Varit på Huddinge sjukhus hela fm å tagit en massa prover på Milo. Vi har nämligen påbörjat en utredning för att se om han ärvt samma sjukdom som jag har, vilket jag verkligen hoppas att han slipper! Visserligen är det inget allvarligt, en blödarsjuka som leder till att blodet inte koagulerar som det ska. Man blöder mer, har lättare att få blåmärken osv. Men vid en operation eller olycka kan det faktiskt vara avgörande att veta. Jag höll på att dö vid tre års åldern då dom inte visste att jag hade den. Opererade bort polyperna och höll på att förblöda, fick sedan ligga i respirator. Likadant när jag va 17 och opererade bort halsmandlarna, det som skulle vara en dagsoperation slutade med övernattning då jag inte slutade blöda då heller. Vaknade upp på uppvaket av att jag höll på å drunkna i mitt eget blod, helt hemskt! Sen när jag blev gravid gjorde dom en utredning och jag fick reda på vilken typ av blödarsjuka jag hade. Tack å lov för det, annars hade jag vell förblött på förlossningen. Milo har redan visat några tecken på att kunna ha något fel på koaguleringssystemet, men jag håller alla mina tummar och tår för att det inte är så! Han va i alla fall jätte duktig och skrattade sig igenom hela händelsen, tusen tack till den som uppfann bedövningsplåstret! Jag hade förberett mig på en massa gråt och skrik, men det blev rena motsatsen istället. Vilket jag är glad för, för att se ens barn ha ont är det värsta som finns!

Är vad jag har, mammas älskade lilla hjärta <3 Nu är det dags att lämna lilleman på dagis å jobba för mig, skönt att man slutar ett idag. Då blir det en massa bus och mys för mig å min plutt <3

Well... Nu ska jag hoppa i säng, börjar sju imorgon vilket innebär att jag måste gå upp klockan fem för att hinna. Helst av allt hade jag bara velat ha en heldag tillsammans med Milo. Men inte de inte. Fast slutar två, så då blir det raka vägen till dagis, sen en pw hem och en tripp till parken innan det är dags att hämta Dizzan som är hos grannen. Sen ska jag och lilleman bara busa å leka resterande av timmarna som är kvar innan det är dags för läggdags. Nej ni, sängen var det. God natt!

Idag mina vänner kommer jag somna med ett leende på läpparna. Vet ni vad världens sötaste unge gjorde idag när han var med morfar sin, jo han tog ett kort vi har inrammat på byrån i hallen med han och mig på, gick å satte sig i soffan bredvid morfar och sa "mamma, de mamma" om och om igen samtidigt som han pussade på kortet flera gånger. Jag blev tårögd när pappa berättade det för mig och blir det fortfarande när jag tänker på det. Det värmer så otroligt i mitt hjärta, min lilla älskade älskling, inga ord i världen kan förklara hur mycket jag älskar dig. Världens finaste och dyrbaraste skatt <3


Här är kortet på oss <3

Det är helt sjukt! Har min lilla älskling ens varit så där liten? Hur kunde han växa så fort? Vart har tiden tagit vägen? Det är helt otroligt vilken enorm skillnad det är på då och nu, fast något annat vore ju konstigt, haha. Den tiden var en ganska lugn tid, Milo sov mest, poopa, kissade och åt typ. Nu jävlar är det andra bullar som gäller och inte en lugn sekund från det att han öppnar sina underbara blå tills dess att han stänger dom för kvällen. Han är en riktig vilde, ska klättra på allt, tänja på gränserna och busa in i det sista. Att han sen har världens underbaraste skratt gör det inte lättare när man ska försöka vara konsekvent och förklara för honom vad som är rätt och fel. Han lyckas alltid charma mig så pass att det är svårt att ens bli sur på honom. Envis som en åsna är han också, så det gäller att ha tålamod, en massa med tålamod. Ibland känner jag mig som en tjatig grinkärring med allt "ajajande" och "nejande", haha. Men det är bara att fortsätta, en dag kommer han ta till sig det och faktiskt förstå att det inte är okej att kasta ner maten på golvet, dra Dizzan i örat, klättra på möblerna och allt annat som han just nu tycker är jätte skoj. Japp, en dag så slutar han med det. Tills dess är det bara tålamod som gäller! Hehe

Har jobbat sen i torsdags och fortsätter till fredag, däremot är jag ledig på tisdag vilket behövs då jag har en massa ärenden att uträtta. Det känns som om det ända jag gör nu för tiden är att jobba, ta hand om Milo och Dizzie, laga mat, sköta hemmet och tvätta. Fast det är vell så livet ser ut för en ensamstående småbarnsmamma? Däremot klagar jag inte, det ända som känns jobbigt är att jag inte får spendera lika mycket tid med Milo som innan. Jäklar vad jag saknar honom så fort vi är ifrån varandra! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är helt sjukt hur mycket man kan älska en människa som jag älskar min lilla prins. Villkorslös kärlek är vad det är, den bästa kärleken utav dom alla ♥

