Prutt i fejjan för alla oss som trodde vi skulle få reda på vad som gömde sig i min lilla mage, för våran lilla knodd ville verkligen inte visa sina nedre regioner för varken mamma, pappa eller barnmorskan. Inte nog med att lillen ordnat så att navelsträngen hängde ner mellan benen så satt den också å knep med benen i kors för kung och fosterland. När lillkorven tillslut ledsnade helt begav den sig upp mot min navel å la sig med rumpa och rygg mot oss å där slutade våran synliga upplevelse tillsammans med tjillevippen. Barnmorskan försökte desperat få korven att vända sig så att vi skulle få se vad det va för något, men nej han/hon tvärvägrade. Är det en liten blyger vi har där inne mån tro? De verkar ju som det, tur att sånt "växer" bort. För då kanske lillen visar mamma å pappa vad som döljer sig där nere när vi gör ultraljudet i 3:D, shit så nyfiken jag är!

Hur som helst så mådde mitt hjärta alldeles utmärkt, alla organen såg bra ut och även det yttre. Två armar, två ben osv. Det är huvudsaken, att bebis mår bra och är frisk! Sen att man kan få reda på kön (om man har tur) kommer med som en extra överaskning, något som är roligt att veta men inte livsviktigt.

Dagen har varit lång, jag fick även reda på att jag fått bäckenuppluckring och har blivit sjukskriven en månad framåt nu, sedan får vi se. Kan meddela er ang. tävlingen att jag drar ut vinnarna imorgon istället, jag är ledsen men jag har verkligen inte ork just nu. Är trött och har nå fruktansvärt ont, hoppas ni har överseénde med detta!

Nu ska jag göra något jag velat väldigt länge; sova! God natt!

Idag får vi reda på om vi väntar en son eller dotter, kan ni förstå att jag är jävligt nervös just nu? För att inte tala om hur förväntansfull och nyfiken jag är! Det är sjukt, känslan går inte att beskriva. Mario måste vara ännu mer spänd, idag är det ju hans första synliga möte med den lilla. Jag har i alla fall sett honom/henne en gång tidigare och den upplevelsen va underbar! Det ska bli så härligt att få se vårat lilla mirakel igen och att få veta mer exakt hur många veckor du är och när det beräknade datumet sätts. Jag undrar om du känner på dig att det är något på gång, för nog kan jag allt känna dina rörelser för fullt där inne. Åh, som jag längtar efter dig!

Vad tror ni att det blir, en pojke eller flicka?

Ni har säkert undrat vart jag tagit vägen den senaste tiden? Well, det har jag med gjort! Helgen va så fullspäckad att jag inte hade tid till bloggen - tyvärr. Igår och idag har jag legat hemma i en jävla hemsk huvudvärk, det är verkligen på tiden att jag köper dom där jävla järntabletter å får upp mitt järnvärde innan det går så långt att jag inte ens orkar mig upp från sängen! Imorgon är en bra dag till det, kanske. Eller om jag har tid vill säga, kommer liksom ha fullt upp hela dagen. Först ska vi ju på de stora ultraljudet, åh så spännande det ska bli. Äntligen får vi reda på om det är en son eller dotter vi väntar, som jag längtat! Om nu inte bebben bestämt sig för att knipa med benen och låta oss fortsätta gå frågvisa, det skulle liksom vara min vanliga otur. Efter Ul blir det till läkaren och efter det direkt till barnmorskan, som jag i övrigt ska be om att få ha kvar som min bm. Hoppas de går att ordna för hon va verkligen helt underbar! Efter allt flängande blir det bio med Mysan och resten av gänget, ska bli riktigt skoj. Som jag längtat efter att få se Twighlight`s nya Eclipse, det är så jobbigt när dom lämnar en mitt i spänningen filmen innan.

Nu ska jag sova, om ja kommer kunna. Känner mig liksom som ett barn natten innan julafton, fast det här är bättre än en massa julklappar. För de är nå speciellt med att få se ens lilla barn ♥ Ingenting - absolut ingenting slår det! Det är en känsla jag hoppas att varje levande individ får uppleva, för den känslan går verkligen inte att beskriva med ord!

