Jag har så svårt att förstå vart tiden tagit vägen, om 22 dagar blir min lilla prins ett år. Kan ni förstå? Ett år! Det är galet! Samtidigt som det känns som om han alltid har funnits här så känns det fortfarande som om det va igår jag låg på förlossningen och fick upp honom på bröstet. Vart tog året vägen? Min lilla bebis är ju ingen bebis längre, han är stora killen nu jue. Han kan klättrar upp för soffan själv numera, kan gå några steg utan stöd, han pratar och säger nya ord nästan varje dag. Utvecklingen går så fort nu och det är så otroligt roligt att få vara med och se alla framsteg han gör. Jag bara älskar det, livet som mamma och framför allt att få spendera varje dag med min lilla ögonsten. Det är galet vad mycket jag älskar dig Milo, mammas allt ♥

Dagarna flyter på här hemma, Milo gör nya framsteg hela tiden. Han ålar inte längre utan kryper numera, tar sig fram ståendes med hjälp av möbler och klättrar på allt han kan. Pratar gör han också och kallar alla för "bebis", det roligaste är nog på mornarna när Dizzie kommer lunkandes. Då utbrister han alltid samma två ord som får mitt hjärta att smälta för varje gång, "heeeej bebiiis" med världens leènde. Mammas sötnöt! Tiden går så fort, tänk att han redan är 10 månader. Två månader kvar sen blir det ett års kalas och en massa gottigheter i mängder kan jag lova. Kommer nog spendera två dygn i köket om jag ska hinna göra allt roligt jag sett, åh vad jag längtar! På fredag fyller däremot jag år, 23 barre. Helt sjukt, känns fortfarande som om det va igår jag blev 18 typ. Det kommer jag fira här hemma med nära å kära samt bullar å tårta typ. Kommer bli en kanon mysig och lugn födelsedag, precis så som jag vill ha det. Nu ska jag däremot göra som lilleman här nedanför, hoppa i bingen å nanna kudde.



God natt ♥

Såg att ni va några som undrade över hur jag vande av Milo att dricka välling under nätterna. Kan ju börja med å säga att det inte va en lätt match, fy fan vad jag kämpade! Jag gjorde helt enkelt så att när han vaknade och ville ha välling så tog jag upp honom å vaggade honom tills han somnade igen. Det tog tid kan jag säga, som tidigast somnade han om efter 45 minuter men oftast gick det mellan en till två timmar. Han kunde somna till, men så fort jag la ner honom vaknade han igen. Ens tålamod prövas verkligen och det är både tröttsamt och jobbigt. Men det är bara att ge er fan på att det går och INTE ta fram vällingen. För jag vet hur lätt det kan vara när man är toktrött och knappt har nån ork i kroppen att bara blanda ihop en flaska å ge. Men då kommer dom aldrig få bort den vanan, för det är det de handlar om (vanor). Milo är egentligen inte hungrig, han behöver inte äta under nätter. Han får välling innan läggdags och på det klarar han sig en hel natt, men det är som sagt den där jäkla vanan som spökar. Jag kämpar fortfarande på, dom sista nätterna har han faktiskt sovit hela nätter. I natt däremot vaknade han, men då va det bara att gå upp, sätta sig i soffan å vagga han till sömns igen. Det går, men det tar tid och det är något ni måste vara beredda på att ge oavsett hur trötta ni själva är. Har ni en partner så är det ju bara att turas om. I längden är det så värt det!

Den senaste veckan har jag vant av Milo vanan att äta välling på natten, det har gett resultat vill jag lova! Det här är fjärde natten han sover utan att vakna och jag känner mig piggare än någonsin. Ni anar inte hur skönt det är att äntligen få sova hela nätter igen, utan att behöva gå upp femhundra gånger. Det tar på krafterna när man gjort det i nästan tio månader! Nu hoppas jag bara att det fortsätter så här, men jag bör nog inte hoppas på för mycket. Milo verkar hålla på å bli dålig igen och varje gång han blir det ändrar han sina sömnvanor. Någon som känner igen det där? Nu är det bara att hålla tummarna för att han inte fått det jag hade förra veckan, för fan så dålig jag va. Hade hög feber, ont i hela kroppen, svårt att andas, ont i lungorna och huvudet. När jag sen efter många om och men tog mig ork att gå upp till vårdcentralen visade det sig att jag hade fått ett kraftigt virus i kroppen och även början till lunginflammation. Går fortfarande på antibiotika men känner mig helt frisk nu. Men fan om lilleman får det, jag hatar verkligen att se han dålig. Det gör så ont i hjärtat och man önskar att man kunde ta över det hela på en själv.

Idag va vi hos tandläkaren, det gick bra förutom att Milo blev riktigt arg på henne när hon skulle sätta nån flourkräm (?) på hans tänder. Nej det gillade han inte och det fick hon veta också kan jag lova, ska man skratta eller gråta när hon utrbister "men gud vad stark han är" efter att han boxat å sparkat vilt för att få bort henne. Ja han är stark min lilla prins och lika envis som mor sin. Haha! Well, man kan ju hoppas att han blir lugnare än vad jag har varit. I alla fall när han kommer upp i tonåren, annars är det jag som får ett rent helvete. Men även det hör vell till, haha.

