Milo sover redan och jag ska hoppa i säng när som helst. Är galet trött idag! Å ju fortare jag somnar dessto fortare blir det en ny dag och då får jag busa och mysa en massa med min lilla son. Det är så trist när han sover, så lugnt... Jag liksom saknar honom, jag vet de låter sjukt. Hur kan man sakna någon som ligger tre meter ifrån en å sover? Skulle jag få bestämma skulle vi vara vakna hela tiden. Älskar att höra han skratta å jollra, se han utvecklas och bara få ha honom i min famn, pussa å krama honom. När han sover så är det så tyst å tråkigt! Men ni säger ju att jag ska passa på å sova när han gör det, så jag får vell göra det i brist på annat. Tar kommentarerna imorgon istället å då kommer även resten av bilderna från 80 tals festen upp!