Min lilla tös mår inge bra, hon skadade sig igår när hon lekte med Ice. Eller hon hann knappt springa ett varv innan hon blev halt på vänster framben. Förmodligen sträckte hon sig, har kollat igenom hela benet och tassen. Inga sår, bägge ben är lika varma och inget som pulserar. Däremot går hon mycket bättre idag, så det är bara att avakta å se. Förmodligen blir det bra av sig själv, annars får jag ta en tripp till vet å kolla upp henne.



Sånt här påminner mig om att tösen börjar bli gammal, en rottis lever mellan 8-12 år och Dizzan är nio och ett halvt nu. Vad ska jag göra den dagen du inte längre finns här? Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag klara mig igenom det? Usch, bara tanken gör ont. Jag vill aldrig förlora dig, jag vill att du ska finnas vid min sida livet ut. Du kommer alltid vara speciell för mig, ingen kommer någonsin kunna ta din plats. Du har gett mig så mycket glädje i livet och störst av allt, du räddade mig den kvällen för 5 år sedan när jag höll på och bli våldtagen. Du fanns där vid min sida, lämnade mig inte oavsett hur många sparkar du fick ta. Du räddade mig, det kommer jag aldrig någonsin glömma. För mig är du allt och så mycket mer, den underbaraste och finaste hunden av dom alla.

Bara att skriva ner det här fick mig att gråta, men det gör inget. För jag vill att alla ska förstå vilken fantastisk och unik hund du är. One of a kind. Min bästa! Jag älskar dig Dizzie av hela mitt hjärta, mammas lilla pärla ♥