Du skänker mig en sån otrolig lycka och glädje i livet. Det som känns jobbigt får du med det samma att kännas mycket lättare. Du är min kraft, mitt ljus, mitt allt! Den kärlek jag känner för dig är så stark och tillägnad dig för evigt. Hur ska jag någonsin kunna berätta hur mycket jag älskar dig? Orden räcker inte till. En dag kommer du förstå, den dagen du själv står där med ditt egna lilla mirakel i famnen. Det var inte först då jag själv förstod vilken kärlek mormor och morfar känner för mig. Den dagen var den bästa dagen i mitt liv, dagen du föddes. Den dagen kommer jag alltid bära med mig i mitt hjärta, så som alla våra andra dagar. Men just det ögonblicket, vårat första möte tillsammans. Den stunden går aldrig att ta bort, den stunden, det minnet, kommer jag aldrig någonsin glömma, aldrig någonsin sluta minnas. Jag är så stolt, stolt över att ha dig som min son. Stolt över att vara din, bara din mamma. Jag kommer alltid finnas där för dig, alltid stå vid din sida. Alltid göra allt för att du ska må bra och vara lycklig, trösta dig när du är ledsen och lyssna när du behöver prata. Du förtjänar allt, det bästa av det bästa och jag kommer göra allt jag kan för att du ska få det. Min lilla solstråle, min egna lilla glädjespridare, min skatt. Mamma älskar dig mest av allt! Då, nu och för alltid ♥

Så här kan en typiskt morgon se ut här hemma hos oss, Milo sitter å leker och jag tar det lugnt framför datorn/tv:n med en kopp kaffe i handen. Föresten, vet ni vad jag vaknade av imorse? Att Milo stod upp i spjälsängen, ni kan ju gissa om han va lycklig där han stod helt själv och jag va världens stoltaste mamma. Tänk att min prins klarade det helt själv, nu går det verkligen undan!

Annars har det varit en jobbig natt, som om det inte är nog med att skruttis är sjuk så har det även börjat ploppa upp nya tänder som gör ont på honom. Tycker så synd om mitt lilla hjärta, tänk om jag kunde ta över det onda så han slapp. Då hade jag gjort det på en gång, no doubt ♥

Ne ni, nu är det dags att "pigga" upp den här bloggen med en massa söta bilder på mammas (observera) stora kille. Nio månader är han snart, hajjar ni, nio månader??? Tre kvar, sen är min pluttenutte ett. Å herregud, ett år. Samtidigt som jag inte kan förstå hur tiden kunnat gå så fort så känns det som om du alltid funnits här. Jag älskar dig mest, mer än mest och ännu mer än så!





Min lycka, mitt ljus, mitt allt ♥

Vi klippte Milo för några dagar sen, han hade blivit riktigt långhårig. Det gick ju som det gick, haha! Inte fan är det lätt att klippa någon som inte vill sitta stilla i alla fall. Så ja, resultatet blev inte det bästa och perfektaste men nu är han i alla fall korthårig igen. Å ser så mycket större ut än tidigare, tänk vad mycket lite hår kan göra!

FÖRE




EFTER

Det har varit så mycket just nu att jag helt glömt berätta för er att Milo börjat få tänder, en är helt uppe och en till är på väg. Nu går det undan hörrni, min plutt börjar ju bli stora killen jö! Obeskrivligt med kärlek till dig Milo ♥

Det hela har däremot inte varit någon dans på rosor direkt, han har haft ont och varit jätte grinig. Min stackars lilla plutt! Ibland önskar man verkligen att man kunde ta deras smärta själv istället, det gör så ont i hjärtat att se han ha ont. Men eftersom det inte går har vi istället fått varva med kalla bitringar, smörgåsrån, majsbågar, en massa kärlek och lite alvedon. Det har gått, men varit jobbigt. Hur blev era barn när tänderna kom? Vad gjorde ni för att lindra smärtan? Det är ju så inviduellt och olika från barn till barn, däremot så hoppas jag på (även om jag har svårt att tro det) att det kommer vara lättare med dom kommande tänderna. För ja, det är ju en hel del kvar.

Insåg nyss också att jag måste köpa en tandborste till lilleman, så en fråga till alla ni mammor därute; Vilken tandborste är bäst att köpa och vart ifrån? Ska man köpa tandkräm eller borsta utan? Ge mig råd nu hörrni, annars får jag allt ta hjälp utav google! Haha...

 

As long as I have you, nothing else matters ♥

Idag har jag haft fullt upp, sen sju imorse har det varit ett jäkla håll igång. Älskar såna här dagar när man får mycket gjort! Kvällen avrundades med finbesök från världens bästa Cornelia. Nu ska jag däremot fortsätta med det jag höll på innan hon kom, att packa. Jag och Milo drar iväg på en minisemester imorgon till Vingåker med storebrollan, Malin och Marre. Morsan å Jimmy är redan där, lyllosarna! Förhoppningsvis blir det sol så vi kan njuta av poolen, grilla en massa gottigheter och bara njuta. Jag behöver det här, bara få komma iväg hemifrån å göra någonting annat för en gångs skull. Det blir skoj för Milo också, han älskar nya platser. Det finns ju så mycket roligt att titta på då, min lilla gullunge!

