Ännu mer till Milo från farmor.

Ska snart ut å möta den här puddingen, vi ska ta oss en kvällspromenad med hundarna. Sen måste jag berätta lite gossips för henne också.

Brollan å Blubban är här på besök, vi har käkat middag och fikat. Sebbe går runt med Milo, Blubb kollar film på tv1000, Mario gör något på datorn, pappa spelar poker och jag bloggar. Bra kombination va? Haha, ne ni kanske ska ta å vara lite social nu. Om inte annat så måste jag ta å bada Milo å hänga tvätten. Lite vettigare saker än att sitta här i alla fall, so long!

"Oj, är man så liten bör ju rutinen va att man somnar runt sju.. Inte tio/ elva?"

För det första kan jag börja med å skriva att du förmodligen inte har någon som helst erfarenhet av bebisar? För det andra är min son 3 månader, det är inte ens vanligt att så små barn sover natten igenom. Men jag har haft turen att få en väldigt snäll son som snappat in när det är dag och när det är natt. Skulle han somna för natten vid sju på kvällen så skulle jag ha en klarvaken bebis klockan 3-4 på natten. Är det rimligare tycker du? När det kommer till bebisar så sover dom från och till under dagarna, det är när dom börjar bli större och när dom börjar sova flera timmar man kan börja lägga dom tidigare. Just nu är det Milo som styr sin sömn, inte jag eller någon annan. Den dagen du får barn kommer du förstå vad jag menar, tills dess så behöver du inte besvära dig med att kommentera om sånt du inte har en aning om.



Kram från oss *blink blink*

Titta vilka söta snickarbyxor Milo fick av sin farmor i helgen, hon hade med sig en hel del till lillkillen, men det  får ni se sen.

Gutten morning i stugan eller nått, sovit gott? Jag har sovit som en riktig prinsessa i natt! Milo verkar ha fått in sina rutiner, han somnar oftast runt tio - elva tiden och vaknar sedan runt sex, då får han käk och sedan somnar han om till åtta - halv nio snåret. Riktigt skönt! Nu ligger han å sover igen, i babygymmet. Haha, han är en riktig tröttmössa den där. Jag själv har hinkat kaffe å satt på facet. Väntar på att farsan ska vakna så jag kan ta ut hundarna och sedan dra en sväng med dammsugaren. Det är så skönt att han bor här för tillfället, vi får så mycket hjälp av honom. Något vi uppskattar oerhört mycket! Senare kommer Mysan förbi, förhoppningsvis har hon med sig Liam också. Mitt fina lilla gudbarn, det finaste gudbarnet i världen. Så det så! Ne, dags att diska upp Milos flaskor å koka nappar. Tjingeling!

Här har vi lite annat smått och gott som vi handlade med oss hem till Milo idag.



Från H&M



Från Lindex

Big Brother är på just nu med hög volym, skit program men fan så underhållande! Blir det ett bra program då? Bara för att det är underhållande? Nej, det blir det inte. Det är fortfarande ett skit program! Hur som helst så kom vi nyss hem efter att ha kört Malin och Robban till maxi, fick med mig lite smågrejer jag med. Bland annat två haklappar med mumin på åt Milo. Är trött på att han spyr ner sina kläder hela tiden, men nu är det problemet löst! Ska fortsätta glo på BB nu, senare ska jag visa lite mer av vad vi fick hem till Milo idag. So long!

Han må vara söt som socker, men den här hunden har jag fått för mina synders skull, så är det bara. Han är envis, samtidigt som han är jävligt smart. Han vet exakt vad han får och inte får göra, ändå älskar han att tänja på gränserna...

*Dundundundun* Här inne ligger brollans presenter, spännande va? Vet i alla fall att han kommer vara sjukt jävla nyfiken efter att ha läst det här inlägget. Hade jag fortfarande bott hemma kan jag garanterat säga att han hade gjort allt för att rota fram det å få sig en tjuvtitt. Tur då att det ligger i tryckt förvar hemma hos mig i sovrummet. En vecka kvar brollan, sen får du den spännande påsen. Moahahaha!

Skit också! Badrumsskåpet vi skulle köpa va slut! Fan, fan, fan! Jag visste att vi skulle åkt å köpt det tidigare i veckan, hur kan vi vara så dumma att vi väntar tills sista dagen?!?! Klart det skulle vara slutsålt, vad trodde jag egentligen? Nu blir det bara till att fortsätta leta efter ett snyggt skåp som passar å inte är för stort. Tröttsamt är vad det är, men är man korkad så är man!