Sen jag fick Milo har jag börjat prioritera annorlunda, fått ett annat tankesätt och börjat värdera helt andra saker. Sånt som man förr tyckte va viktigt har ingen betydelse längre. Nu lever jag mitt liv för honom och för att han ska må bra. Det är det ända som betyder något ♥

Jag bara älskar den här bilden på alla sätt och vis, den är perfekt. Ljuset, färgerna, allt! Sen har jag ju en perfekt son också och det gör ju det mesta, min lilla vackra ögonsten ♥

Idag va det Milos första dag själv på förskolan och allt gick super bra, han verkligen älskar att vara där med alla sina nya kompisar och underbara lärare. Det känns så bra att han trivs, allting kändes genast så mycket lättare. Imorgon ska vi dit igen, sen ska jag på arbetsintervju också. Håll nu tummarna gott folk! Men jag tror det kommer gå bra, jag har den känslan och den brukar faktiskt stämma. Så vi får hoppas att den gör det den här gången också. Nu ska jag skriva ut en massa papper och ta en dusch, sen blir det bedtime för mig. Sov gott!

Allting flyter på bra i mitt liv just nu, Milo har fått förskoleplats och börjar den första februari. Så nu jävlar ska det letas jobb för fröken Sjöbeck! Allt som händer nu framöver är verkligen med blandade känslor, samtidigt som jag tycker det ska bli roligt att Milo ska börja på förskola (för jag vet att han kommer älska det) så känns det otroligt jobbigt att behöva lämna honom med främmande människor. Jo jag vet, jag är en riktig hönsmamma. Har alltid varit och kommer alltid att vara! Men det känns svårt att släppa på tyglarna, även fast jag vet att personalen är kompetenta och utbildade för att ta hand om små barn så kommer den där ständiga oron alltid att vara där. Tänk om något händer, tänk om han känner att jag bara lämnar honom... Hua, jag kommer garanterat gråta floder under de första dagarna han ska vara där själv. Men det är bara å inse... att min lilla bebis börjar bli stor. Känns overkligt... Hur klarade ni andra er? Alla mammor där ute, ge mig stöd nu. I really need it!

Milo fick börja sin dag med en massa pussar och kramar samt en dunderfrukost. Efter fick han sina presenter, kan ju säga att han såg lite fundersam ut i början. Haha! Inte så konstigt med tanke på att han inte är van vid att få inslagna presenter klockan halv sju på morgonen, men glad blev han i alla fall min lilla prins ♥





Nu ska jag passa på å slänga på en maskin tvätt samt plocka undan lite här hemma. Ikväll kommer lite nära å kära förbi på tårta och kaffe, då kan det ju inte ligga leksaker i halva lägenheten heller. Haha, fast ganska onödigt egentligen med tanke på att jag vet att det kommer se likadant ut inom en timma igen. Men vill man ha ordning och reda så vill man!

05:47, den absolut bästa klockslaget i hela mitt liv. Ett klockslag jag aldrig kommer glömma, det klockslaget då du mitt hjärta kom till världen. Den 24 November 2010 var det datum du kom, det bästa datumet i mitt liv. Jag kommer aldrig glömma vårat första möte tillsammans, hur jag höll i din hand, pussade på dig och kollade in i dina blåa ögon för första gången. Jag kunde inte förstå att du äntligen kommit, att du var min. Den dyrbaraste och vackraste lilla skatt jag någonsin skådat. Jag hade aldrig tidigare känt en sådan stark lycka som då, det var ren och äkta kärlek från första ögonkastet.

Det här året med dig har varit det mest underbara och bästa året i mitt liv. Jag ser fram emot alla andra år vi har tillsammans, jag ser fram emot att se dig utvecklas, göra nya framsteg och växa upp. Jag ser fram emot allt, exakt allt. Du ger mig så mycket glädje och kärlek genom att bara finnas. Det finns inga ord som kan förklara hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag älskar dig. Du är den viktigaste människan i mitt liv och jag kommer göra allt för dig, alltid finnas vid din sida - aldrig lämna dig!

Grattis min prins på din dag, din allra första födelsedag. Mamma älskar dig mest av allt - då, nu och för alltid ♥

Kan ni förstå att vid den här tiden för exakt ett år sedan låg jag på SÖS med värkar, hur kan ett år ha gått så fort? Min lilla bebis är ju stora killen nu jue! Men för mig kommer han alltid vara min yttepyttelilla bebbe ♥ Så är det bara, haha...

Dagarna framöver kommer jag ha fullt upp, imorgon ska vi självklart fira Milos födelsedag med tårta och paket. På fredag kommer Agge å Adina över å firar lilleman samt att det blir en massa bakande för min del och på lördag har vi själva ett års kalaset. Då är det öppet hus för dom som är bjudna och en massa smaskigheter för allesammans, samt fiskedamm för dom små. Kommer bli så kul, ska ta en massa kort och visa er sedan!

Här har ni lite bilder på världens finaste son under året som gått ♥