Good night sweethearts!

Sovit gott? Det har inte jag! Vaknade upp mitt i natten av värsta kramperna i vaden, gissa om jag skrek! Tydligen inte högt nog då Mario inte rörde en fena. Dizzie å Gucci vaknade i alla fall och blev alldeles oroliga, stackarna! Har ni fått så nån gång? Att de känns som om någon stoppat in en hand och bara drar å sliter i muskeln? Hemskt är vad det är!

Idag kör jag på den här söta klänningen, me really love it! Man ser knappt att jag är gravid heller, dessvärre ser det ut som två silikonbomber tagit plats på min kropp. Inte särskilt smickrande men vad gör man...

Snart bär det av till Bella & Jorge, där vi ska börja fira midsommar med dom, ungarna, pappa och Suss samt några till. Senare beger vi oss hem till mamma där andra släktingar kommer hålla hus, så det blir full fart för oss idag. Måste svänga förbi Coop å köpa alkoholfri öl och cider, man vill ju trots allt känna sig som "en i gänget" - skämtosido! Eh, vafan. Bella å Jorge hade ju tjackat hem "alkoholfritt bubbel" till ungarna, så jag får vell köra på de i värsta fall, haha.

Ne ni, time to go! Hoppas ni får en jätte fin midsommar!

Fan bara jag som tycker att det känns som fredag idag? Måste vara för att man är långledig, det är sjukt att man kopplar ledighet med helg! Våran kväll ska spenderas med film, Ben&Jerrys, Pringles och Cola - yummie! Vi ska unna oss en riktig sån där mys och slappar kväll, det är vi värda!

För er som undrar hur det gick hos barnmorskan idag så kan jag ju säga det att jag har nog både bäckenuppluckring och ischias, inte nog med det så hade jag på tok för låga järnvärden. Det är troligen därför jag varit så trött och haft sån huvudvärk den senaste tiden, men de är lätt ordnat med lite järnpiller! Värre är det med dom två första... Ska träffa läkaren nästa vecka så får vi se vad som händer å sker, förhoppningsvis händer de nått till det bättre i alla fall.

Svart tröja och en söt klänning från GinaTricot.


Två söta tunikor från Lindex.



Blommig topp från H&M


Gråa & bruna leggings från Gina.


Spetsleggings från Gina och byxor från Cubus.

Två snygga t-shirtar till Mario från Jc.


Nagellack från Cubus.

Idag är en sån där dag då tankarna bara flyr runt, eller ioförsig det gör dom varje dag. Ja, de har dom nog gjort ända sedan jag blev gravid och började märka av alla förändringar som sker. Vänta bara tills det är eran tur, då kommer ni märka vad jag menar även fast ni nu kanske bara kommer skratta åt det här inlägget.

- För det första så stiger kilona på vågen sakta men säkert, ju högre siffrorna blir ju mer börjar du vräka i dig. "Vafan ett kilo mer eller mindre spelar vell ingen roll" kommer den där djävulen på din vänstra axel viska i ditt öra. Å visp så har du druttat upp 30 kilo extra och har ett jävla helvete att bli av med skiten när bebben kommit, men vaddå alla gillar vell kärlekshandtag - eller? Där kan man i alla fall tacka fan för att jag bara gått upp ett fjuttigt kilo sen nästan tre månader tillbaka... än så länge...

- Din underbara b-kupa har helt plötsligt blivit en stor c-kupa och är på väg mot ännu högre höjder, du blir irriterad över att inte en enda bh passar och när sambon helt plötsligt vräker ur sig att de ser ut som två stora silikonbollar etsat sig fast vid din kropp - ja då rinner bägaren över. Bokstavligt talat, glömde ju berätta att den första mjölken börjat lämna små spår efter sig. Gulligt? NOT!

- Du har så ont i bäcken och rygg att det ser ut som något stoppat upp en fet jävla gurka i arslet på dig och haft en vild natt i sängkammaren, ja för så ser det i alla fall ut när du går! Du liksom vickar fram, från sida till sida, samtidigt försöker du hålla humöret uppe och känna att varje dag är din till att fånga. Just i denna sekund uppmärksammar du ett gäng partynissar på väg för att göra helgen minnesvärd, där sjönk du ner ända till nivå noll igen, great!