Dränkte mina "badrumssorger" i lite shopping tillsammans med älskling och Milo, det blev mest en massa till Milo (som vanligt) och även några presenter till lillbrollan som fyller år snart. Fast denna gång köpte jag faktiskt lite till mig själv också, en ny ögonbrynspenna samt en mascara från Isadora. Det är jag värd!

Titta vilka söta pyjamaser vi köpte hem till Milo idag, jag skulle lätt kunna shoppa ihjäl mig på alla toksöta barnkläder som finns!

Nu ska jag ta mina trötta ögon å hoppa i säng, men först måste jag bara beklaga mig över alla oansvariga hundägare som verkligen INTE ska ha hund eller något djur överhuvudtaget. På våran gård bor det en riktig pundare, som har en relativt stor blandras. Hon kan knappt hålla i hunden och som om inte vore nog är den aggressiv både gentemot djur och människor. Alldeles nyss när jag va ute å tog sista cigaretten så kom hon gåendes, helt nerpundad med hunden. En annan granne kommer i motsatt riktning och vad tror ni hunden gör när han går förbi? Jo attackerar utan någon som helst anledning, pundaren flyger efter varav snubben skyndar sig åt sidan. Han hinner precis undan hundens käkar, tur nog! Kärringen får verkligen kämpa för att hålla tillbaka hunden, som gör utfall om och om igen. När snubben sedan försvunnit in i porten står hon å skriker å slår mot hunden, ovetandes om att jag står precis ovanför henne och ser allting. Där undrar jag hur fan människan är funtad? Det är aldrig ens hund fel att den blir aggressiv, utan ägarens. Vad har hon ens med en hund att göra? En hund behöver lika mycket träning, regler och psykisk/fyskisk stimulans som kärlek för att bli en bra hund. Inte våld och nån som knappt tar hand om den! Jag blir så arg och frustrerad över såna människor, det borde verkligen finnas en lag över vem som får ha hund och inte. Tänk om jag hade kommit gående med Gucci? Då hade det garanterat inte funnits mycket kvar av honom. Tänk om det va Dizzie? Då hade det garanterat blivit slagsmål. Det är verkligen jobbigt att man ständigt ska behöva "vakta sin rygg" när man är ute och går. Som sagt, somliga ska inte ha hund. Att dom inte förstår det själva är bara sorgligt, om inte för dom så för hunden... IDIOT!

Jag är galet trött just nu, det har varit fullt upp hela dagen. Så fort mamma kom så började jag städa här hemma, sedan var det bara att göra sig iordning och efter drog jag och Mario å handlade. Först blev det en tripp till Eurostore där vi handlade hem en massa olika förvaringsgrejer att ha i skafferiet och sedan en storhandling på Willys. Tror ni inte vi åkte på avstämning också? Varför blir det alltid så när vi verkligen storhandlar? Två fulla vagnar hade vi, så nej jag va inte så jätte glad. Däremot va det nog lite tur i oturen då jag stämplat in för mycket grejer. Så ja, utan avstämningen hade vi betalat 200 kronor extra för saker vi inte hade tagit. Å folk brukar göra tvärtom, men inte jag inte. Det va inte första gången och säkert inte den sista heller. Efter Willys hämtade vi upp Annelie och sedan bar det av hemmåt, plockade upp varorna och beställde hem pizza. Strax därefter dök Marios mamma och man upp, så då blev det en fika med dom och lite gluttande på big brother. Jag och Annelie kom nyss in med hundarna å nu är jag helt slut! Snacka om fullspäckad dag va? Ingen lugn stund här inte! Ska i alla fall bli galet skönt att krypa ner i sängen nu å sova, som jag längtat efter det!

Milo sover (igen) och jag har skit tråkigt! Gör inte mer än att vänta på mamma som ska komma å hälsa på så fort hon slutar från jobbet, men det är inte först vid två tiden. Egentligen skulle jag behöva städa, fortsätta med tvätten å koka Milos nappar å flaskor. Men helst av allt vill jag bara sova, kanske vore något? Fast helt garanterat att Milo kommer vakna så fort jag somnat i såna fall, det brukar liksom vara så. Men jag kan ju alltid ge det ett försök...

Har haft morgonmys tillsammans med mina små älsklingar, det bästa som finns! Tänka sig att Milo sov hela natten, han måste ha varit trött min lilla bebis. När Mario gick upp (runt halv sex) vaknade han å ville ha mat, sen somnade han om igen till åtta snåret. Nu sover han igen, snacka om att vaccinet tar på deras små kroppar, men hellre det än att han blir sjuk framöver! Nu ska jag dra på en maskin tvätt, eller snarare tvätta om det jag glömde hänga upp igår, suck!

