Mitt löshår jag beställt hem damp ner i brevlådan igår, så jag passade på att prova godheten idag å visst blev det snyggt? Ja, jag har långt hår och tjockt som bara tusan, ändå tunnar jag ut det varje gång jag är hos frisören. Men jag kände för att få det lite längre, sisådär tio centimeter för att vara mer exakt! Så det skiljer inte mycket men fan va hett det är! Långt blont hår is the shit, särskilt nu när solen börjar titta fram lite titt som tätt. Ljust är somrigt, så är det bara! "Dark is so last season", ja det tillhör vintermörkret enligt mig. Ni vet, den där depptiden på året. För mörkt är fanimig en deprimerande färg, dock kan den vara snygg i vissa sammanhang. Men under vår och sommartid är det blont som gäller, thats it!

Idag tog jag mig en liten sovmorgon, vaknade av att Mysan ringde å sa att hon är hos mig om en halvtimma. Sov nog lite för länge trots allt, egentligen hade jag tänkt å försökt mig på en dusch (utan Marios hjälp) och sedan fixat iordning mig. Ska försöka snart ändå, först ska jag bara svara på era kommentarer och dricka lite kaffe.

Ps. Ber om ursäkt för att jag inte länkade er som röstade igår, ni kommer bli länkade i nästa inlägg - promise!

Min lilla snuffepluffenuffe som har blivit så stor! Han har börjat hoppa upp i soffan själv nu, yes han börjar lära sig att det faktiskt går att ta sig upp på egen hand utan mattes eller andra människors hjälp. Vi har myst galet idag han å jag, så som vanligt ungefär fast lite extra ändå.

Jag själv har faktiskt sminkat å fixat mig idag, något jag inte gjort på säkerligen en vecka (?) Har bara sprungit runt här hemma i Marios mjukisbrallor å nå slitet linne, osminkad och med håret i en toffs. Fy fan, snacka om att man känner sig piggare nu. Skulle gärna vilja ta mig en dusch, men måste vänta tills Mario kommer hem. Handikappad som jag är kan jag inte komma in å ur badkaret själv! Visst jag skulle ju kunna försöka, det sägs ju att allting går om man vill. Men att chansa på att kanske komma i men inte upp igen, eller halka å slå ihjäl sig får mig att stå över. Han är ändå hemma när som helst, hoppas jag...

Börjar bli hungrig, kanske ska ta mig något att äta? En BigTasty skulle sitta jävligt bra i min mage just nu, dessvärre tror jag inte de säljer skiten på McDonalds längre och sedan finns de ingen chans att jag kommer kunna ta mig dit heller. 
Snacka om I-landsproblem!!!

Fossingen börjar bli bättre, det gör inte alls lika ont längre. Däremot känner jag mig sjukt seg, men ska ta å göra iordning mig lite sen så kanske jag tar å piggnar till. Har gått med rufsigt hår och utan smink i allt för många dagar på rad nu känns det som. Haha, på tal om de ni skulle sett mig å Mario igår när jag skulle dusha. Vilket projekt det var! Tur då att jag inte väger så där jätte mycket så att han kunde bära mig in och ur från badkaret, han är så söt min lilla mossiemou! Hur fan hade jag gjort utan honom?!

Idag blir det återigen en lugn dag, börjar känna mig rastlös nu. Hur fan ska jag klarar av att vara hemma i bra många veckor till? It sucks!!! Vill ut å promenera med hundarna, gå över till mamma på en fika eller åka till Handen å kolla kläder. Men nej, I'm stuck framför tv:n eller laptopen - great!

Om man bortser från att jag har en cider i min hand och Chucky här hemma. Byt Dizzie mot en massa kuddar och vattenflaskor, ta bort allt mitt smink och tänk er vågigt och rufsigt hår. Kläderna består inte heller av jeans och en partytopp utan av mjukisbyxor och ett schletet linne. Å viktigast av allt, tänk er en stor klump till fot lassad på två kuddar! Nu när jag tänker efter så va inte den här bilden de minsta likt hur det ser ut här just nu, om man bortser från att jag sitter i samma ställning typ, okej på samma plats i alla fall! Det jag ville var att ni skulle försöka få en bild av hur jag har det för tillfället, men det kanske sket sig... Jaja, whatever!

Idag känns det en aning bättre i foten, eller så kanske de beror på att jag tagit smärtstillande ändå? Försökte verkligen hålla mig, men tillslut va smärtgraden uppe på en 10 och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Vaknade upp i natt också, med värsta värken - så då blev de en citodon igen och en imorse. Ska försöka å ta så lite så möjligt, men ni kan inte föreställa er smärtan när värktabletten släpper - horrible!

Idag är det fredag och jag ska göra absolut ingenting, bara ligga hemma, glo på tv och mysa med älskling. Kanske kommer någon söt vän på fika i helgen? Jag hoppas det!

Nu ska jag försöka mig på toa, bara det är ett projekt vill jag lova! Duscha får jag vänta med tills Mario kommer hem, för det finns inte en chans att jag kommer klara mig in och ur badkaret själv utan att slå ihjäl mig på kuppen!

Jisses vad trött jag är, förstår inte att jag tar mig orken till att skriva ett inlägg när jag helst av allt bara vill sova. Men många där ute vill ju veta hur allt gått, så tar till de sista krafterna bara för er skull!

