Det va så roligt att träffa Gucci, däremot har jag svårt å förstå att han inte är "vår" längre, att han inte kommer vara en del av våran familj. Vi som såg fram emot hur det skulle bli när Milo vart äldre, hur roligt dom två skulle ha. Vi som sa att vi aldrig skulle göra oss av med honom... Men vi gjorde det för hans bästa, enbart för hans skull. Annars hade vi fortfarande haft honom här... "Bästa ägaren är den som fattar bra beslut trots att det känns i hjärtat" och så är det verkligen. Men känns gör det! Fast med vetenskapen om hur bra han har det så känns det lättare, mycket lättare. Däremot skulle jag ljuga om jag sa att det inte va jobbigt att åka ifrån honom, speciellt när han hoppade in i bilen och ville följa med. Mattes lilla bebbe, fy fan vad det sved i hjärtat...