Vart tog sommaren vägen? Fan så kallt det är och regnet bara öser ner, whattafuck? Min mascara rinner, jag är galet trött och jobbar ett 10 timmars pass idag. Hur fan ska det här gå? Bara att bita ihop och förhoppningsvis piggnar jag på mig när jag får träffa alla underbara kollegor. Om inte annat får jag se till att hälla i mig typ 40 koppar kaffe! Gissa om jag längtar tills jag får komma hem och bädda ner mig i soffan tillsammans med Milo!

Jag blir så arg, besviken, ledsen och frustrerad. Hur fan får man en människa att förstå att dennes handlingar INTE drabbar mig? Att allt jävlandes mot mig går ut över helt fel person? Hur fan förklarar man det? Vad gör man? Vad ska jag göra? Jag försöker göra allt rätt och vara stark. Kämpar för att få allt att gå ihop och ja, jag har lyckas. Jag mår så bra i mig själv och mitt sätt att leva just nu. Men ändå försöker en person rasera alltihop, jag är trött på det. Trött på alla ord, på dina destruktiva handlingar, på alla påhitt. Jag skiter i vem som läser det här nu, för som jag känner nu skulle jag kunna skriva ut allt som hänt utan att bry mig. Du har fått mig att sluta bry mig! Jag är så jävla arg just nu så det är nog lika bra att jag avslutar det här inlägget innan jag skriver för mycket!

Ps. Jag hoppas nå innerligt att du läser det här, IDIOT!

En sak måste ni läsare lära er! För det första, det här är min blogg, på den skriver jag vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Min blogg tillhör kategorin "personlig" för er som inte fattat det, vilket innebär att jag skriver om mitt liv, vad som händer och vad jag gör. Genom åren har jag lärt mig att inte vara "för" personlig även om det ibland är svårt. Ibland skriver jag ut små delar som ni läsare kanske inte förstår och det är vell det som är meningen eftersom jag av respekt för andra dessvärre inte kan skriva ut hela sanningen. Även om jag ibland bara vill göra det om mycket så att ni ska förstå. Det finns ju tydligen många där ute som missuppfattar en hel del och skapar rykten som inte stämmer. Ovanligt? Nej, skitsnackare och falska människor kommer det alltid finnas. Man får vell se det positiva i det hela och glädjas åt att dom själva har så jävla trista liv att dom måste sitta å snacka om mitt.

Å som vanligt kommer "fel" personer ta åt sig utav det här, but whattaheck! Who cares!?

En gång i tiden satt faktiskt dom här jeansen (och alla mina andra jeans) tight! Numera drunknar jag nästan i dom, vilket är jävligt trist eftersom det här är mina favvosar!

 

Det blir nog till att handla hem nya jeans i mindre storlekar så fort jag får råd, under tiden får leggings bli min räddning!

Det va riktigt trevligt där borta, mindre trevligt var att det började ösa ner när vi va på väg hem. Man kunde seriöst tro att vi badat med kläderna på, Milo va helt torr i alla fall å det är huvudsaken. Va inte alls där nå länge, en timma kanske? Om ens det... Just nu sitter jag ner å kopplar av för första gången på hela dagen, det känns verkligen i kroppen kan jag lova. Irriterad är jag också, bad nämligen Mario ta disken. Men kunde han det? Nej, eller "han orkade inte". Men det är klart jag orkar, för jag orkar allt... Det verkar vara vad han tror i alla fall! Grejen är den att efter att jag storstädat hela lägenheten, tvättat en massa, samt haft Milo själv och tagit hand om djur å middag (som han inte ens åt) medans han varit ute å grillat hela dagen så tycker inte jag att det är för mycket begär. Eller?




Föresten ska Mario ta Milo imorgonbitti, gissa om jag hoppas att lillknodden vaknar tidigt imorgon.
Karma is a bitch!