Här kommer bilder på kläderna Milo fick av mamma å Jimmy under den senaste shoppingrundan.









Allt är från Polarn & Pyret.

Glömde ju berätta för er igår att Milo blev hela 8 månader. Helt jävla stört är vad det är, 8 månader... Kan inte förstå, mammas lilla bebis är ju ingen bebis längre. Han börjar ju bli stora killen nu. Växer så det knakar gör han också, vi va nämligen på bvc idag och lilleman väger numera 11 kilo och är 76 cm lång. Åter igen fick jag höra av bm; "han kommer bli en låååång kille han, men det ligger ju i generna". Haha... Så då är allt som det ska vara med andra ord, han föjer sin kurva perfekt och det är huvudsaken ♥

Seriöst, jag dör av värmeslag! Har spenderat min ensamma tid till å städa hela lägenheten, så nu är det skinande rent här hemma igen. Är det bara jag som älskar den där känslan och fräscha doften av nystädat? Pratade med Mario nyss också, allting går så bra så. Däremot ska han komma hem å lämna min snuffe till mig snart, det är galet vad Milolängtig jag blir så fort han inte är i närheten ♥



Tre mössor jag köpte från Polarn&Pyret under shoppingturen i stan i torsdags, dom kommer passa as bra på Milo i vinter! Senare slänger jag upp ett inlägg på allt som mamma och Jimmy köpte till lilleman.

Eftersom jag typ aldrig hinner blogga på mornarna längre så kör jag ett tidsinställt inlägg. Just nu står jag antingen å byter blöja på Milo eller sitter vid köksbordet å matar han med gröt. Om ett tag kommer det va full fart här hemma, antingen övar Milo på att krypa, sitter å leker eller busar med mamma/pappa. Jag själv kommer vara dötrött (eftersom klockan i skrivande stund är två på natten), förmodligen är jag nog inne på min andra kopp kaffe också? Haha...

Bjussar på två bilder från igår när Milo fick sig ett dopp i diskhon. Gissa om han tyckte det va skoj?





Töte är verkligen galen i allt som har med vatten att göra ♥

Milo har börjat tagit sig fram nu på egen hand när han är nere på golvet och det är bara en tidsfråga innan han kommer kunna krypa helt. Det är så roligt att se alla framsteg han gör och det går så fort nu. Tänk att min lilla skatt blir 8 månader om drygt en vecka. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vart fan tar tiden vägen egentligen?

Nu ska vi äta lunch, pasta med ostsås står det på Milos meny idag och jag får nöja mig med köttbullar å makaroner.

Milo gungade idag för första gången, eller gungade å gungade. Han satt mest bara å kollade runt, gungan va liksom en aning förstor för honom. Men han gillade det, min lilla vilding ♥

Jag och Milo måste verkligen ändra våra sömnvanor, bägge två går å lägger sig på tok försent. Idag skulle jag ha gått upp 7 för att väcka honom, men tror ni min klocka ringt eller? Nej! Nå jävla fel på mobilen är vad det är, kanske inte så konstigt eftersom den är 3 år gammal snart. Dags för en uppgradering kanske? Haha... När iphone 5 kommer då kan ni räknar med att jag skickar ut den gamla luren från balkongen! Hur som helst så vaknade vi klockan tio, hajar ni tio! Fan hela dagen har ju nästan gått då ju, börjar få ångest över att sova så länge. Så idag ska jag i säng innan tio och Milo innan åtta, kämpa kämpa!

Den här balla jeansjackan kom Milos mormor med för ett litet tag sen, den passar bra under dom lite kyligare sommarkvällarna. Om inte annat får jag hoppas att han kan ha den till hösten. 

Under några kvällar i rad nu har vi haft det jätte svårt att få Milo å somna, han liksom vägrar. Att komma i säng mellan tio-elva på kvällen känns lite väl sent för honom. Har försökt ha honom vaken så mycket som möjligt under dagarna, men det verkar inte spela någon roll. Han är lika pigg för det, någon som känner igen sig? Han har också börjat sova till nio-tio på morgonen, kanske har det med de å göra? Ska i alla fall ställa klockan imorgon å gå upp tidigt med honom för att se om det beror på det. Somnar han runt åtta som han faktiskt brukar göra så måste det ju bero på det, men tycker ändå det är konstigt med tanke på att han sovit så länge på mornarna ett tag nu även fast han lagt sig runt åtta tiden på kvällen... Jag ska i alla fall nanna kudde nu, klockan är redan halv två och jag borde ha varit i säng för länge sen egentligen. Haha, verkar som om Milo inte är den enda med sömnproblem. Sådan mor, sådan son typ... Jaja, sov så gott nu allesammans å dröm sött. I know I will!