Det är helt sjukt! Har min lilla älskling ens varit så där liten? Hur kunde han växa så fort? Vart har tiden tagit vägen? Det är helt otroligt vilken enorm skillnad det är på då och nu, fast något annat vore ju konstigt, haha. Den tiden var en ganska lugn tid, Milo sov mest, poopa, kissade och åt typ. Nu jävlar är det andra bullar som gäller och inte en lugn sekund från det att han öppnar sina underbara blå tills dess att han stänger dom för kvällen. Han är en riktig vilde, ska klättra på allt, tänja på gränserna och busa in i det sista. Att han sen har världens underbaraste skratt gör det inte lättare när man ska försöka vara konsekvent och förklara för honom vad som är rätt och fel. Han lyckas alltid charma mig så pass att det är svårt att ens bli sur på honom. Envis som en åsna är han också, så det gäller att ha tålamod, en massa med tålamod. Ibland känner jag mig som en tjatig grinkärring med allt "ajajande" och "nejande", haha. Men det är bara att fortsätta, en dag kommer han ta till sig det och faktiskt förstå att det inte är okej att kasta ner maten på golvet, dra Dizzan i örat, klättra på möblerna och allt annat som han just nu tycker är jätte skoj. Japp, en dag så slutar han med det. Tills dess är det bara tålamod som gäller! Hehe