'

Vi har verkligen haft världens underbaraste jul här hos mamma och Milo har fått hur mycket presenter som helst, vår bortskämda lilla nisse. Men det är han värd och så glad han blev. Lyckan i hans ögon när tomten kom va obeskrivlig, inte va han rädd heller utan sprang fram å tackade och kramade honom. Så söt!

 

Slänger in fler bilder imorgon, eftersom jag varit vaken sen fem imorse, jobbat på det och sen haft fullt upp här hemma så är jag helt slut just nu. Imorgon ska jag upp fem igen å köra ett 7-16 pass på jobbet. Kommer bli tufft, men så värt det. Med underbara kollegor och brukare så går nog dagen på fort också. Så god jul på er, hoppas ni haft det lika bra som vi ♥

 

Fy fan vad jag längtar hem, de är nå sjukt! Snart har vi bott en hel månad hemma hos mamma, känns som en evighet samtidigt som jag inte kan förstå hur en månad kunnat gå så fort? Konstigt det där. För er som inte vet det så bor vi här då dom håller på å renoverar vårt badrum som är fuktskadat. Men jag hoppas fan att dom blir klara snart! Målet va egentligen att dom skulle hinna klart innan jul, men det är nog bara att glömma. Känns så surt! Jag hade sett fram emot det här julen och köpt nya julgrejer till hemmet. Allt ligger fortfarande kvar oöppnade i förpackningarna hemma och resten av julpyntet är kvar i källaren. Inga julgardiner har kommit upp, inga stjärnor och inga adventsstakar. Min lägenhet är så långt borta julen man kan komma att jag redan längtar till nästa. Jag får la va glad att mamma gjort så fint här hemma så man får lite julkänsla. Men ändå, den här julen hade jag planerat, den skulle firas ordentligt och man skulle känna den där härliga julkänslan direkt när man kom innanför dörren. Det fanns så mycket jag tänkt göra. Men ingenting blir som man tänkt sig, right? Varför blir jag ens förvånad.

 

Nu ska jag ta en date med john blund, måste tydligen upp tidigt imorgon på order från mamma. Det roligaste av allt är att jag alltid går upp tidigt med tanke på att Milo inte direkt är någon sjusovare inte. Men jag antar att hon är van vid lillbrollan som kan sova till eftermiddagarna om det är så. Hon har nog fortfarande inte kopplat att jag kommit över den perioden, för längesen dessutom, haha!

 

Mamma och Jimmy har seriöst köpt dom snyggaste köksknivarna i världen till mig, snacka om lycka! Jag bara älskar rosa, älskar älskar älskar! Nu kommer det garanterat bli ännu roligare att laga mat. Tusen tack finaste ni, att två knivar kunde göra mig så glad trodde jag aldrig, haha!

 

Imorgon är det Milos sista dag på förskolan innan det är dags för jullov. Eller vänta nu, vinterlov ska man vell säga? Va fan då för undrar jag, när man alltid sagt jullov innan? Jo för att vi i Sverige inte får ha något som förknippas till våra traditioner längre eftersom det kan klassas som rasistiskt. Jag vill bara säga så här, att det är alla dessa dumma jävla politiker och styrelsemän högre upp som startar dessa problem genom att skapa dom. Jag skulle kunna gå in längre på de här, men det orkar jag inte just nu och det var inte meningen från första början. Egentligen ville jag bara säga att ja, det är Milos sista dag imorgon innan han går på jullov och självklart ska hans underbara fröknar få sig en liten julklapp. Ännu mer självklart är det att det dom ska få är på bilderna ovanför. Sött va? Det är dom värda som tar så bra hand om det finaste vi har.

 

Woop woop! Nyårsklänningen är fixad and I love it! Sitter som smäck och glänser så där lagom. Nu är frågan bara vad man ska köra på för skor? Pumps känns lite kallt och jobbigt att gå i just nu. Sen till nästa fråga, svarta eller hudfärgade strumpbyxor? Vilket leder oss in på den tredje frågan, rakt eller lockigt hår? Fråga nummer fyra, guld eller silver accessoarer? Jisses, ju mer jag funderar dessto fler frågor blir det. By the way måste jag dra iväg å köra några solningar innan nyår. Är en riktig blekfis nu! Att jag färgade håret idag lite mörkare gjorde ju inte det hela bättre.

 

 

Vi väckte Milo på morgonen med "födelsedags frukost", smörgås, juice och bakelse. Han såg lite chockad ut och undrade nog vad fan vi pysslade med när vi kom sjungandes till "ja må han leva" och med en massa presenter så tidigt, haha! Men glad blev han allt, det kan jag lova!

