Det har varit så mysigt här hemma hos mamma ikväll, även om hon va lite trött. Brollan å Blubban hade lagat pizza till middag och sedan myste vi allesammans i soffan framför en film med en massa gottigheter. Däremot hann jag inte se så mycket av filmen då Milo vaknade mitt i den, men så är det att vara förälder. Man kan aldrig planera in något, utan allting går efter Milo numera. Vill jag se film utan att bli avbryten så måste jag göra det efter tio för att vara säker på att Milo inte vaknar, men då är jag oftast för trött för det. Men det gör inget, filmer kan man se livet ut medans det gäller att ta vara på den här tiden med Milo som växer å utvecklas allt mer för varje dag som går. Det är viktigare och roligare också för den delen.

Just nu ligger jag i mitt gamla sovrum här hos mamma, det är galet vad många minnen man har här ifrån. Vad mycket man varit med om liksom. När jag tänker efter kommer jag på vilken jävla skitunge jag måste ha varit! Stackars mamma som stått ut med alla mina påhitt genom åren och som hon måste ha oroat sig. Men det är inte sånt man tänker på först man själv sitter i samma sits och har egna barn. Då förstår man hur mycket dom offrat, hur mycket dom gett, hur mycket dom verkligen älskar en. Man ser liksom allt från ett helt annat perspektiv...

Nu ska jag sova, känner mig helt ensam och saknar Mario galet mycket. Är inte van att sova själv längre, det va länge sen sist. Men jag har ju Milo här brevid mig i sin resesäng, fast fan så jag önskar att Mario va här han med...