Just nu är jag så jävla arg på mig själv, varför? Jo jag satte in en hundring att spela poker för och förlorade hela jävla skiten, observera nu att jag sa till mig själv sist att INTE gör det misstaget igen. Men va fan tänkte jag, idag har jag tur, idag vinner jag. Jo tjena! Jag förstår att folk blir beroende, eller i alla fall hur dom tänker. Men vet ni, detta var med handen på hjärtat sista gången jag gjorde det misstaget. Absolut sista jävla gången!

I brist på annat bjussar jag på en förjävla snygg bild på mig!




Hahahahaha, jag dör av skratt lika mycket varje gång jag ser den.

Fan, jag ska aldrig försöka färga mitt hår själv igen. Eller, inte bara underhåret i alla fall. Vilket jävla projekt! Inte nog med att jag tog tog för lite hår så kom det fanimig färg överallt! På mig, på golvet, på handfatet and so on. Nej, nästa gång blir det min privata frisör aka Analen som får göra't. Men som man säger; man lär sig av sina misstag. Nu ska jag epilera benen och sen hoppa i säng. Jo för det är sånt jag gör om nätterna, färgar hår å epilerar. Man måste ju passa på när lilleman sover, annars får man liksom ingenting gjort. Natti natti!

Fan vad sur jag är just nu! Förlorade allt jag vunnit på de där skit spelet, jag slutade inte när jag va på topp... Jävla fitt-hor-spel! Som pricken över i:t klippte jag av mig håret. Kul jul och hej page! Vackert, verkligen... Not!

Jag är så arg, så jävla förbannad. Det liksom kokar inuti mig och allt på grund av en jävla tvättmaskin! Den skulle göra mig glad, inte på sånt här jävla humör. Helst av allt vill jag bara ta den å kasta ut genom badrumsfönstret. Men den är både för stor för att komma igenom och för tung för att jag ska lyckas med något sådant. Nu står den där och varje gång jag går in i badrummet så stör jag mig lika mycket på den. Jag vill bara spotta på den, slå på den å skrika på den. Jag vet, jätte töntigt. Men efter att ha hållt på med den i flera timmar å försökt allt möjligt så ruttnar man. Jag som hade planerat att tvätta upp allt här hemma, städa, ta ett bad i lugn och ro, lägga ansiktsmask och hårinpackning. Istället har hela dagen gått åt till den där! Till råga på allt har ja nå förjävla ont i visdomstanden också, va fan gör den för nytta liksom? Lika jävla onödig som den där trasiga helvettes tvättmaskinen är vad den är. Bara är där och irriterar, ändå skillnaden är vell att den gör ont...

Till alla er mammor där ute, vad gör man när bröstmjölksproduktionen minskat? Hur kan man lättast få igång den igen? Kan man äta något speciellt, eller gäller det bara att amma, pumpa, amma, pumpa? Jag vill ju amma, inte ge den där ersättningen hela tiden. Men mjölken verkar liksom inte vilja komma igång igen, får ut runt 40 ml efter pumpning av båda brösten. Inte mycket alls!

Är frustrerad som fan just nu, jag vill ju kunna ge mitt barn den mat det är menat att han ska få!

Why? Jo det hela började iförrgår med att jag hällde ut saft på mitt tangentbord, dock fungerade det till idag. När jag idag skulle byta tangentbord började hela datorn att pipa och sedan blev de typ svart å nu vägrar skiten funka. Jävla fittdator!!! Tur är vell att jag fortfarande har mammas bärbara här hemma, men ändå. Har ju alla program, bilder och allt de på min. Fan jag hatar när mina datorer går sönder, det är liksom inte den första som gör det! Ringde upp till Mario helt förstörd, han skulle kolla på den när han kom hem sa han så får vi hålla tummarna för att han kan fixa den. Annars så ska vi sätta oss ner å kolla om vi har råd att köpa hem en bärbar till mig, but still... Kommer ju förlora alla bilder å det, men jag borde kanske vara van vid det vid det här laget?

Igår valde blogg.se att helt plötsligt sluta fungera, i alla fall för mig. Fan så arg jag blev, gick inte ens att gå in på min blogg. Märkte ni också utav det? Någon som vet vad det berodde på? Irriterande som fan va det i alla fall!

