i mitt liv, men det va de rätta beslutet för honom. Efter att vi fick Milo så blev han som en liten exorcisten. Jag driver inte, han skällde åt allt och alla, attackerade alla som kom nära och vaktade till tusen! Nu är han hos en väns mamma som tränar och är jätte duktig med hundar. Han bor i ett hus, har en liten tax-polare, följer med både till jobb och stall och aktiveras för fullt. Det bästa är att han känner sig lugn och trygg med hon som tog honom, det är inget skällande, inget vaktande alls hos dom. Synd bara att han inte kunde vara så här, men vissa hundar fixar helt enkelt inte när det kommer en bebis in i familjen. För honom blev det så att han trodde han behövde vakta Milo hela tiden, i längden blev det både jobbigt för oss och Gucci. Så jag vet att jag gjort rätt, jag vet att jag gjorde det som va bäst för han. Men fan som jag saknar den där lillterroristen! Han kommer föralltid ha en speciell plats i mitt hjärta ♥

Den här äckelpottan tog sig nyligen friheten att rulla i något jävligt äckligt på sista promenaden. Fråga mig inte vad det var för något, för helt ärligt så har jag absolut ingen aning. Fast det är nog lika bra, "det man inte vet mår man ju inte dåligt av liksom". Ni kan nog gissa att det blev ett bad för honom det första vi gjorde när vi kom in! Under såna här tillfällen är det skönt att han är så liten, jobbigt läge om han hade varit i Dizzans storlek! Nu är i alla fall min lilla råtta ren igen, däremot är han inte speciellt glad på mig just nu. Men efter lite gos i soffan så ändras det nog ska ni se, om inte annat kan jag ju alltid muta honom med godis.

Jag drömde en sån hemsk dröm om Dizzie inatt, har fan fortfarande ont i magen efter den. Tur nog så var det bara en dröm och ingenting annat, tack och lov!

Det blev inge bloggande igår, hade fullt upp här hemma. De va vell självaste fan vilken upptagen kvinna jag blivit på sista tiden, men jag trivs när saker händer. Jag har hellre mycket att göra än ingenting typ... Dunderförkyld e jag också, Milo med för den delen. Kan det inte bara släppa nu så vi kan bli friska istället?

Men att till och med sova med benet, eller ska jag säga i benet är vell att ta i?

Alla ligger å sover här hemma förutom jag, ska nog passa på att ta en snabbdusch och sätta på fejjan innan alla vaknar. Eller innan Milo vaknar i alla fall. Dizzie och Gucci sköter ju sig själva.

Men titta vilken gammal bild jag hittade på Gucci, här va han 8 veckor. Mattes lilla snuffe!

Oj oj oj vad dagen har gått på fort, har haft fullt upp sen jag gick upp imorse. Tidigare va jag och Milo med Mysan och Liam hemma hos Nicole och Charlie å fikade, efter mötte jag upp Malin i centrum å uträttade lite ärenden. Sen blev det hem till mig för lunch och resten av dagen har jag och pappa rensat å tagit ner en massa i källaren. Förstår inte hur timmarna kan gå på så fort? Nu ska jag ta en prommis med hundarna och sedan bär det av till solarieholmarna. Nu jävlar ska fröken Sjöbeck bli brun, så det så! Hur har eran dag varit?

Snart ska Gucci få sig ett bad, vi ska bara tina upp först från kvällspromenaden vi nyss kom in från. Det är galet kallt ute, ska inte våren vara här snart liksom? Annledningen till varför han ska bada just idag är för att puckot gick under Dizzie när hon uträttade ett av sina behov och fick kiss över hela skallen. Gullig hund va?

Idag gott folk är jag tröttare än tröttast, men jag får allt skylla mig själv när jag gick å la mig efter ett inatt. Hur tänkte jag där liksom? Ska i alla fall ut på en prommis med dom här två snart, förhoppningsvis piggnar jag till lite då.

Han må vara söt som socker, men den här hunden har jag fått för mina synders skull, så är det bara. Han är envis, samtidigt som han är jävligt smart. Han vet exakt vad han får och inte får göra, ändå älskar han att tänja på gränserna...

Mina vackar fyrbenta vänner som dag efter dag förgyller min tillvaro, hur skulle mitt liv vara utan er? Tomt är rätta ordet, för med dom här två i familjen är det oftast full fart. Särskilt med Gucci som ständigt ska vara på Dizzie, bita henne i öronen eller pussa henne i mungiporna. Dom överfyller verkligen mig med kärlek, mina två små älskade ögonstenar ♥

Gucci är nog en av dom som verkligen längtar efter sommaren, de senaste dagarna har han spenderat inne i köket där solen lyser in. Där ligger han på golvet å njuter av solens värme som reflekteras mot hans vita glittriga päls. Ja för det ser faktiskt ut som om hans päls glittrar när solen lyser på den, nån gång ska jag försöka få in en bra bild och visa er, för fan så vackert det är! Han är då inte den ända som längtar efter sommaren, jag vill ha grönt gräs och sol jag med. Vill kunna gå ut och gå utan att behöva bylta på med vinterjacka, mössa, vantar and so on. Nu är vi trötta på denna kyla och all jävla snö som bara tycks bli mer och mer!

Idag mår jag föresten bra igen, måste ha ätit något dåligt. Annars borde dom andra varit sjuka här hemma med... För inte kan det vell vara något efter förlossningen? Det har ju liksom gått tre månader snart. Hur som helst så ska jag och pappa åka förbi farmor snart, hon ligger ju inlagd och blir tydligen bara sämre och sämre. Kommer bli en tuff dag, min lilla lilla farmor! Jag hoppas, verkligen hoppas att hon blir bättre ♥

Dizzie har man inte sett mycket av den senaste tiden, hon har varit med farsan och min morbror fram och tillbaka till Värmland. Jag saknar min lille tussa! Men idag kommer hon hem och förhoppningsvis så tar det ett tag nu innan dom åker till värmland igen. För när dom åker upp nästa gång, då kommer hon följa med igen. Hon älskar att vara där, bara få springa fritt, jaga älgar och busa. Som ett plus på kanten följer den långa bilresan, för är det någonting hon älskar så är det att åka bil. Man behöver bara säga "ska vi åka bil" och hon springer direkt till bilen, redo att hoppa in. Längtar så efter att få pussa å krama på henne igen!

För övrigt så sov Milo hela natten i sin egna säng utan att ligga i våran, självklart vaknade han två gånger för mat men annars har det gått jätte bra. Vi ska börja vänja honom vid att sova i sin säng nu, det är lika bra så man slipper problem med det när han blir större. Men fan så tomt det är, jag har ju vant mig vid att ha honom brevid mig! För att vara ärlig är det nog jobbigare för mig än vad det är för honom, mammas lilla hjärta!