Nu ska jag ta mina trötta ögon och bege mig till sängen, det har varit en lång dag idag. En väldigt påfrestande sådan och jag har mycket att stå i imorgon. Sen har Milo sovit så mycket under dagen och kvällen att jag inte vet hur mycket mer sömn det blir för honom. Det kan ju faktiskt vara så att han vaknar upp pigg som en lärka om bara några timmar och då måste jag vara fit for fight jag med. Trots allt så är det Milo som styr mitt liv just nu, men jag klagar inte. Sova kan man göra när man blir gammal! Det bästa jag vet är att spendera tid med min son, jag älskar verkligen att vakna upp å mötas av hans underbara leende varje morgon ♥  God natten!

Ni undrar säkert hur det gick idag på BVC, allting gick bra. Däremot var det jobbigt när han fick sprutorna, det gjorde så ont i mig när han började skrika och gråta. Jag fick verkligen kämpa för att hålla tårarna inne. Tur nog så gick det över ganska fort, men fan så jag önskat att jag hade kunnat tagit dom i hans ställe. Under dagen har han varit jätte slö och sovit för det mesta, däremot har han varit feberfri. Men ska tempa honom igen nu innan jag går å lägger mig för att vara på den säkra sidan. Han har gått upp bra i både vikt och längd också, han är numera 65.5 cm lång och väger 7340 gram. Barnmorskan sa att han kommer bli en lång kille, kanske även längre än far sin. Fast det visste jag nästan redan, med tanke på att både min familj och Marios familj är långa. Om man bortser från mamma då, hon har ju kortare än kortast, haha!

Funderar starkt på att beställa hem ett startpaket från Sheer Cover, enligt reklamen så verkar sminket grymt bra. Fast det är ju i för sig det som är meningen med just reklamer. Vad tror ni, är det så bra som dom påstår? Någon som testat det? Någon som ens kan rekommendera det? Tror nog jag får gå in å googla lite för att undersöka saken närmare innan jag bestämmer mig.

Igår upptäckte jag att spisen och ugnen inte fungerade längre, varken plattor eller ugn blev varma. Farsan sa att det kunde vara proppen som gått, jag höll tummarna för att det INTE skulle vara så. Då skulle vi ju få en helt ny spis om denna gått sönder. Så idag kollade farsan proppen, "den är hel" säger han. "Fan så bra!" utbrast jag, då får vi en helt ny ugn och spis. Ringde till våran hyresvärd och förklarade läget å alldeles nyss va en nisse här uppe för att kolla. Jag förklarar att farsan kollat proppen å bytt men att det inte funkade ändå, dock ska han prompt kolla proppskåpet ytterliggare en gång. Vet ni vad nissen säger? Att det går TRE proppar till spisen och ugnen och att två stycken gått. Han bytte ut dom två trasiga och vips så funkade den igen. Jävla skit, där försvann min sprillans nya ugn/spis! Han påpekade även att jag kunde hälsa far min att kolla alla proppar nästa gång, fyndig gubbe va?

Nu är det dags för mig att krypa ner brevid min älskade sambo å försöka sova lite, fast då jag inte är det minsta trött så vet jag inte hur det ska gå. Varför ska jag jämt bli så pigg framåt kvällarna? Imorgon ska vi i alla fall upp till BVC, Milo ska vaccineras å ha sig. Mammas stackars lilla kille! Hoppas han inte får allt för ont eller blir dålig efter. Hur har era barn reagerat på första vaccinationen?

Mina vackar fyrbenta vänner som dag efter dag förgyller min tillvaro, hur skulle mitt liv vara utan er? Tomt är rätta ordet, för med dom här två i familjen är det oftast full fart. Särskilt med Gucci som ständigt ska vara på Dizzie, bita henne i öronen eller pussa henne i mungiporna. Dom överfyller verkligen mig med kärlek, mina två små älskade ögonstenar ♥