Mario trallade nyss iväg med Milo, dom ska till hans moster å grilla lamm eller vad han nu snacka om? Å här sitter jag, med en klump i magen. Det är liksom första gången Mario tar med sig Milo själv på nå sånt (om man nu bortser från vanliga promenader som han brukar ta med lillknodden). But still... Annars har han ju bara haft honom själv här hemma, men det är liksom skillnad. Jag har varit som ett nervvrak den senaste timmen, "glöm inte det", "du måste hålla koll på honom", "tänk på att du måste kunna tolka hans signaler" and so on. Tillslut sa han att jag skulle sluta vara så nervös å kallade mig för hönsmamma. Jösses, är det verkligen vad jag har blivit? En hönsmamma? Jo, jag tror nog så. Å fan så jobbigt det är, men mest av allt är det jobbigt att vara här hemma utan Milo. Det är så tyst, ensamt och bara alldeles tomt...



Det roliga är att jag innerst inne vet att det kommer gå bra, Mario har koll och är en jätte bra pappa. Men ändå så känner jag så här, varför gör jag det? Någon annan som känner igen sig? För fan så jobbigt det är...

Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på folk? I helgen hände en grej, något som jag dessvärre inte kan dela med mig av men som var alltifrån okej. Ändå går människor som inte ens såg vad som skedde runt å snackar en massa, hittar på och får det att låta som något helt annat än vad det faktiskt va. Det är så falska rykten sprids, det är så skitsnack börjar. Men tydligen har jag "vänner" och bekanta som fortfarande lever kvar på fjortis tiden. Ni som inte va där såg inte vad som hände, ni har ingen jävla aning. Istället för att då komma å fråga någon som faktiskt va där och såg ALLT så spekulerar ni å hittar på egna historier som ni sen sprider vidare till folk, för att låta dom föra det vidare till andra. Jag blir så trött, någonstans trodde man liksom att folk växt till sig å blivit vuxna. Men oj så fel man kan ha! Tråkigt är vad det är, riktigt jävla tråkigt...

Skrev jag på fullaste allvar god natt i tidigare inlägg? Vem fan försöker jag lura? Inte har det blivit någon "god natt" för min del i alla fall, är fortfarande klarvaken. Det här suger! Jag måste verkligen gå å lägga mig tidigare och komma upp tidigare på mornarna. Måste bli piggare helt enkelt! Kanske bör dra ner på kaffedrickandet? I alla fall mot kvällarna? Jo, jag tror nog jag ska göra så. Jag har liksom börjat bli "kaffelin", piggelin på kaffe typ. En förändring behövs det i alla fall, helt klart! Å med det säger jag god natt, för nu måste jag fan sova. Försöka i alla fall...

Varför kan jag inte sova om nätterna längre? Varför är jag inte det minsta trött? Varför känner jag mig så konstig? Seriöst, det här börjar bli jävligt jobbigt! Jag vill kunna somna tidigt så jag kan vakna upp pigg och glad, inte som en seg jävla zombi som inte vaknar till liv först efter en hel kanna kaffe! Bläää, this sucks!



Fy fan vad jag saknar dig...

Har ni nån gång mött på konstiga personer i ert liv? Då menar jag inte konstiga "konstiga" utan mer såna som göra konstiga handlingar, personer som man inte kan få nå grepp om hur mycket man än försöker. Sådana som man inte alls vet vart man har, har ni nån gång stött på såna människor? Ena sekunden blir man förbannad och i andra så är man lika förvirrad som innan, man försöker liksom "förutspå" personens nästa steg men blir lika chockad som innan. Jag blir så trött på sådana människor, det tar verkligen på krafterna att ha såna omkring sig.

Projekt "sudda ut alla dessa människor ur mitt liv" har definitivt påbörjats!

Han sätter sig brevid mig och pratar, plötsligt utbrister han "men fy fan!". "Vaddå, vaddå???" undrar jag, jo det varade ju inte länge tills jag förstod vad han menade. Det va fan den rötigaste möken på länge!

