Nathalie - Mamma till Milo ♥ -

Hej hopp!

Andra dagen på lchf dieten som funkar grymt bra, tänk att jag lyckats stå emot alla frestelser? Så jävla grym! Mindre bra har det gått med träningen. Men har varit ganska mycket runt omkring som tagit upp min tid. Imorgon däremot blir det både en pw och ett pass på crosstrainern här hemma. Gonna be awesome! Hej då alla fetto kilon, size zero here I come!

Dags att hoppa i bingen nu, ska vara på jobbet klockan sju imorgon. Natti natti!

2012-03-27 @ 23:33:50 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

As long as you need us, we'll never let go...

And when you say you don't need us anymore, you really need us more then ever.

I mitt senaste inlägg skrev jag om hur jag hade en sån stark känsla över att något hemsk skulle hända. Det värsta med mig är att mina känslor oftast stämmer, nästintill hela tiden och även den här gången. I fredags hände något fruktansvärt, en som jag står nära, som jag älskar av hela mitt hjärta blev skjuten. En centimeter från att bli blind, eller ännu värre, dödad. Det gör så ont i mig, vad skulle jag göra om du försvann? Vart skulle jag ta vägen? Vi har ett band du och jag som ingen kan ta ifrån oss, ett starkt band genom allt vi gått igenom tillsammans. Skulle du försvinna, skulle en stor del av mig det också. Jag är rädd om dig och vill bara att du ska komma på bättringsvägen och bli bra igen, må bra igen. För det här är inte du, den du blivit eller tror att du är, är inte du. Du är så mycket bättre än så, så mycket starkare! Jag vet det, jag känner dig. Vi kommer göra allt vi kan för att få upp dig igen, inte släppa taget. Det är vad familjer är till för, att finnas för varandra när det är som svårast, att dra upp den som fallit och gå igenom tuffa tider tillsammans ♥

2012-03-26 @ 12:52:00 Permalink Hard moments Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Yummie yummie in my tummy!

Varför denna olustiga känsla av att någonting hemskt kommer att hända? Ni vet när man får ont i magen och oroar sig utan att veta varför? Har känt så hela kvällen, inte kan jag sova heller trots att jag är galet trött.

Har bjudit på middag och haft myskväll här hemma tillsammans med Cornelia och Bella. Det blev grillning, en fräsch mozarella sallad, färsk spenat pasta och tre kalla såser. Sjukt gott! Jag bara älskar, älskar, älskar grillat! Kommer garanterat använda elgrillen flitigt framöver, att grilla kött och fisk tillsammans med en underbar sallad är en klassisk lchf kost och kommer därför passa mig perfekt. Fan vad jag längtar tills jag kommit i form igen, summer 2012 here I come!

2012-03-24 @ 00:10:47 Permalink Gottigheter Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Hinder efter hinder.

Varför ska livet vara så fruktansvärt svårt för? Så fort man kommit över ett hinder så kommer nästa... Jag kämpar verkligen för att få vardagen att gå ihop med allt vad den innebär men nu står jag där igen, bakom ännu ett hinder och undrar hur fan jag ska komma över det. Tänk om jag inte kommer på någon lösning? Tänk om det inte går som jag tänkt mig? Vad gör jag då?

Jag vet att jag är en person som oroar mig för mycket i onödan, sån har jag alltid varit. Men när det kommer till den delen att jag måste förlita mig på andra och inte bara mig själv, då kan jag inte annat...

2012-03-20 @ 22:42:12 Permalink Hard moments Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Don't think, just do it!

Har ni läst den här boken? Inte? Gört! Den som inte får motivation till att gå ner i vikt efter det är fan inte helt frisk! Den senaste veckan har jag läst, förberett mig mentalt och handlat in det mesta som behövs. Frossat i kolhydrater har jag också gjort, dumt nog! Haha. Startdagen är på måndag och jag vet att jag kommer att fixa det, jag bara måste fixa det! Då blir det till att sätta igång träningen igen också, eftersom jag har Milo så får det bli hemma och utomhusträning för mig. Har liksom inte tid att springa fram å tillbaka till gymmet like I used to. Men det kommer bli bra, jag känner det på mig. Jag måste bara avstå från alla frestelser... Mhm!.... Eh, vem försöker jag lura? Det kommer bli SKIT JOBBIGT! Jag som älskar gosaker och fettismat... Hur fan ska jag klara mig? Dom två första veckorna är värst sägs det, så jag måste bara stå ut under dom sen är det lugnt. Eller lättare i alla fall. Någon som har kört/kör den dieten? Funkar den bra? För och nackdelar? Tell me!