Operationen gjordes under lokalbedövning, vilket betyder att man är vaken under själva operationen. Något som va det mest obehagligaste och jobbigaste jag gjort under hela mitt liv och som jag helst skulle slippa att göra om. Det var verkligen psykiskt påfrestande och gränsen för över hur stark man är som individ sattes verkligen på prov. Själva bedövningsprocessen va nog bland det smärtsammaste jag varit med om, även om man inte kan tro det men fan va ont det gjorde. Själva operationen gick bra, det gjorde inte ont i början men man kunde känna hur dom skärde upp huden, hur de började såga å fila i skelettet. Det var den obehagligaste biten! I mitten på operationen började det göra riktigt ont, bedövningen hade antagligen getts i för liten dos. Så det blev ännu mer stickande och det gjorde ännu ondare än de första två bedövningssrutorna de tryckt in i foten. Jag skrek, bad han att skita i bedövningen och sa att jag hellre hade ont under tiden. Men de gick han inte med på, det skulle inte göra ont under operationen vilket är förståligt. Men den där jävla sprutan va tio gånger värre, tror inte ens att ni kan föreställa er hur ont det faktiskt gör först ni gjort det ingreppet. Det va hemskt, riktigt hemskt! Sedan gick allt ganska fort och tillslut var jag ihopsydd, bandaserad och redo att åka hem igen. Läkaren och alla i sjuvårdteamet va verkligen helt underbara, dom behandlade mig med omtanke och respekt. De var otroligt stöttande och en stor trygghet under operationen, tusen tack för det. Jag tror nog att jag aldrig tidigare varit med ett sådant starkt bemötande förut, dom gav mig kraft och mod på ett helt otroligt sätt.

Sen vill jag bara säga tack till far min som följde med mig och även till både han å Suss för att de är så snälla å  hjälper till med hundarna under dessa veckor då jag inte kommer kunna gå, jag är verkligen tacksam över det.

Nu ska jag äntligen få vila lite, trött som jag är. Bedövningen börjar släppa och smärtan smyger sig sakta fram, men vet ni? Stark som jag är ska jag fanimig försöka skippa smärtstillande, det värsta jag vet är att trycka i mig en massa jävla piller. Sen beror det helt klart på hur ont det kommer göra, men jag vill verkligen inte utsätta min kropp för en massa hokus pokus!



Så här ser bigballoboom foten ut just nu, svullen som fan och med så mycket badage så att de skulle kunna täcka hela kroppen.

Jag är lycklig, riktigt jävla lycklig. Allting känns så bra, så rätt! Jag älskar dig baby, mer än jag själv någonsin kommer kunna förstå. Du är mitt allt, den ända!

Vi har sagt föralltid ♥

Jag grubblar, tänker, funderar. Tar en klunk cola från mitt glas inköpt på Ikea, grubblar lite till och fortsätter fundera. Greys Anatomy är på, men jag kan inte koncentrera mig. Guccan klättrar över mig, fram och tillbaks här där jag sitter i min sköna divansoffa. Men jag märker det knappt, tankarna tar över. Pappa babblar på i bakgrunden, jag svarar inte med korrekta ord. Det kommer mest mhm, okej ut från min mun. Tänker på framtiden, på imorgon, på alla dessa val man ska behöva ta genom livets gång. Försöker komma på nå vettigt att skriva ner, men orden får flöda som dom vill. Jag vill inte kämpa emot, utan ge med mig och bara andas ut. Tittar på vardagsrumsbordet som saknar glasskivan som ska vara på, den som krossades i mina händer när jag gjorde rent den en gång för länge sen. Funderar på ett nytt bord, ett bättre bord. Tänker på den där sjukt snygga jackan som finns på H&M, den som bara väntar där på mig för ynka 200 kr. Ser skumpa flaskan jag fick av faster i studentpresent, "lova att dricka den vid ett speciellt tillfälle" sa hon. Jag lovade, än har den stått kvar. Orörd och oöppnad. Har det inte funnits några speciella tillfällen, eller har jag bara låtit dom passera förbi? Jag å Mys skulle ju öppna den första gången vi gick ut tillsammans efter att Liam kommit till världen, vi har fortfarande inte varit ute. Funderar på när nästa tillfälle kommer till akt? Vill gå ut å gå, i flera timmar helst. Kanske för att det är sista gången på några veckor som jag kommer kunna ta mig en längre promenad, kanske för att jag bäst rensar tankarna så? Måste snart ta en dusch å tvåla in mig i Descutantvål, alla bakterier ska väck. Inte ska vell en inflammation ta kål på mig? Nerverna spökar, tänk om jag inte klarar av operationen imorgon? Tänk om det gör ont? Min smärttröskel är hög, det kommer gå galant. Jag klarar allt, en människa byggd av stål och guld!

Mys å Liam kom jue förbi tidigare idag, vi skulle ju fixa hennes design. Men pga. vissa omständigheter bestämde vi oss för att ta det nån dag framöver istället, vi hade bra mycket annat att prata om. Har inte så mycket mer att säga, har en hel del annat att tänka på. Inte blir det bättre av att jag imorgon måste vara vaken under operationen, ska köra med lokalbedövning istället. Jisses, hoppas jag inte svimmar eller spyr. Eller jo föresten, det hade fan varit gött om ja svimmade å slapp höra när de sågar i skelettet.