 

Helgen i korthet har varit helt okej, Milo är fortfarande dålig med jordens hosta och 40 graders feber. Känns som jag inte gör annat än att hälla i honom alvedon och hostmedicin. Femte dagen idag och det har inte blivit bättre alls, igår hostade han till och med så han spydde. Va inne på Sachsska med honom men proverna visade inte på nå bakterier så det är vell något virus som spökar. Blir han däremot inte bättre snart får vi åka in med honom igen, på nätterna har han nå fruktansvärt jobbigt med andningen. Det gör så ont i mig när han är dålig, man vill liksom kunna göra så mycket mer än vad man kan. Ja, alla ni med barn förstår nog vad jag menar. Sjukt jobbig känsla det där...

 

 

Annars har allt varit bra, jobbade kväll igår och idag drog jag en sväng till Handen och tog en fika med Malin, köpte mer alvedon till Milo, present till brorssonen som fyllt år, ett par super bra vantar till lilleman (som dessutom va på rea, sånt gillar vi!) och ett par skor till mig själv från New yorker. Så jävla balla och för att inte tala om sköna, grymt nöjd brud! Ne ni, nu har min älskling vaknat så ska försöka få i honom lite att äta. Det går dåligt på den fronten nu...

 

Aloha! Hur har ni det i snökaoset? Här är det fin fint, förutom att Milo blivit sjuk... igen! Han är banne mig mer sjuk än frisk känns det som, min stackars lilla prins. Tycker så synd om honom och önskar verkligen att jag kunde ta över skiten på mig själv istället. Men det sägs ju att det är så här det ska vara under det första förskoleåret. Hoppas det inte är nå baskilusker igen bara, vill helst slippa proppa i honom en massa antibiotika och mediciner. Men måste man så måste man...

 

 

Idag har vi julpyntat och bakat pepparkakor här hemma hos mamma, riktigt mysigt även fast jag varit nå galet trött idag. Inte så konstigt med tanke på att det inte alls blivit många timmars sömn de senaste dagarna pga. Dizzie och jobbet. Just nu känner jag mig i alla fall som sju svåra år, så ska hoppa i säng. Imorgon blir det jobb igen, ett kvällpass den här gången. Känns välbehövligt med en liten sovmorgon, om Milo nu tillåter det, haha. Är det inte typsikt, när han får sova länge vaknar han istället sjukt tidigt men sen när han ska upp tidigt, ja då kan han banne mig sova hur länge som helst. Barn är roliga dom.

 

 

 

Jisses vilken vecka det här har varit, en riktigt riktigt jobbig en! Dizzan blev dålig, jätte dålig. Ett tag trodde jag faktiskt att vi kanske skulle behöva låta henne somna in, men hon är stark min tjej. Hon åkte på nån riktig magsjuka av nå slag som lett till inflammation i tarmarna, så nu äter hon antibiotika och special foder för att tarmarna ska läka. Inte nog med det så började hon löpa galet mycket, stora blodpölar på golvet. Så det fick bli ett ultraljud som visade förändringar och cystor på båda äggstockarna. Cystor som ev. kan vara tumörer. När vetrinären ringde och berättade det ville jag bara sjunka under jorden, jag vet ju att hon är gammal och va osäker ifall en operation ens var att prata om. Sen kunde jag inte sluta fråga mig själv hur ont hon hade över det just nu, skulle hon klara en operation? Vad skulle efterföljderna bli? Ja, jag verkligen kämpade mot tårarna den dagen på jobbet, fy fan vad jobbigt det va! När vi väl fick komma å hämta hem henne igen så hade vet. lugnat mina nerver rejält. Han sa att så länge magen och tarmarna kommer igång som dom ska så bokar vi in en operation så fort som möjligt, hon skulle klara av det utan några problem. Som han sa, hon är elva år, men beter sig fysiskt som mycket yngre och alla värden ligger otroligt bra på en så pass gammal hund. Han trodde även att om vi tar bort hela paketet så kan hon lätt bli över 14. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur det skulle vara den dagen hon går bort, har aldrig behövt tänka så eftersom hon alltid varit så frisk. Sen har hon ju alltid varit med, i så många år har hon stått vid min sida, följt med på nästan alla mina galna upptåg. Hon räddade mig från att bli våldtagen och hon har alltid funnits där när jag behövt henne. Hon har gett mig så mycket kärlek och glädje, varit min bäst vän, aldrig svikit mig. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan henne, men nu när det blev så nära, så verkligt så blev jag vettsrkämd. Jag förstår inte hur jag någonsin ska klara av att förlora henne en dag? Men samtidigt vill jag att ni ska veta att jag aldrig skulle låta henne lida, aldrig låta henne vara kvar för min skull om hon mådde dåligt och hade ont. Så egoistisk skulle jag aldrig kunna vara, hon förtjänar bättre. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det kommer vara mitt livs svåraste beslut att fatta den dagen det händer. Just nu är jag bara glad för att hon mår bra igen, magen har redan gått till det bättre och vad det gäller cystorna så är det inget hon har ont av eller som är ett problem just nu. Men som kan bli vid nästa löp, därför är det så viktigt att vi gör en op så fort som möjligt. Så på måndag blir det ett glatt samtal till vet för att säga att magen har gått till det bättre och att vi kan boka in en kommande operation.