Som om de va nog så vaknade jag upp runt 7 imorse med jordens jävla förvärkar, det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sedan hade jag ett sådant starkt tryck neråt att de kändes som om jag skulle skita ner mig, trevlig info va men som gravid får man stå ut med mycket. Det kommer ni alla märka utav en dag! Helt ärligt så trodde jag att de va lillen som va på väg ut, att det va kört! Tankarna flög runt i huvudet, "vagnen har inte kommit än, säng har vi inte köpt, vad gör vi om han bestämmer sig för att komma nu". Gråtandes väckte jag Mario, fan så tacksam jag är över att han va hemma just idag!

Efter ett tag kunde jag resa mig upp och sedan försvann dom, snacka om lättnad! Nu är min fråga till er, är det normalt eller bör jag ta kontakt med min barnmorska?

Å tusen tack till alla för era råd och bra svar ni ger mig, ni är verkligen alla som en öppen bok och jag uppskattar det nå fruktansvärt mycket!

Jag e så jävla sämst! Senast igår stod jag å farsan i mitt kök å pratade om att han fyller år imorgon (alltså idag). Jag sa att jag kom på det med värsta paniken iförrgår och trodde att jag hade glömt bort hans födelsedag. Vilket jag då inte hade, but guess what? Tror ni jag kom ihåg den idag?!?! Noppe... Det är fan illa när ens egna far skriver till en på facebook - "Du har inte glömt nått va???". Då slog det mig, jag hade glömt pappas födelsedag som jag så starkt försökt komma ihåg!

Ibland undrar jag vart jag e på väg här i livet... Demensboende nästa?

Idag mina kära läsare hände något som inte hänt mig på bra många år, jag försov mig!!! Skulle till min barnmorska klockan 11.00, gissa när jag vaknade? 10.50, vaddå panik?!?! Blev ett snabbt samtal där jag berättade sanningen, för ni vet vell att man kommer längst med den??? Bad om ursäkt och bokade en ny tid, men fan så dum jag kände mig!

Vi har precis kommit hem efter att ha varit å fikat hos galenpannorna borta i Brandbergen, dagens roligaste var nog min och Suss konversation när vi skulle lyssna på hjärtljuden genom dopplern.

Suss: "Men det där är ju inte hjärtljuden, de slår för sakta för att vara det, måste vara din puls"
Jag: "Nej då, det är klart det är hjärtljuden. Det vet jag för hon på kursen sa det"
Suss: "Nej du gumman, det är det inte. Jag ska hitta dom så ska du få höra"

Å så tog det ett tag, sedan sa hon "Här, lyssna nu". Å dra mig baklänges, där va dom riktiga hjärtljuden! Jag har alltså suttit å lyssnat på pulsen till min mage å trott att det varit bebis hjärta! Haha, kan man mer än att garva! Så jävla pinsamt, nu kan man ju i alla fall skylla på att man är blond i alla fall, haha! Leka expert när man e helt ute å cyklar...

Nu har vi i alla fall fått höra bebis riktiga hjärtslag vilket va en jävla skillnad om man jämför med det andra, jätte mysigt va det. Å ännu bättre, nu vet jag vad jag ska leta efter nästa gång. Så tack till Suss som kirrade biffen liksom, annars hade jag vell lyssnat på min puls i resten av hela graviditeten å trott att de va bebbens hjärta som dunkade. Snacka om slöseri med pengar i såna fall och gele!

Vet ni vad smartarslet lyckats med??? Jo hon har lyckats blockera sitt hotmail konto, väldigt smart eller hur? Not! Har i alla fall tagit kontakt med några i supporten nu, så förhoppningsvis hjälper dom lilla mig. Annars får jag helt enkelt ta å skapa ett nytt konto, samt omaktivera de här på bloggen så att alla ni sötnosar som vill fortfarande kan ta kontakt med mig via mailen också. Bra va? Allt löser sig alltid, det brukar det ju göra - right?

Snart ska jag börja städa, fick sprängande huvudvärk igår så de blev aldrig av. Har redan satt på en tvätt i alla fall, så jag e på god väg. Sen ska jag och älskling åka å storhandla, första gången utan att någon annan är med - wihooo! Vi får låna morsans bil, gulligull! Ska försöka få honom att svänga förbi Jysk också, vill spana in nya möbler till balkongen. Kommer inte stå ut med dom vi har ännu en sommar, fucking hate them!