Vet ni? Folk får tycka vad de vill om mig, säga vad de vill och "hota" hur mycke de vill. Jag bryr mig inte! Tidigare idag hände en sak, en händelse som fick mig att inse att det finns så betydligt mycket viktigare saker här i livet, kraftfullare och mycket mer känslosammare än vad åsikter från främmande människor någonsin kommer vara. Vill ni tracka ner? Försök, men den styrka jag byggt upp kommer aldrig att rubbas. Å till er som är ute efter "bloggkrig", försök med Kissie, Pissie å Dessie istället - de är nog större chans där. Jag är bättre än så, mognare än så och definitivt ärligare än så.

Tänk vad något så litet kan få en att ändra syn på livet?

Hört talas om att alla kommentarer kommer från en annan data, alla datorer har ett Ip nummer, alla Ip nummer gör så att man kan ta reda på vem som skrivit. Too bad for you att jag just nu vet vem du är! Det har tydligen lönat sig att ha två "datasnillen" till brorsor, yes jag kan mer än ni tror - mer får ni inte veta! But no, you don't get my attention. You're not worth it honey!

By the way: Farsan är här nu å hungriga som vi är ska vi gotta oss i massa pizza! Snart kommer Mys och Liam också, då blir det till att pilla på hennes design.

Är det inte jobbigt med folk som har så höga tankar om sig själva? Hallå, kolla på dig. Inse att det inte finns något vackert där överhuvudtaget. Det är inte ett påhopp, det är ett faktum. Trodde du hade slutat med alla dessa barnsliga fasoner, men vad kan man förvänta sig från nån som dig? Fortsätt ha mig i ditt huvud, här har du några fler bilder att gotta dig i "Pullan"! Haha...

(Skrattar bäst som skrattar sist)

Snart får ni reda på nått ni inte vetat om genom ett videoinlägg, spännande va?

Äntligen tog Annelie (hon i blått) sig i kragen å skickade över bilderna från när vi senast va ute å röjjde på Solli. Påminn mig att INTE glömma min egna kamera nästa gång! Då behöver jag inte vänta i två veckor på att visa er hur kul vi hade det, haha! Aja, här kommer några i alla fall!









Whattafuck, vem fan e monstret längst ut till höger?!?!






Älskar er mina fina, har alltid gjort och kommer alltid att göra ♥
Längtar tills nästa gång vi drar ut & gör Stureplan osäkert!

Förr var jag en riktig torsk på att röka inne om kvällarna, särskilt när Mario låg å sov. Japp, då passade jag på som den smygarn jag va! Va sedan tvungen att sitta med balkongen öppen i flera timmar för att lukten skulle vädras ut så Mario inte skulle känna något på morgonen. Men vet ni? Den jäveln är en riktig torsk på att röka i badrummet vill jag lova! Så alla dessa kalla nätter va liksom bara förgäves, synd att man inte visste de då! Nu menar jag inte att vi sitter å bombar ner vår lägenhet med cigarettrök, hell no! Men då och då händer det att man tar sig en gash inne.

Nej nu ska jag hänga upp sista tvätten, sen blir det bingen. En sak till, imorgon kommer pappa hit ♥ 

Asså jag är i chocktillstånd... Nyss hände något som jag aldrig tidigare lyckas med, något som jag inte förväntade mig skulle hända heller. Jag råkade ta sönder ett klädesplagg i tvättstugan, eller okej det va faktiskt inte jag. De va den där jävla centrifugen som man slänger in kläderna i innan man kastar in dom i torktumlarn. Den bokstavligen slet sönder halva Marios tröja, de blev typ bara strimlor kvar på ena sidan. Tacka fan för att det inte va något från mig å bara en vanlig nike t-shirt. Men sitter fortfarande å klurar på hur fan jag ska förklara det för honom. Asså allvarligt, hur lyckas man? Ioförsig brukar jag aldrig tvätta kläder där nere, förutom t-shirts, mjukisbyxor och jeans. Sånt som man kan torktumla utan att de blir förstört, fast de e klart - här blir kläderna förstörda innan de ens närmat sig torktumlaren! Inte nog med det så sitter som vanligt halva släkten "abduhla" å vaktar sina kläder som hökar där nere. Snor alla vagnar gör dom också, dom jävlarna! Seriöst, va fan tror dom? Att man ska sno deras använda underkläder eller? Kanske skulle jag tagit å stannat där nere jag med, såg nog hur dom stirrade på alla mina märkesjeans, borde jag bli orolig?

Å bara för att poängtera: NEJ, JAG ÄR FORTFARANDE INTE RASIST! Men bor man på ett ställe där 99% är från andra länder och som alltid sitter å råglor i en jävla tvättstuga så har man fan rätt att bli irriterad. Så nu vet ni det iallafall, eftersom folk brukar vara så jävla snabba på att påpeka sånt!

