Nerspydd, nerdregglad, förkyld, lite feber men ändå så jäkla söt och glad. Det är mammas grabb det! Nu är han ombytt å ligger å sover så sött så, det är konstigt hur pigga barn kan vara fast dom är sjuka? I natt var det däremot värre, vi har knappt sovit någonting. Milo va så snorig att han ett tag knappt fick någon luft, så jag har fått hålla på med näsfrida och näsdroppar hela natten. Jag har fått trösta å vaggat honom till sömns, ge han mat i omgångar. Sen har jag knappt kunnat sova vidare, utan har suttit å tittat på honom. Sett så han fortsatt andas, försäkrat mig om att han får in den luft han behöver i sin lilla kropp... Mario är också dålig, igår låg han däckad hela dagen med feber. Idag känner han sig lite bättre i alla fall. Jag själv är också förkyld och har jävligt ont i ena visdomstanden som är på väg upp, är det inte jävligt typiskt att allt ska komma på en och samma gång?