Sen måste jag bara få skriva av mig angående alla människors tänkande och tyckande. Snälla, håll det för er själva! Det är vell ändå mitt val om jag väljer att ändra livsstil å skippa all skit mat? Eller? Det roliga är att så fort en överviktig person kommer å säger att dom ska börja med diet och ändra livsstil and so on så hurrar folk och tycker dom är jätte duktiga. Men kommer man som normalviktig så får man aldrig samma reaktion, vad gör det bättre för mig att trycka i mig skräpmat å en massa socker bara för att det kanske inte syns på samma sätt genom ens yttre än vad det gör för en person som har lätt att gå upp i vikt? Även om det inte lägger sig på min kropp så drabbas ändå hjärtat och alla andra organ på samma sätt som hos en överviktig människa, right? Sen vill jag faktiskt droppa några kilo och bli lite fastare, vad är det som är så fel med det? Jag kommer ju äta mat och definitivt inte gå ner så mycket att jag ser anorektiskt ut. Varför tycker då ändå folk att jag är sjuk i huvudet för? Ja det är vad jag fått höra, att jag är sjuk i huvudet och ABSOLUT inte behöver gå ner i vikt, att jag redan är "för" smal, att jag skulle behöva gå upp några kilo istället. But come on! Jag dör inte av att gå ner lite och jag är verkligen inte "för" smal. Är det pga. folks avundsjuka? Att dom också önskade att dom kunde gå ner och bli lite fastare, men helt enkelt är för lata för att göra något åt det? Eller är jag så blind att jag inte ser att jag faktiskt är "för" smal som dom säger? Nej nej, jag tippar mer på avundsjukan. Fast egentligen spelar det ingen roll, för det är fortfarande mitt val och jag gör det jag själv vill. Det spelar ingen roll vad folk säger, tänker å tycker för i slutändan handlar det ändå om mig och att jag ska må bra i mig själv. Så nu kör vi, droppa i vikt, bli lite fastare, spara pengar och sen göra min efterlängtade bröstförstoring. Gonna be awesome!

2012-03-20 @ 20:28:45 Permalink Glöm inte att kommentera babe (3) Trackbacks ()

Älskade du.

Så har min lilla trollunge blivit sjuk igen, 39.7 graders feber hade han imorse när han vaknade. Hostan vägrar ge med sig den med, han har nog haft den i en månads tid nu. Blev en tripp till vårdcentralen där dom "konstaterade" att det är ett långvarigt virus. Ovanligt va? Varje gång jag gått dit så skyller dom på virus, men hur fan ska dom veta det om dom aldrig tar sig tid för några prover? Ordinationen blev Ipren/Alvedon var sjätte timma och Mollipect, seriöst? Hur bra är det att ständigt ge alvedon/ipren för Milos lever? Å den där Mollipecten kan ju slänga sig i väggen med tanke på att den inte hjälper ett skit. Så jag får sitta här å se min älskade son må dåligt utan att kunna göra något åt det. Känner mig hjälplös och jävligt irriterad på den svenska sjukvården. Nu är det bara att vänta, försvinner inte febern inom två-tre dagar skulle vi komma tillbaka. Jag hoppas den försvinner, för annars får dom ett helvette där borta. Tänker nämligen inte gå därifrån då först dom gjort en grundlig undersökning med provertagning!

2012-03-19 @ 11:48:02 Permalink Milo Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Villkorslös kärlek ♥

Har jobbat sen i torsdags och fortsätter till fredag, däremot är jag ledig på tisdag vilket behövs då jag har en massa ärenden att uträtta. Det känns som om det ända jag gör nu för tiden är att jobba, ta hand om Milo och Dizzie, laga mat, sköta hemmet och tvätta. Fast det är vell så livet ser ut för en ensamstående småbarnsmamma? Däremot klagar jag inte, det ända som känns jobbigt är att jag inte får spendera lika mycket tid med Milo som innan. Jäklar vad jag saknar honom så fort vi är ifrån varandra! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är helt sjukt hur mycket man kan älska en människa som jag älskar min lilla prins. Villkorslös kärlek är vad det är, den bästa kärleken utav dom alla ♥

2012-03-18 @ 21:56:34 Permalink Milo Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Lie after lie, it's no wonder I don't trust you...

I hope it was worth it...