- Kissblåsan fylls på noll röda, du springer på toa inte bara en gång i timmen utan tre gånger i timmen! Får du någon sömn? Nej, för här ska banne mig en urinblåsa tömmas hundraelva ggr om nätterna också för den delen! Har du tur lyckas du ta dig till toaletten helt i behåll efter att ha fumlat dig efter väggarna i mörkret för att komma fram. Hjärnan funkar tydligen inte så pass bra på nätterna så att den påminner ditt pekfinger att trycka på lampknappen.

- Du ser fram emot midsommar, visserliggen utan alkohol i år och dom där ciggaretterna är ju bara att glömma. Skit samma tänker du, du får ju åtminstonde äta gott - eller? Nej just det! Glömde ju bort att halva sortimentet av mat i dagens läge är skadligt för barnet, så hej då min älskade rökta lax, min goda brie ost och allt annat smarrigt som helt plötsligt skrevs bort från menyn - min meny...

- Du fick ett jobberbjudande, det kom som serverat på ett silverfat. Åh så lycklig du va, ända tills personen i fråga fick reda på att du skulle ha barn och aldrig nämde tjänsten igen. Den va som borta och den som tänkte anställa dig med, tjoff - poff - veck! Efter det insåg du inte bara att det skulle vara svårt att hitta ett arbete, utan svårt att ens få en tjänst som timmis.

- Inte nog med att du oroat dig för de första 12 veckorna, då missfall är som störst. Efter det kommer du nämligen oroa dig tills barnet passerat vecka 24, då barnet kan överleva om den nu skulle födas för tidigt. När du väl passerat vecka 24 sitter du med spänning och väntar tills lillen ska komma förbi vecka 35 då barnets lungor är helt utvecklade utifall en tidigare förlossning skulle ske. Men sen då, om man är i mitt fall ja då oroar man sig över att man ska förblöda på förlossningsbordet och dö. Tänk att blödarsjukan skulle kunna ställa till det så! Då får jag allt hoppas att Mario tar väl hand om lillen och att... nej fy vad hemsk jag är! Inte ska jag dö heller, sjukvården har ju kommit så långt fram idag. De har vell några påsar blod redo... hoppas jag...

Blev på ingen mindre än Gucci, här på bussen på väg hem till Mysan tidigare idag. Frågar ni mig så tycker jag att bildkvalitèn faktiskt är ganska bra, nu gäller det bara att lära sig kameran - eller att "lära känna den" kanske man ska säga? Eller är det bara riktiga fotografer som snackar så? Jaja, whatever!

De va mysigt hemma hos Mys i alla fall, as usual. Liam blir bara större och större å sötare å sötare för varje dag som går, lillkillen! Efter åkte jag hem till mor min ett tag å mös med världens goaste brorsson, han blir också bara större å större, att tiden går så fort? Helt sjukt! Vart tar alla år vägen egentligen?

Nu ska jag alldeles strax lägga mig ner å vila, jag behöver det mer än någonsin just nu.

Tjenixen alla snygga små jävlar, man kan ju tro att jag vunnit på lotto eller nått, så många nya och fräscha besökare som hittat hit. Totally fucking awesome! Ser att ni är en hel del som ville vara med i tävlingen också, skoj! Lycka till nu, må bäste bitch vinna - skämtosido!

Idag är jag på bra humör trots att jag fortfarande har huvudvärk, men börjar bli ganska van nu känns det som - konstigt nog. Ska ju till läkaren idag, så vi får se vad han säger. Utöver det händer de inge roligare för mig än att jag har tvättstuga samt ska ta till mina bakkunskaper i köket. Visst får ni allt ta å se resultatet senare, även om det kanske blir ett misslyckande - you never know!

Vad ska ni göra en strålande tisdag som denna?