Känner mig som en zombi för tillfället, vid liv men ändå inte. Är sjukt trött nu, det har liksom varit full rulle ända sen tidigt imorse. Har storstädat hela köket, toan, hallen och sovrummet. Har varit på promenad med hundarna och även tagit ut Ice på en runda. Har tvättat här hemma samt langat i de första maskinerna i tvättstugan. Ändå har jag hur mycket som helst kvar att göra! Måste fortsätta tvätta tills allt e klart, dammsuga hela lägenheten samt skura. Sen har jag faktiskt vardagsrummet kvar där det ska dammas å plockas. Hur fan ska jag orka? Det är fanimig ett heltidsjobb att bara "gå hemma", till er som säger något annat får jag lust att lappa till för tillfället. Ja mitt humör är inte det bästa när jag är trött och har ont i ryggen! Sorry, men ni får helt enkelt ta det.

Att Baylo snart ska dyka upp, visst är han söt? Tur att han är så pass flummig som han är å inte fattar att Dizzie löper, jo för det är sant. Antingen förstår han inte, har inget luktsinne eller är lagd åt andra hållet. Nej, nu skoja jag bara. Men han bryr sig inte det minsta om att hon är inne i det värsta löpstadiet just nu, han har inte ens varit å luktat henne där bak. Annat är det med Gucci, 5 månader men på henne som en vuxen hanhund. Tur att bollarna snart ska bort då! Fast fatta va skönt om han kunnat vara som Baylo han med, då hade Guccan kunnat behålla sina nötter och jag hade inte blivit några tusenlappar fattigare.

Idag ska jag ta å leka "hemmafru", det blir till att storstäda å ha tvättstugan. Senare ska Mysan & Liam komma förbi så ska vi pilla på hennes design. Får se vad vi hittar på! På tal om det så måste jag själv ta å ordna med headern, den passar inte in till min nya design jag kirrat. Får vell ta å se när det blir av de också?

Jag vet inte vad som var värst i natt, att se en gubbe göra barnförbjudna saker i huset mittemot eller att drömma att Gucci blev påkörd och helt plötsligt bara hade tre ben. Eller okej, det sistnämda är mycket, mycket värre! But still! Fatta chocken när jag hör Mario:- Hah! Den jäveln sitter å runkar!
Å det gjorde han fanimig också, precis vid fönstret. Gubben går vell på när folk kan se honom eller nått, fy fan va groose säger jag bara!
Drömmen om Guccan var i alla fall riktigt obehaglig, jag ser hur bilen kommer och smack så åkte den rakt över honom. Det var hemskt, riktigt jävla hemskt! När jag sedan kommer in gråtandes till en vetrinärklinik så gör dom ingenting, de va nog ännu värre. Vilken jävla panik säger jag bara! Vaknade upp med blöta kinder och en puls som låg på 180. Inte går dessa drömmar över för att man vaknat heller, de liksom gnager sig fast i huvudet!

Tänk att min lilla bebbe va så här liten för några månader sen, han vägde bara 700 gram när jag fick hem honom. Nu är han dubbelt så stor, med en enorm personlighet och viljestyrka. Envis som attan och kaxig som fan! Brukar kalla honom för "Terror", för emellanåt är han en riktig liten terrorist här hemma.

Det är skönt att han börjar bli större nu, man behöver inte ha "ögon i nacken" konstant och hålla koll på vart lillskiten är. Han är nästan helt rumsren och har lärt sig de mest nödvändiga kommandon. Han kan följa med ut på långprommisar utan att man behöver bära honom titt som tätt och man kan lämna honom ensam hemma.
Men ändå kan jag inte hjälpa att sakna den tiden då han va så liten så att han fick plats liggandes i ena handen.

För att ge er en inblick i hur liten han faktiskt var!!!



Haha, Sebbes fötter va till och med större än lillen!

Ena sekunden ligger jag å kallsvettas med feber och värk i hela kroppen, andra sekunden känner jag mig någelunda bra igen. Just nu är det åt de positiva hållet, så jag ska passa på att hoppa in i duschen och ta en promenad innan det vänder igen. Måste iväg å handla ägg å mjölk också, tänkte nämligen laga pannkakor idag som ska serveras efter att vi ätit ärtsoppa! Någon mer än jag som tycker ärtsoppa är sjukt gott med en klick senap i? I kind of like it! Anyway, undrar om älskling vet hur man lagar pancakes? Utifall att febern skulle stiga igen liksom? Om inte så är det ju tur att det finns kokböcker här hemma!

Otroligt snälla Jimmy kom förbi med hans och mammas bärbara dator samt piroger och chocklad åt mig tidigare ikväll. Är dom inte söta som tänker på mig när jag mår som jag mår? Urskönt att kunna blogga och spana runt på internet liggandes i soffan! Påminn mig att skaffa en laptop så fort jag får fast jobb igen, för det här är fanimig så mycket bekvämare! Särskilt när man har feber och ont i varje muskel som kroppen innehåller. Ska ta å glo på film snart tänkte jag, vad det blir har jag inte riktigt bestämt mig för än men nånting bra hoppas jag på i alla fall.

So long!

Så kommer min dag, kväll och helg se ut. Jag kommer ligga ihopkrypen i en filt som Guccan gör på bilden och förhoppningsvis blir jag frisk fortare då. Dessvärre verkar det bara gå utför, idag kan jag knappt ens andas. Så illa att jag va tvungen att ta min astmamedicin som jag annars aldrig tar. Jävla skit förskylning! Måtte jag bli frisk snart!