Tidigare idag var ju jag och pappa på Södersjukhuset och hälsade på farmor, det värsta är att jag inte riktigt vet om hon märkte att vi va där. Jag har aldrig sett farmor sån, hon har ju alltid varit den där glada, hurtiga lilla damen med skinn på näsan. Nu låg hon där, i ett sjukhusrum som hon delade med en annan liten tant. Helt okontaktbar, med munnen uppe och ögonen stirrandes i taket. Hon reagerade lite när vi pratade med henne, ibland i alla fall. Hon tittade på oss ett tag, sedan upp i taket igen och därefter somnade hon. Med både ögon och mun öppna. Sedan ryckte hon till igen, tittade runt och somnade. Så höll det på... Vi fick inga svar, inget leènde och inga kramar. Hon bara låg där... Det var hemskt att se och hur många gånger jag än upplevt det som undersköterska på mina tidigare arbeten så kommer jag aldrig kunna lära mig att handskas med det. Än värre när det gäller en i familjen, någon man älskar. Jag hoppas att hon blir bättre, det gör jag verkligen och om inte så hoppas jag att det går fort. Att hon får somna in, få ro och lämna denna plats med kärlek och värme runt omkring sig. Det gör ont att tänka så, men jag vill inte heller att hon ska behöva lida. Jag älskar dig min lilla farmor ♥

Gucci är nog en av dom som verkligen längtar efter sommaren, de senaste dagarna har han spenderat inne i köket där solen lyser in. Där ligger han på golvet å njuter av solens värme som reflekteras mot hans vita glittriga päls. Ja för det ser faktiskt ut som om hans päls glittrar när solen lyser på den, nån gång ska jag försöka få in en bra bild och visa er, för fan så vackert det är! Han är då inte den ända som längtar efter sommaren, jag vill ha grönt gräs och sol jag med. Vill kunna gå ut och gå utan att behöva bylta på med vinterjacka, mössa, vantar and so on. Nu är vi trötta på denna kyla och all jävla snö som bara tycks bli mer och mer!

Idag mår jag föresten bra igen, måste ha ätit något dåligt. Annars borde dom andra varit sjuka här hemma med... För inte kan det vell vara något efter förlossningen? Det har ju liksom gått tre månader snart. Hur som helst så ska jag och pappa åka förbi farmor snart, hon ligger ju inlagd och blir tydligen bara sämre och sämre. Kommer bli en tuff dag, min lilla lilla farmor! Jag hoppas, verkligen hoppas att hon blir bättre ♥

Jag har nyss blivit människa igen typ, fast är fortfarande helt matt i kroppen. Mario drog nyss iväg för att handla hem cola och en glass åt mig, känner mig ganska tom i magen för tillfället. Hoppas på att det stannar kvar där inne sen! Bara det inte är något smittsamt, vill inte att Milo ska bli dålig. Fast egentligen, hur skulle vi märka utifall han blev det? Med tanke på att han ändå spyr typ stup i kvarten. Mammas lilla spyunge, det kan inte vara lätt att må så här varenda dag...

Fy fan vilken natt säger jag bara! Har sprungit fram och tillbaks till toan, kräks upp allt min mage innehöll plus lite till och haft jordens värsta magsmärtor. Jag mår fortfarande illa och har fortfarande ont, problemet är bara att det inte finns något att spy upp längre. Kroppen är helt väck, orkar inte ens lyfta Milo. Ni skulle sett vilket problem jag hade när jag skulle sätta på honom en body, jag fick verkligen ta i med alla krafter jag hade och sen va jag helt slut efter. Behöver jag berätta att Mario stannade hemma från jobbet idag? Ne, tänkte vell det! Ganska logiskt med tanke på att jag knappt orkar ställa mig upp. Bara att skriva det här inlägget är en kamp, hoppas jag frisknar till snart!

Än så länge har jag bara varit hemma, lekt en massa med Milo, hunnit diska halva disken innan han vaknade, lekt ännu mer, bytt blöjor och torkat spya. En vanlig dag för fröken Sjöbeck helt enkelt och tro det eller ej men jag älskar dom dagarna! Fast hade önskat att jag fått mera gjort, det känns liksom som om tiden inte räcker till. Sen när Mario kommer hem ska jag däremot gå iväg å sola, tralla ner till centrum, förbi mamma å hämta Dizzie och sen hem å träna en timma på crosstrainern. Efter blir det till att laga lite käk, slänga på en maskin tvätt och bada Milo. Kanske drar jag en runda med dammsugaren också om jag orkar? Just det, måste få Mario att rensa sina garderober också. Den mannen har allt för mycket kläder som han inte använder, som bara hänger där å tar upp onödig plats. Vem fan har sagt att det bara är brudar som samlar på sig för mycket?

Milo somnade precis, han har hållt igång sen 8 i morse så det är inte konstigt att han tvärslockna efter promenaden vi tog. Dizzie är hos mamma för tillfället, så det var bara Gucci som behövde gå ut. Tog Milo i bärselen istället för vagnen, smidigt och enkelt! Däremot så börjar det nog bli dags att köpa en större bärsele, den vi har nu börjar bli bra liten. Han växer verkligen så det knakar, helt sjukt! Tänk att han blir 3 månader på torsdag, känns som om det var alldeles nyss jag låg på förlossningen och fick ha honom i min famn för första gången.