Jisses, jag börjar verkligen bli van vid att se mig rund om magen nu. Ibland önskar jag dock att jag kunde få bli lite "rund" om fötterna, höhö! Idag gick jag in i vecka 17 utav graviditeten, helt otroligt! Nu är det bara lite över en vecka kvar tills ultraljudet, som jag längtar ♥

Jag och älsklingen låg nyss å lyssnade på bebis små men snabba hjärtljud, jätte mysigt ♥ Lillen rör sig verkligen för fulla muggar där inne i magen, när man väl hittat hjärtljudet så sa det tjoff å så drog lillen iväg någon annanstans. Så då va det bara att leta om på nytt igen, haha... Det är nog en liten vilding där inne, det känner jag på mig.

Ne ni, nu ska jag ta å sova. Ska på den där kursen imorgon om nu huvudvärken försvunnit och ryggsmärtorna lättat lite. Inte för att jag tror att det kommer bli så men man kan ju alltid hoppas, eller hur?

Go natt och sov gott!

Thihi, Gucci spydde ner ett av våra täcken nyligen. Mario blev helt tokig och jag kunde inte annat än att skratta åt hela situationen. En galen sambo, en skamsen chihuahua och en frågande Dizzie. Hur ska han klara av en bebis som spyr och kladdar ner? Kanske är bra att han får vänja sig med djuren innan? Haha... Tur att vi har tvättmaskin i alla fall, annars hade det varit jobbigt särskilt med tanke på att tvättstugan nästan alltid är fullbokad. Ska man ha en tid får man boka veckor innan, ja oftast i alla fall.

Idag är vi alla galet trötta här hemma och jag har huvudvärk - igen! Blir tokig, börjar fundera på om det har med graviditeten att göra? För inte fan hade jag huvudvärk var och varannan dag innan. Ja det börjar nog bli dags att besöka läkaren snart, jag vet...

Det blev inge bröllops tittande för mig igår, tack å lov! Istället drog jag och älskling samt voffsarna hem till Malin och Robban å grillade, jätte mysigt! Just nu när jag stirrar på hamburgaren framför mig vill jag bara dra in handen å ta ut den från datorskärmen, så jävla hungrig är jag för tillfället. Men de är lugnt, för jag och älskling ska gå å handla frallor nu. Sen ska vi äta värsta brakfrullen eller lunchen, vad ni nu vill kalla det... Nu bjuds det på några bilder, dock vart inte jag med på en ända *suck*. Men så är det när man själv är den som sköter kameran, nån som känner igen dig?



Dinner time!



Malin och Robban hugger in i krubbet.



Malin bjöd på en otroligt god efterrätt, bestående av kladdkaka, grädde och kiwi - yummie!



Sedan dök vattenpippan fram för dom ickegravida.



Mallan sög för fulla muggar, haha.



Dissan trivdes som fisken i vattnet ute på deras altan.



Älsklingen tog sig en powernap med några av hundarna.

Godmorgon! Eller kan man säga god morgon när klockan nästan är halv två på dagen? Ja idag har jag faktiskt rätt till att säga så då vi inte kom hem först vi femtiden imorse efter att ha varit å hämtat morsan och Jimmy på Arlanda. Dom jävlarna har spenderat en hel vecka på 5-stjärnigt hotell borta i varma Grekland, fusk!

Är sjukt hungrig, bebis vill verkligen ha mat nu känner jag! Eller är det bara en bortförklaring? Haha, don't know, don't care! Ätandet får i alla fall vänta tills jag och älskling varit ute med voffarna, så det är bara att hålla sig.

Idag är det ju kronprinsessans bröllop också, tycker hela grejen är sjukt överskattad och skulle jag få välja så skulle monarkin försvinna i Sverige. Förstå vad vi kunnat gjort med alla pengar som går till dom, det finns så mycket bättre grejer att spendera miljoner på än ett jävla bröllop och resor å skit till kungafamiljen. Synd att Sverige är så fast i traditioner och inte kan pröva nå nytt, som att skippa monarkin till exempel. Trots att jag känner som jag gör blir det ev. hem till mamma för att kolla på bröllopet, något spännande kan ju hända liksom!

Vad tycker ni, ska Sverige ha monarki eller inte?

Vi har precis kommit hem efter att ha varit å fikat hos galenpannorna borta i Brandbergen, dagens roligaste var nog min och Suss konversation när vi skulle lyssna på hjärtljuden genom dopplern.