Känner ni också den lika starkt som jag? Tänk er att bara ligga å glassa på stranden med en bra bok, eller en sommarkväll med vännerna innehållande grillning och några skvättar alkohol. Fy fan va härligt, fy fan vad jag längtar! Vill ha sommar nu, nu, nu! Men nej, jag får gott nöja mig med en snorig näsa och ishalka utanför dörren. Kul verkligen! Föresten, har ni sett alla små sjöar av vatten som placerat sig på de mest idiotiska ställena? Fan va skönt de blir när skiten försvinner för gott!

Time to sleep, natti natti!

På mina två terrorister som förgyller mina dagar med skratt, bus, kärlek och en hel del tvister. Men jag älskar dom av hela mitt hjärta och skulle inte för något i världen vilja leva utan dom!

By the way, visst har lillen blivit stor?

Svaret till det är nej, jag skulle kunna stirra mig blind på alla idioter som får äran att köpa hund men som inte kan ta hand om den! Igår inträffade en incident som nästintill fick mig att komma tillbaks till tiden då man va 15 och slog ner folk för att man blev så jävla upprörd och rent av förbannad! Nu undrar ni säkerligen vad det va som hände? Två vänner till mig bestämde sig för att ta en elva veckors amstaff/pitbull valp på prov, de har redan en hund och hade inte planerat att skaffa en till. Men pga. den misär som valpen levde i så kände de sig skyldiga att hjälpa den! Den lilla valpen levde i ett hem med människor som aldrig tidigare haft hund och som även va rädda för honom. Han fick gå ut en, ibland två ggr om dagen. Han hade inga leksaker, vilket ledde till bitande på sladdar och annat. Fick han nån träning? Nej! Fick han nån kärlek? Nej! Inte nog med det så tvingades den lilla valpen vara ensam i över åtta timmar om dagen då "familjen" arbetade. Har han fått alla vaccinationer och blivit chippad? Nej! Har dom kollat upp hans stora navelbråck? Nej! Bara det jag skrivit nu ser jag som mer än bara djurplågeri, man tar för fan inte en hund om man inte har tid eller råd med den! För att beskriva situationen lite mer så är dessa människor av utlänsk bakgrund, å nej jag är absolut inte rasistisk nu men vi alla vet att människor från andra länder inte tar hand och vårdar sina djur så som vi gör i Sverige. Tyvärr men det är så det är i vissa länder och kulturer, men då kan man ju ställa sig frågan va fan de tar hem en hund från första början?!

För att komma till det som skedde igårkväll... Vi hade varit ute på sista kvällspromenaden när den lilla valpen visar tecken på att den måste skita, något den försöker men inte lyckas med. Han ramlar ihop, gnyr å skakar. Om och om igen försöker han, men utan resultat. Vi går hem med honom och jag följer med för att se hur det går. Väl hemma är det samma sak, tillslut ger den lilla valpen upp och går å lägger sig. Han kurar ihop sig till en boll och gnyr till om man tar på magen. Där ligger han, skakandes och gnällandes - ett tag. Tills han tillslut verkar halvt livlös. Under tiden har vi ringt till både Bagarmossensdjursjukhus och ägaren. BDS säger att vi ska komma in med honom akut, ägaren säger att dom kommer å hämtar honom men tar in honom imorgon. Det blir ett samtal till polisen då BDS säger åt oss att ringa dit, men där av utan hjälp. Så där står vi tre, helt maktlösa med en liten valp som ropar på hjälp. Ägaren kommer och det uppstår ett tumult omkring oss, höjda röster, skrik och svordomar. Det va länge sen jag va så arg, det va länge sen jag blev så här upprörd som jag blev igår. Jag ville bara gå fram å lappa till den där oansvariga och själviska ägaren för allt vad jag bara kunde. Ett sånt hat mot en människa jag aldrig tidigare träffat får mig bara att inse vilken djurvän jag faktiskt är! När de sedan säger: Vi har inte råd. Nehep, men vad synd för er då. Det borde ni ha tänkt på innan ni skaffade en hund från första början! Det som va droppen var när hon sedan kastar ut sig: "Dör han så dör han", whattafuck?!?! Hade ni varit där just då så lovar jag er att ni hade blivit rädda för mig på riktigt, så jävla arg och frustrerad som jag blev. Det hade lätt kunnat leda till någonting helt annat, hon fick mig att se rött helt enkelt! Hur fan kan människan säga så? Har hon igen moral i kroppen, inge vett i huvet?!?! Dom jag va med hade till och med erbjudit sig själva att ta in honom, varav att det dras av på priset de skulle betala för honom om de nu valde att ta honom (vilket de redan hade valt). Men nej, de gick dom inte med på. Det ända som snurrade i deras huvud var pengar, pengar, pengar. Inte brydde vell sig dom om utifall valpen dog eller mådde skit, så länge de fick den kosing dom skulle ha för honom. Jävla idioter!

Jag har ingen aning om hur det gått för valpen, det jag vet är att dom som ville ha honom ska göra allt de kan för att få tillbaka honom. Å jag hoppas verkligen att dom lyckas, för han förtjänar att komma till ett bra hem där han kan få all den kärlek och träning han behöver. Det är verkligen synd att "människors lycka" ska låta en liten idivid få lida. Skulle jag få bestämma så skulle jag utrota alla dessa själviska jävlar på en gång!