Den här dagen har varit känslig, varför vet jag egentligen inte. Det känns bara som om det blivit för mycket för mig, det känns som om jag ger och ger men aldrig får något tillbaka. Det finns så mycket jag är trött på, så mycket jag känner mig osäker över. Om jag bara kunde blotta mina känslor, då skulle ni förstå. Men den ärligheten det kräver, den tilliten kan jag inte ge er. Det känns som om jag förlorat så mycket de senaste åren, både från mig själv och andra. Hur kommer det sig att det alltid är dom närmaste som sviker en? Varför gör det så ont när man får höra ord som tränger rätt in i själen? Varför finns det ingen som tycks förstå? Trots att jag försökt så gott jag kan, så känns det som om det inte hjälper. Allting börjar liksom falla isär, mina känslor börjar svika. Jag vet inte längre vad jag vill eller vad jag känner. Jag ser i alla fall ljust på framtiden, mer än så kan jag inte göra...

Nu ska jag sova, kan vara bra att i alla fall få några timmars sömn innan Milo vaknar. Imorgon lovar jag er lite roligare och gladare inlägg, a promise is a promise!

Jag har allt jag någonsin velat ha, jag är lycklig. Men varför... varför känner jag mig då så övergiven för? Det finns så många vänner som jag knappt pratar med längre, som jag på ett eller annat sätt förlorat kontakten med. Sen finns det dom som jag träffar, nån gång ibland... Såna som stått mig så nära, såna som visste allt om mitt liv och hur jag mådde. Såna jag kunde prata med om allt, precis allt! Nu finns det inte många såna kvar... Sen jag blev gravid försvann dom, en efter en. Det blev inte mycket till att träffas, telefonsamtalen dog sakta ut och tillslut hela vänskapen. Kommer det bli som förut? Kommer vissa komma tillbaka? Eller är jag bara för dom en "tråkig" mamma? Tog mitt liv slut för er när Milo kom? För mig började det, han är min lycka. Borde inte sanna vänner glädjas med mig? Uppleva den lyckan med mig istället för att försvinna? Jag förstår inte, hur mycket jag än gör det så förstår jag verkligen inte...

Dom vänner som verkligen finns där, i vått och i torrt. Tack... tack för att ni lyssnar på mig, för att ni ger mig en stöttande axel när jag har det svårt, för att ni delar era skratt med mig. Men mest tack för att ni finns! ♥

Det här måste nog vara det sötaste klippet ever! Farsan lär Milo att klappa händerna, visserligen lyckas vell inte Milo helt men man ser garanterat att han försöker även om det blir på hans egna lilla sätt. Kan ni förstå att han bara är 2 och en halv månad? Han är smart mitt lilla barn, den bästa och underbaraste i hela världen ♥

Föresten va det ju allahjärtansdag igår, fick ni nå fint? Mario överraskade mig med blommor, choklad och en massa pussar när han kom hem från jobbet, å vi som hade sagt att vi inte skulle köpa något till varandra. Så eftersom jag inte förväntat mig något blev jag ännu gladare, tusen tack min älskade man ♥

Oavsett hur svårt livet än blir, oavsett hur det än blir så kommer jag klara det så länge jag har Milo. Han är mitt allt, den jag lever för och den viktigaste personen i mitt liv. Jag kommer aldrig svika honom, aldrig! ♥

Har suttit å glott igenom min gamla blogg, jisses så många minnen som dök upp från det förflutna - både bra och dåliga. Tänk alla människor som sårat en genom åren och alla människor man själv sårat. Tänk alla händelser man gått igenom som fått en att bara vilja försvinna, alla roliga upplevelser som man aldrig kommer glömma. Alla ord man skrivit till människor som en gång i tiden varit hela ens värld. Tänk så mycket jag raderat från den bloggen, inte bara från bloggen utan även från mitt liv...

Men vet ni? Allt detta, allt som jag gått igenom... Allt det har lett mig till vart jag är idag, till världens lyckligaste sambo och mamma till det finaste barn jag någonsin skådat. Utan allt det bakom mig hade jag nog inte levt det liv jag idag lever, tillsammans med den mannen som för alltid kommer hålla mitt hjärta. Jag hade inte haft Milo, som är det viktigaste personen i mitt liv, som jag älskar mest av allt. Jag hade inte varit den jag är idag, en lycklig sambo och mor som trivs med livet och lever fullt ut för varje dag som går ♥