2012-03-18 @ 14:29:17 Permalink Hard moments Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

Wörk wörk!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och här sitter jag, trött som fan å vill helst av allt bara ta en powernap! Men istället ska jag snart lätta till jobbet, efter att ha varit ledig i bra många dagar nu känns det skönt att komma tillbaka. Däremot kommer jag knappt träffa Milo något varken idag eller imorgon, när jag kommer hem ikväll kommer han redan ligga och sova, likadant imorn. Det suger verkligen! Tur nog jobbar jag dagpass i helgen, så då får jag en massa tid med min lilla älskling ♥

2012-03-15 @ 12:23:25 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

...

Dagen har rullat på fort, har haft fullt upp sen Milo väckte mig runt sex-tiden imorse. Först till dagis, sen in till stan med Mario, efter Willys, sen dagis igen på utvecklingssamtal, fika med Blubb, ut med Dizzie, till parken med Milo, laga mat, bada lilleman, fika med Madde, lägga lilleman. Inte en lugn sekund, men kan inte hjälpa att bara älska såna här dagar när man har mycket att göra. Man får liksom ut så mycket mer.

2012-03-13 @ 20:25:40 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

Härliga måndag!

Är det bara jag som känt den där härliga vårkänslan idag? Helt underbart! Så underbart att vi till och med körde årets första grillning, taste like heaven! Från och med nu vill jag bara grilla typ, men får nog hålla mig lite. Annars är nog risken ganska stor att jag hunnit tröttna på det redan innan sommaren ens hunnit komma och det om något vore ju illa!

Å som svar till dig Emily: Det är inte menat att låta "dryg" när jag svarar på frågor, det handlar nog mer om hur ni läsare faktiskt läser det jag skriver. Att köra på en massa smilisar är inte riktigt min grej och då blir det vell lätt att man framställs som dryg kanske?

Well well, snart blir de BB. Jävla skit att Hannah valde att lämna igår, för oavsett hur bränd å korkad hon än är så va det trots allt hon som gjorde BB roligt att titta på. Men nej, nu får vi se slisket Rodney istället. Kul... verkligen... jätte kul... suck!

2012-03-12 @ 21:38:18 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Never mind.

I think that people who are meant to be together always find a way to each other.

2012-03-12 @ 13:18:00 Permalink Tankar ~ Åsikter Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

Tjenamors!

Idag är jag ledig så jag har passat på att tvätta å städa lite här hemma medans lilleman e på dagis. Snart ska jag ta å göra mig iordning för sen blir det till att fika med världens bästa Blubba! Idag tror jag nog att vi kör "vårens" första utomhus fika, det finns nämligen en förjävla bra bänk här ute på gården, mitt i solen. Lovely!

2012-03-12 @ 11:15:35 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

.

Idag blir det hem till kusinen för att fira moster å festa till det lite. Det är Marios helg med Milo så lilleman kommer vara hemma med honom. Vi har by the way varit ute i parken å lekt med våran fina lilla son, Dizzie fick följa med hon med och ligger nu helt utslagen här hemma. Min lilla gammeltant! Ne ni, dags att ta å göra sig freaking gorgeous igen, men först ett svar till "Theresia" eller vad du nu kallade dig. Anonyma kommentarer - fucking hate it, but here you go!

- Kommer du och Mario bra överens nu när ni icke är tillsammans längre? Tror du att ni kommer bli tillsammans igen? Vad gör du om han träffar någon annan? Har du träffat någon?

Min och Marios realation till varandra blir bara bättre och bättre, vi har båda kommit över den där svåra biten och jobbar mer med våran vänskapsrelation. Vi hade faktiskt ett långt samtal tidigare idag om allt möjligt och det känns så jävla bra att vi ligger på samma plan. Vi är överens, mår båda bra och har sagt det att vi får se vad som händer i framtiden. Men just nu är vi bara vänner, kanske lite mer, mehe! Nej men han har sitt, jag har mitt. Ändå finns vi där å stöttar å bryr oss om varandra. Vi älskar ju fortfarande varandra, det kommer vi alltid göra. Med tanke på att vi har ett barn ihop så vore något annat konstigt. Om vi kommer bli tillsammans igen kan jag inte svara på, jag tror inte det men man vet ju aldrig vad som händer om 1 år, 5 år eller 10 år? Mario va inte bara min sambo och största kärlek förut utan även en av mina bästa vänner och jag är så glad att jag fått den vännen tillbaka... Skulle han träffa någon skulle jag acceptera det, vara glad för hans skull och hoppas att det är en vettig och ansvarsfull person. Någon som faktiskt kan ta det att vi träffas, måste prata med varandra och faktiskt har ett barn tillsammans. Min största rädsla är om han skulle hitta en liten snorunge som inte mognat till än, ni andra ensamstående mammor förstår nog exakt vad jag menar med det. Jag tänker i första hand på Milo - alltid! Å klart som fan vill jag inte att han ska behöva umgås med någon som inte ens kan ta hand om sig själv. Men det tar vi när den dagen kommer... Jag har inte träffat någon, helt ärligt så vet jag inte om jag ens skulle vilja gå in i ett förhållande nu.