(Nej det är inte hunden på bilden)

Nu vill jag bli frisk, men nej inte de inte. Här går det bara utför! Har i alla fall städat upp lite här hemma, men snacka om att det tog på krafterna. Nu är jag helt körd, hungrig som tusan också för den delen men för trött för att laga något. Undra om jag kan flirta till mig pizza av hjärtat? Om jag låter så där riktigt ynki pynki så kanske han går med på det, eller vad tror ni? Att försöka skadar ju aldrig... Berättar hur det gick senare, nu ska jag hoppa in i ett varmt och skummande bad!


Update: Vi ska beställa hem pizza, har jag världens bästa man or what? Badet är avklarat, tog även å duschade Gucci. Han fick även simma runt lite i badkaret för första gången, duktig va han lillplutten!

Hua, idag mår jag inte alls bra. Näsan rinner för fulla muggar, huvudet dunkar, kroppen värker! Ont i halsen har jag också, något jag inte haft sen jag opererade bort mina halsmandlar. Försöker samla ihop krafter till allt vad dagen innebär, måste ut med hundarna, ta ut Ice, tvätta och städa lite. Frågan är bara vad jag kommer orka, för helt ärligt så känns det som om jag skulle tuppa av vilken sekund som helst!

God damn it vad trött jag är! Ska alldeles strax hoppa i säng, imorn ska jag upp i tid och inte så sent som imorse. Det funkar liksom inte! Nu är det skärpning som gäller för fröken Sjöbeck! By the way, satt å spanade på "wildboys" nyss. Dom är ju fan sjuka i huvet! Men de visste ni vell redan, å för er som inte gjortde det: Ja då vet ni det nu i alla fall!

Sleep tight bitches!

Det finns nog fan inget vackrare på en människa än fina ögon, det är i alla fall min åsikt! Det första jag lägger märke på hos en människa jag aldrig tidigare träffat är ögonen. Jag helt enkelt älskar ögon, särskilt mina! They are fucking amazing! Sen att jag älskar att blanda färger å ge dom extra omsorg om dagarna gör det hela ännu roligare.

Dagens fråga: Vad tycker du är finast på en människa?

Haha, hittade en bild på mig å Conne från när vi va på Solidaritet i fredags!

Idag är vi trötta här hemma hela bunten, kan bara tänka mig hur Mario måste känna sig nu. Jag har i alla fall sovit, det har inte han...

By the way hur jävla söt va inte den här bilden då? Tror Guccan kollar hur långt han når med tungan, or something!? För övrigt är det jävligt jobbigt med att ha en hanhund när Dissan löper, även fast han inte alls är gammal så ska han promt vara i baken på henne å sniffa samt slicka. Groteskt det lät, tänk om vi människor skulle hålla på så?! Snacka om att jag längtar till lillkillen passerar 6 månaders stadiet, då blir det en tripp till vetrinären för att skära bort kulorna! Har aldrig förstått mig på hundägare som låter en hanhund ha dom kvar när man ändå inte ska avla eller ställa ut hunden. Det är inte snällt! När man kan låta dom slippa det där eviga tänkandet om löpande tikar, som tar mycket på psyket samt få en lugnare och lättare hund att jobba med. Så jag är för kastrering!

Vad är ni, för eller emot?

Varken jag eller älskling kan sova, kan nog bero på att vi däckade omsvepta i varandras armar tidigare på soffan idag. Just nu pimplar vi kaffe, kanske inte det bästa... Mario ska tydligen inte sova inatt å jag kan bara inte hålla mig från kaffet när jag känner den härliga lukten svepa omkring i lägenheten. Vad mig anbelangar så är det inga större problem med att vara vaken, värre är det för hjärtat mitt som ska jobba imorgon eller idag rättare sagt. Fattar inte hur han ska palla? Dock har han lyckats med det tidigare, men jag skulle däremot aldrig palla med en hel dags arbete utan någon sömn alls! Ska ta tag i alla kommentarer jag lagt åt sidan nu och sedan blir det bingen för min del. Sov gott nu sötnosar!

För mig är han en riktig pärla, den vackraste lilla Liam jag någonsin skådat. Det va verkligen mysigt att spendera tid med honom och Mysan idag, vi drack kaffe å snackade skit. Självklart myste jag en massa med lillkillen också, he's just too adorable! Man vill liksom inte lämna ifrån honom fast man måste då kissblåsan håller på att spricka eller när man måste ut å ta sig en cigg eller när han blir hungrig å måste ammas. Helst av allt vill man bara sitta där, höra hur han andas och kolla på honom. Japp, I'm stuck! Längtar tills nästa gång vi ses, vilket förhoppningsvis blir snart :)

Nu ska jag börja med maten, idag bjuds det på köttfärslimpa, potatis och gräddsås - yummie! Jädrans vad hungrig jag blev nu!

 

Yepp, I know! Visst blev håret bra? Tänk vad några drag här och där med platttången kan göra, I love it! Egentligen skulle jag ha varit iväg nu, suttit på tuben å nästan varit framme. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig, så jag är fortfarande hemma! Ska leta fram skinnjackan och dra på mig ett par strumpor, sedan är jag redo för dagens små äventyr.

