Igår kväll fick jag tänka på annat, jag dränkte mina sorger i mängder av alkohol och jag mådde bra - för stunden! Nu är jag tillbaks i verkligheten igen, tillbaks där jag va samma tid igår. Mitt inre mår lika jävla dåligt och en stor del finns inte längre hos mig. Jag känner mig förvirrad, rädd och ledsen. Det finns så många tårar som vill komma ut, men jag tänker inte låta dom. Dom får stanna där inne å trängas med mitt inre. Vi får se vad framtiden har att ge och jag hoppas att vi båda finner den lycka vi söker. Om inte med varandra så utan. Det gör ont att tänka den tanken, sjukt jävla ont!

Jag kommer alltid att älska dig av hela mitt hjärta Mario!