2012-03-10 @ 16:01:38 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (0) Trackbacks ()

♥ Som jag älskar dig mitt hjärta ♥

Dagarna rullar på och jag med dom kan man vell säga... Det är verkligen härligt att ha kommit ut i arbetslivet igen och jag trivs som fisken i vattnet. Däremot får jag seperationsångest varje gång jag måste lämna Milo. Det är verkligen jätte jobbigt och jag önskar att jag kunde få spendera varenda sekund tillsammans med honom. Dessvärre funkar det inte så, verkligheten ser inte ut så, tyvärr... Jag får om och om igen påminna mig själv om att jag gör det för våran skull, allra mest för hans. Jag gör det för att han ska få en trygg och stabil framtid, för att spara pengar så vi kan upptäcka världen tillsammans och göra en massa roligheter. Men det är tufft, jätte tufft... Jag skulle ljuga om jag sa nånting annat. Men lilleman får mig att kämpa, se det positiva i allt och fortsätta framåt. Just därför är det så svårt att vara utan honom. Han är liksom ljuset i mitt liv och ingen kan få mig på så bra humör som just han kan. Min lilla guldklimp, min skatt, mitt allt ♥

2012-03-09 @ 21:11:14 Permalink It's a story Glöm inte att kommentera babe (1) Trackbacks ()

Lite svar till er som frågar...

Har sett att ni är några som undrat vad jag är utbildad till och vad jag börjat jobba med. Jag är utbildad uska (undersköterska) med tanken att så småning om plugga vidare till antingen socionom eller barnmorska. Däremot är inget utav det aktuellt just nu, det är mycket som det är med att sköta barn, hund, hem och jobb alldeles själv. Men en dag, en vacker jävla dag då ska jag fullfölja mina drömmar! Om jag inte hunnit få nya då vill säga, haha. Just nu arbetar jag på en underbar arebetsplats som uska, vart tänker jag inte säga då jag inte vill beblanda blogg/privatliv med jobbet. Men jag trivs som bara den och har världens underbaraste kollegor.

Sen va det någon som undrade om jag och Mario blivit tillsammans igen och där är svaret nej det har vi inte. Finns det någon speciell anledning över att du frågar undrar jag då?

Även fast jag e sämst på att svara på kommentarer via era bloggar så läser jag dom alltid och försöker svara via inlägg så fort jag får tid. Så är det något mer ni undrar över så är jag bara en kommentar bort! Höhö!

Puss på nosen!

2012-03-01 @ 21:30:27 Permalink Svar på tal Glöm inte att kommentera babe (2) Trackbacks ()

Min lilla sjukling, mamma älskar dig mest och mer än så <3

Det har varit sjukstuga här hemma och ett flackande fram och tillbaka till Sachsska barnsjukhus den senaste veckan. Milo har varit jätte dålig, det började i söndagskväll när han vaknade upp å bara krampade utan att få någon luft. Jag fick panik och ringde 112 på en gång och ambulansen kom efter bara några minuter. Det visade sig vara feberkramper och falsk krupp så det var bara att åka in med dom till sjukan på en gång. Väl inne hann han sova ett litet tag innan nästa anfall kom, det blev då till att ge både kortison och adrenalin. Min stackars lilla älskling, jag har nog aldrig sett honom så ynklig som då. Det gör så ont i hjärtat och man önskar verkligen att man bara kunde ta ifrån honom det onda och göra allt bra igen. Dessvärre funkar det ju inte så... Hur som helst så va vi tvunga att åka in i tisdags igen då hans feber bara steg och steg även fast jag gett honom både Alvedon och Ipren. Fick då antibiotika utskrivet så nu hoppas jag verkligen att han blir bättre och att febern ger med sig snart. Är han inte feberfri till lördag så måste vi åka in med honom igen, men jag hoppas verkligen för hans skull att vi slipper det, att antibiotikan hjälper och att han blir frisk så fort som möjligt ♥

2012-03-01 @ 20:59:07 Permalink Hard moments Glöm inte att kommentera babe (2) Trackbacks ()