Tjingeling!

Gissa vad min lilla pärla lärt sig idag då? Jo han har lärt sig ligg på komando! Sitt och tass lärde han sig redan vid två månaders ålder, likadant med stanna och kom hit. Han är riktigt lättlärd den där, men det är ju inte så konstigt när han har världens envisaste matte som lär ut. Vem vet, kanske får jag honom till att bli världens lydigaste chihuhua ändå? Hur som helst så kommer han bli en riktigt lydig hund, det är ju en själv som formar sin hund och det är så jag vill ha honom. Sen att det tar tid är en annan femma, men det får ta den tid det tar. Jag ska fortsätta med att träna och uppfostra honom likadant som jag gör varje dag, för då vet jag att jag kommer få en balanserad och väluppfostrad hund å framför allt en bra vän för livet.

En bild på mina ögonstenar Dizzie & Gucci ♥

Timmarna går på fort! Har hunnit med en långprommis med Issa men annars har jag inte gjort ett skit! Sitter å klurar på vad man ska göra till middag, än så länge har jag kommit på en hel del bara det att vi inte har allt hemma och då måste gå ner till affären å handla. När jag sedan frågar Mario om han har lust att springa ner till lillkjoren får jag till svar: Jag orkar inte! Nehep, men vad trevligt då! Ser det ut som jag orkar när jag har en massa annat att ta hand om, så som tvätt, disk, golv och sedan middag??? Nej, men här tänker vi bara på oss själva tydligen! Så då blir det ingen mat, jag klarar mig! Frågan e hur han kommer klara sig när han sitter där imorgon på lunchen, vrålhungrig men utan något att äta. Å frågan är då hur jag kommer klara mig när jag sedan får hem en sur och hungrig man? Jaja, jag kan ju alltid skicka med honom några morötter att knappra på! Å nej, jag är inte elak inte! Bara trött på att ständigt få vara hjärnan i vårat förhållande! Hm, ett utbrott kanske hjälper honom på traven?

Jaja, vi får vell se hur det går. Nu ska jag fortsätta busa med mina småttingar, dom får mig liksom på bättre humör.

Idag har jag varit sjukt jävla duktig! Inte nog med att jag haft tvättstugan sen tio imorse så har jag även tvättat tre maskiner här hemma, snart är det där jädrans berget med kläder borta! Som om det skulle vara allt? Noppe! Har även storstädat hela lägenheten, jag är så jävla bra jag! En fet eloge till mig! Som toppen på allt ska jag unna mig en kväll med brudarna, det blir till att föra hemma hos Cornelia och sedan drar vi till Solli (Solidaritet för er tröga jävlar). Can't wait for the night to come!

Idag kom brollan å Bells hit å umgicks med mig under morgontimmarna. Vi käkade körv me brö och drack a lot of coffe! Jag har även sprungit fram och tillbaks till tvättstugan och ska snart ner för att hämta upp det sista - tack å lov för det. Brollan fixade även de programmen jag behövde till datan, så nu kommer det bli mycket roligare att blogga och mer bloggande! Fast kommer inte svara på kommentarerna först imorgon, idag är det en ganska fullspäckad dag!

Idag så är jag trött, trött och förvirrad. Inte över mig själv, utan över omvärlden. Över hur livet idag kan vara så otroligt komplicerat, omständigt och fulla av olika valmöjligheter. Livet är inte lätt, det är ingen dans på rosor. Gåvan för att styra över våra egna liv fick vi alla, vad man gör med den väljer vi dock på olika sätt. Antingen kastar man bort den eller kämpar och stannar kvar.

Natten har varit jobbig och tung, men jag har funnits där å stöttat. Jag kommer alltid finnas vid din sida, alltid ha en tröstande axel som du kan luta dig mot, alltid lyssna när du behöver prata. Jag har försökt så gott jag kan, gjort mitt bästa. Men det är en svår situation, en komplicerad del av livets alla ting. Känner mig hjälplös just nu, maktlös och har fortfarande den där orolighetskänslan i magen. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Tänk om det går för långt? Tänk om det redan är försent?

Jisses vad jag är dålig på att uppdatera nu för tiden, bättre har jag blivit på att be om ursäkt och komma med bortförklaringar över varför det inte blir så mycket bloggande å svarande på era kommentarer (som jag för övrigt har flera sidor att svara på). Men det är helt enkelt så att jag haft mycket viktigare och roligare saker för mig den sista tiden, å så börjar vi med bortförklaringarna igen - typiskt! Nej men helt seriöst, det får bli som det blir nu. Antingen har jag tid eller inte, något ni kommer märka!

Inte nog med det måste brollan komma hit å fixa datan lite också, den suger utan alla dessa program jag behöver! Så ja, lite har jag att skylla på det också! Gosh vad jag verkligen skulle behöva en ny, helst en laptop (min förra pajja jue, remember???) Kanske ska dyka in på 3:s hemsida å fixa en med mobilt abonemang? Hajja hur mycket bloggande det skulle bli då! Vart jag än hamnar så skulle jag kunna ta med mig the computer å skriva några små rader för er. Jisses, I know you would love that!

