Vaknade för ett litet tag sen, har tydligen somnat på soffan efter maten - damn it! Mario låg skönt i sängen, han har inte ens brytt sig om att väcka mig. Än mindre gått ut med hundarna och ställt in resterna från middagen i kylen. Jag blir irriterad, jävligt irriterad! Vilket ledde till gap och skrik samt att jag tände upp hela lägenheten nyss. Men gissa? Nu sover han som en stock igen och jag får tralla ut så här sent helt själv, fucking idiot! Som pricken på det hela tog sig Gucci friheten att pinka ner Dizzies säng och bajsa på min sko, tack Mario - tack! Okej om man inte orkar gå ut men väck fan mig då så att såna misstag undviks!

Idag kommer jag drömma ARGA drömmar, I know it!

Men den här kan fanemig dra åt skogen, jag har mensvärk så det bara skriker om det. Dags att börja inta p-piller igen känner jag, även fast jag vet hur glömsk jag är med skiten. Men så länge merrevärken försvinner så ska jag banne mig hålla det den här gången. Ja, jag är sämst vad det gäller att komma ihåg saker. Särskilt när det gäller att varje dag trycka i sig ett piller då jag annars hatar tabletter av alla slag å kanter. Okej, nu bortser vi från alvedon som får värken att försvinna en aning...

Ska snart ta å slänga in en maskin med tvätt, dra en runda med dammsugan å göra snyggt i köket. Vardagssysslor ni vet? Efter det ska jag lägga mig i ett varmt och bubbligt bad, I fucking need it! Hade tänkt å dra en timma på crossisen också, men skjuter nog på det tills imorgon. Det är redan illa för min mage med allt annat som måste göras!

Min älskade dator har inte mått speciellt bra den senaste tiden och för några dagar sen la den av helt. Eller nästintill, man kan säga att den hamnat i koma för tillfället. Sen får "läkaren" avgöra om den får fortsätta sitt liv här eller om den får åka till skroten för att begravas. Läkaren i detta fall får bli min storebror, å jag hoppas verkligen att han har förmågan att kirra biffen liksom. Om inte så kan jag ju alltid hoppas på att jag får tag i bilderna, annars kommer jag bli as ledsen! Jag vet, man kommer över det. De gjorde jag ju sist när min laptop pajjade eller när dom andra tre som jag en gång i tiden hade helt plötsligt sluta fungera. Men ändå, det är liksom som att förlora en vän på något sätt. Man delar så många minnen tillsammans, eller okej... Den vännen tar hand om alla dina minnen...

Kan det vara så att datorer inte trivs här hemma hos mig? Med tanke på att det är den tredje datan som pajjar på mindre än ett år? Hallå dataguden! Jag har faktiskt inte råd eller tid att köpa en ny å installera allt skit som tydligen behövs! Så det skulle vara snällt om du i alla fall kunde låta min leva tills jag faktiskt har råd att köpa mig en ny...snälla?

Ja det är ju synd att julafton är över och att det är 8 månader kvar tills jag fyller år, en labbe hade ju varit klassat som nummer 1 i såna fall!