Minnen så starka, en saknad så stor. Människor som sörjer, en dotter, en syster, en son, en bror. Vilsen och förvirrad utav den tomhet du lämnade kvar. Frågor som ställs i mitt inre men blir utan svar. Vart är du nu, vad har du för dig? Vakar du över oss, ser du oss. Farmor, kan du se mig? Jag saknar dig och kan inte förstå att du inte längre finns här, jag hoppas du har det bättre, vart du nu än är. Ett sista andetag innan du gav dig av, du lämnade kvar oss andra i ett stormigt känslohav. Även fast det är svårt, så måste vi låta dig gå. Vi har våra underbara minnen tillsammans och det är dom vi får tänka på. Du gav så mycket glädje när du var i liv, jag älskar dig min lilla farmor och hoppas du nu får vila i frid.