Ska försöka hinna med att slänga in lite bilder från kryssningen i fredags senare också. Brollan fyllde ju 20 så vi samlade ihop några å firade honom på fyllebåten Cinderella. Som jag för tillfället är ur less på! Kommer ihåg när man va 16 å hade as kul på den färjan, nu är det för mycket snorisar och fyllon som hamnat där. Men roligt hade vi det, as skoj faktiskt!

Ska bli en sjukt jävla rolig dag vill jag säga, synd bara att jag inte kan dela med mig av vad det är vi ska göra. Kanske senare, but not yet! Föresten! För er som undrar så har de hittat Chanel, hon hade sprungit en bra bit bort och en snubbe hittade henne runt fyra tiden på natten. Stackars krake som varit ute i kylan i flera timmar, men tack å lov för att hon fortfarande lever och mår bra!

Nu ska jag lätta ankare till morsan, vi ska ha champangefrukost för sebbe! De kan man ju inte missa, alkoholvan som man e kör vi på tidigt ;) Haha, nej nu skoja jag bara. Hoppas han fortfarande ligger å sover så han inte läser det här nu, det vore ju inte så bra!

Jisses, måste slå in hans present också! I'm in a hurry!

För det är brollans 20 årsdag, hurra hurra hurra!



Ett STORT GRATTIS till världens snyggaste och bästaste lillebror! Hoppas du får en fin dag med en massa skoj, eller whatafuck! Jag vet ju att du kommer få en as bra dag! Mer kan jag inte säga just nu, feel the pain!

Ikväll införträffade varje hundägares mardröm, lilla Chanel försvann och vi har fortfarande inte hittat henne. Runt halv elva tiden (kvällstid) blev hon skrämd av en annan hund och sprang iväg. Vi letade och letade, ringde folk och letade ännu mer. Men lilltjejen är spårlöst försvunnen! Har någon tagit hem henne? Är hon fortfarande ute? Mår hon bra? Lever hon? Frågorna är många, men svaren få. Jag hoppas verkligen att någon snäll människa där ute har hittat henne och förhoppningsvis kontaktar polisen snarast möjligt så att hon kan få komma hem igen. Hennes familj saknar henne och även vi andra med! Det gör så ont att behöva gå runt ovetandes, att behöva undra.

Hennes försvinnande skedde i Jordbro/Haninge söder om Stockholm 22:30 under onsdagskvällen. Har någon sett henne eller vet vart hon befinner sig var vänlig kontakta mig via mailen snarast möjligt.

Namn: Chanel
Ras: Chihuahua
Kön: Tik
Ålder: 4 månader

Jag är en snögumma just nu, eller än värre - en isgumma! En fucking jävla isgumma som är jävligt trött på den här kylan nu! Ge mig sol, grönt gräs och blommor i alla möjliga färger! Det är ledsamt att bara se vitt vart man än går! Fast man får vell ta å va glad över att snön inte är svart i alla fall, det om något hade fan varit deprimerande!

Hur som haver, mötte upp Issa och sedan tog vi oss en prommis till Gravfältet. Som vanligt möter man på idiotiska människor med hundar som inte har en aning om vad de håller på med, somliga bör helt enkelt inte ha hund. Synd bara att vissa inte fattar det! Hon från igår va värst, visste inte om jag skulle skratta eller gråta? Som Cornelia brukar säga: Det gör ont i hjärtat att se hundar i fel händer.

Just nu väntar jag på att baby ska komma hem från jobbet, sedan ska brollan köra oss till Willys för månadshandling. Egentligen har jag ingen lust, men det är ju sånt man måste göra också. Vad fan hände med tiden då det va roligt att åka å storhandla?! Ja den är ju förbi för länge sen kan jag tala om, synd - jävligt synd!

Senare ska jag ta tag i alla kommentarer som ramlat in under tiden jag hade mitt bloggbreak!

Jag har fått tillbaka min kärlek och bästa vän i mitt liv igen, men shit vad veckorna utan dig har varit tuffa! Jag har levt med en variation av gråt, sömn och tänkande. Även en massa jävla alkohol också, för mycket alkohol! Det har varit en jobbig tid, en påfrestande tid. Men nu är allt bra igen, nu känner jag mig hel igen.

Utan dig vid min sida fick jag tid att tänka, särskilt på hur jag vill ha det och på hur jag vill leva mitt liv. Men att känna den där otroligt starka smärtan innanför bröstet, det är inte värt ett liv utan dig. Rättare sagt, du är mitt liv! Jag älskar dig, mer än någon annan och jag vill inte för något i hela världen vara utan dig. Du gör mig hel, du får mig att må bra!

Kanske behövdes det här för att vi ska börja uppskatta varandra till den grad vi faktiskt gjorde innan vi började ta varandra för givet. Ett uppväckande av att vi faktiskt inte vill vara utan varandra, men måste ta tag å börja satsa helhjärtat på vårat förhållande för att få det att funka - utan en massa onödigt bråk. Ja, för det har varit mycket bråk på sistonde om små saker, oväsentliga saker. Fast vilket förhållande har inte svackor då? Det går alltid upp och ner, för den som säger nå annat - BULLSHIT! Livet kan inte alltid vara perfekt, kanske ens fantasivärld men inte verkligheten. Hur som helst:

ÄKTA KÄRLEK ÖVERVINNER ALLT!