När jag såg den här kommentaren drabbades jag av en skrattattack, menar människan allvar??? Shit, ibland undrar jag vart ni får allt ifrån men du ska få ditt svar, haha!

För det första så kan jag säga att NEJ jag och min pojkvän är inte släkt på något sätt alls! Inte fan är man vell tillsammans och skaffar barn med en släkting heller?!?! Han är jugge och jag är halv svensk och halv finsk, något du hade vetat om utifall du läst min blogg. För det andra är det ju för fan olagligt att vara tillsammans med sina släktingar och jävligt äckligt också för den delen! Jag förstår mig inte ens på de människor som tycker det är okej att gifta sig med sina kusiner, sysslingar osv. DISGUSTING, DISGUSTING, DISGUSTING!!!

Så lilla gumman, du har nog blandat ihop min blogg med någon annans. Å nästa gång du tänker ställa såna dumma frågor till nån så tycker jag att du tar å läser igenom bloggarna innan! Att sedan välja att vara anonym, what's up with that? Kan man fråga något sånt kan man också stå för vem man är!

Seriöst nu folks, skulle ni kunna vara tillsammans med en släkting? Yuck!

På riktigt nu, jag har blivit en känslosam jävla pussy. En sån där som gråter för de minsta lilla! Av någon konstig anledning hamnade jag på en sida som hade den här låten som bakgrundsmusik, i normala fall hatar jag när bloggar har det men nu väcktes det helt andra känslor. Ju mer jag lyssnade dessto känsligare blev jag och nu kan jag inte ens höra låten utan att tårarna forsar. What's wrong with me??? Kommer jag inte tillbaka till mig själv efter graviditeten så kommer jag smälla av, för de här börjar fan gå för långt nu!

Det är vad jag är just nu, sjukt söt men jävligt irriterad! Som de flesta av er vet har min dag gått ut på att städa, skrubba, tvätta å göra fint i lägenheten. Varför? Jo för att de va några som skulle komma å kolla lägenheten runt sju tiden, å tror ni att dom kommit? Hell no! Jag är så jävla förbannad just nu, i såna fall ringer man vell fan å säger att man inte kommer. Men folk utan moral och vett i kroppen, såna finns de fan för många av! Inte nog med det så har jag skjutit på middagen också, så nu sitter jag här sjukt förbannad och jävligt hungrig.

Ska slänga ihop spagetti och köttfärssås nu och skulle personen i fråga helt plötsligt dyka upp kan denna räkna med en dörr som åker igen mitt framför fejjan, dumma fan!

Idag mår jag konstigt, hade jag inte varit gravid hade jag nog sagt att jag va bakis för det känns fan som det. Ni vet när man druckit för mycket och mår skit å är en riktig skakisbenke dagen efter? Så känner jag mig just nu, vilket är jävligt märkligt då jag inte druckit en droppe sen jag fick veta att jag va gravid.

Nån annan gravid människa som varit med om samma sak därute? Inte nog med det så slår mitt hjärta i 180, en hjärattack kanske e på väg? Skämtosido! Nej men för att vara allvarlig nu, de känns nästan lite obehagligt. Jag brukar inte ta upp när jag inte mår bra i min blogg, för sånt e fan inte kul att läsa om. Men idag måste jag, för jag bara måste veta om någon mer varit med om det här och vad det kan bero på? 

Vi börjar med en fråga, hur fan kan en visdomstand göra så jävla ont?!?! Inte nog med att den liksom aldrig kommer upp ordentligt men när den väl börja röra sig där inne så värker det så hela kinden och halva halsen ömmar! Seriöst, när man till och med har problem att tugga och svälja då är det fan inte kul. Sen vaddå visdomstand? Inte fan känner jag mig mycket visare nu, det kändes till och med bättre innan den där jäveln började spöka! Grrrrr*

Fredag den trettonde idag, kanske ska jag ta å skylla på de? Om jag nu ens trodde på sånt, sorry superstition you aint got me! Är ni skrockfyllda?