Hua, idag mår jag inte alls bra. Näsan rinner för fulla muggar, huvudet dunkar, kroppen värker! Ont i halsen har jag också, något jag inte haft sen jag opererade bort mina halsmandlar. Försöker samla ihop krafter till allt vad dagen innebär, måste ut med hundarna, ta ut Ice, tvätta och städa lite. Frågan är bara vad jag kommer orka, för helt ärligt så känns det som om jag skulle tuppa av vilken sekund som helst!

Ikväll införträffade varje hundägares mardröm, lilla Chanel försvann och vi har fortfarande inte hittat henne. Runt halv elva tiden (kvällstid) blev hon skrämd av en annan hund och sprang iväg. Vi letade och letade, ringde folk och letade ännu mer. Men lilltjejen är spårlöst försvunnen! Har någon tagit hem henne? Är hon fortfarande ute? Mår hon bra? Lever hon? Frågorna är många, men svaren få. Jag hoppas verkligen att någon snäll människa där ute har hittat henne och förhoppningsvis kontaktar polisen snarast möjligt så att hon kan få komma hem igen. Hennes familj saknar henne och även vi andra med! Det gör så ont att behöva gå runt ovetandes, att behöva undra.

Hennes försvinnande skedde i Jordbro/Haninge söder om Stockholm 22:30 under onsdagskvällen. Har någon sett henne eller vet vart hon befinner sig var vänlig kontakta mig via mailen snarast möjligt.

Namn: Chanel
Ras: Chihuahua
Kön: Tik
Ålder: 4 månader

Allvarligt talat, kan inte människor förstå det svenska språket elr? Jag å Mario beställde hem mat för ett tag sen, observera nu en kebabtallrik samt en kebabpizza, en vitlök på burk och en mild på burk. Å vad får vi? Jo två bamse kebabtallrikar och såser för en hel livstid! Självklart öppnade Mario, tog emot maten och betalade. När jag frågade honom hur mycket det gick på och han sa 235 visste jag direkt att något inte stämde. I all hast börjar jag skrika: MEN SKYNDA EFTER HONOM DÅ!
Mario: Eh, han har redan hunnit dra. Skit samma, de är ju ändå jag som pröjjsar skiten.
Jag: Ja men då så.

Tur för Höglunda att det INTE va jag som betalade, då hade det minnsan blivit ett samtal. Sedan hade dom fått komma tillbaka med pengar och tagit med sig det öveflödiga av allt vi fick som vi INTE skulle ha! Hur jävla svårt kan det vara att göra en beställning rätt egentligen?!

För visst är det vell så?

 

Igår kväll fick jag tänka på annat, jag dränkte mina sorger i mängder av alkohol och jag mådde bra - för stunden! Nu är jag tillbaks i verkligheten igen, tillbaks där jag va samma tid igår. Mitt inre mår lika jävla dåligt och en stor del finns inte längre hos mig. Jag känner mig förvirrad, rädd och ledsen. Det finns så många tårar som vill komma ut, men jag tänker inte låta dom. Dom får stanna där inne å trängas med mitt inre. Vi får se vad framtiden har att ge och jag hoppas att vi båda finner den lycka vi söker. Om inte med varandra så utan. Det gör ont att tänka den tanken, sjukt jävla ont!

Jag kommer alltid att älska dig av hela mitt hjärta Mario!

I ett tyst rum, ensam men ändå inte. Med tankar och känslor som blandas till någonting som jag inte kan förklara, något som är så starkt men ändå splittrat på en och samma gång. Jag vill ta mig till nya höjder, men vet inte om jag har förmågan som krävs att komma dit. Jag vill göra så mycket, känna och leva. Leva det liv jag så länge drömt om, ett liv i lycka, ett liv i kärlek, ett liv i harmoni. Hur mycket jag än funderar där jag sitter på min svarta läderstol, iförd i hottpants och en sliten tischa. Fortfarande med ruffset i håret så som jag gjort ända sen imorse. Så har någonting förändrats, någonting inom mig, något stort. Det syns inte, men jag känner det. Tankarna är spridda åt alla möjliga håll, tankar på framtiden, det förflutna och nuet. Nuet är värst, strax därefter kommer framtiden. Vad hjälper matriella ting när man inte längre vet vad man vill? Vad hjälper mina läppstift, min walk in closet eller alla mina skor när jag inte längre vet vad som försigår inom mig? Hur ska jag kunna bestämma över mitt liv, när känslor och tankar tar mig dit jag inte vill? En röst i mitt huvud säger lugnt: Du klarar det här! En annan skriker av smärta och vill bara lämna våran värld!