Suss: "Men det där är ju inte hjärtljuden, de slår för sakta för att vara det, måste vara din puls"
Jag: "Nej då, det är klart det är hjärtljuden. Det vet jag för hon på kursen sa det"
Suss: "Nej du gumman, det är det inte. Jag ska hitta dom så ska du få höra"

Å så tog det ett tag, sedan sa hon "Här, lyssna nu". Å dra mig baklänges, där va dom riktiga hjärtljuden! Jag har alltså suttit å lyssnat på pulsen till min mage å trott att det varit bebis hjärta! Haha, kan man mer än att garva! Så jävla pinsamt, nu kan man ju i alla fall skylla på att man är blond i alla fall, haha! Leka expert när man e helt ute å cyklar...

Nu har vi i alla fall fått höra bebis riktiga hjärtslag vilket va en jävla skillnad om man jämför med det andra, jätte mysigt va det. Å ännu bättre, nu vet jag vad jag ska leta efter nästa gång. Så tack till Suss som kirrade biffen liksom, annars hade jag vell lyssnat på min puls i resten av hela graviditeten å trott att de va bebbens hjärta som dunkade. Snacka om slöseri med pengar i såna fall och gele!

Har suttit å trixat lite med designen samt gjort en ny header, vad tycker ni? Det känns liksom inte rätt att ha en header bild där jag är snärt och smal, jag är ju inte det längre... Kanske borde langa dit en bild på en valross istället? För det är så jag känner mig, typ... Men sen när bebis är ute och jag fått bort alla extra kilon, då langar jag upp en ännu fräshare bild på hela mig, nice huh? Jag är ju jävligt het på den jag har nu också, tur att det inte är fejjan som ändras under en graviditet i alla fall!







Vilken gillade ni bäst? Båda är ju liksom "sooo Classy-style"!

Det är för fan navelsträngen för er som inte fattar det, dumma jävlar det finns! Något mer som är oklart???

Jag har ju förbövelen inte visat upp de senaste i tyg stuk som fick följa med mig hem och joina resten av alla tusen plagg i min walk in closet! Illa, illa! Jaja, här har ni't!


Somriga tunna koftor från H&M.


Klänning från H&M (mycket sötare på)!


Haha, mina första "mammashorts".


Ja just de... Lyckades ju även få hem lite läder också från Accent, här en otroligt söt och smidig axelremsväska.

Kan ni verkligen granska er själva från topp till tå både vad det gäller positivt och negativt? Kan ni kritisera er själva utan att bli arga? Har ni styrkan till att våga skriva ner era innersta känslor och blotta det för den som vill? Jag ska göra det nu, jag ska skita i vad folk tycker. Nu ska ni få veta vad som i denna stund döljer sig inom mig...



- Jag känner ångest över att jag inte svarat på alla kommentarer, men pressen blir för mycket och för att vara ärlig - det tar för lång tid! Jag kan inte spendera min tid genom att svara på kommentarer varje dag, även fast jag vill. Där kommer ångesten, det känns som om jag sviker er läsare om och om igen...

- Jag sitter starkt och funderar på vad jag ska göra med Gucci om han inte blir bättre på "vaktfronten" när bebis kommer. Han kan inte hålla på att skälla till högt som fan för att han hör något som han inte tycker skulle ha låtit. Förhoppningsvis är det bara en "valpgrej", annars får jag vell ringa hit Cesar Millan eller något.

- Jag känner en rädsla över vad framtiden har att ge, hur ser mitt liv ut om några år? Tänk att jag då kommer ha en dotter eller en son att ta hand om. Tänk er att jag, lilla jag kommer bli mamma. Det är helt sjukt, helt otroligt! Hade någon sagt det till mig för några år sen så hade jag trott på det lika mycket som jag bryr mig om en fis i rymden, inte alls med andra ord!

- Jag läntar så innerligt efter att få göra det stora ultraljudet som äger rum om cirkus två veckor, det kommer bli så härligt att få se min lilla älskling igen och än bättre, att äntligen få veta om det är en han eller hon. Åh så nyfiken jag är!

- Jag funderar på hur länge jag kommer kunna gå runt och låtsas som om allt är bra när det när som helst känns som om ryggen ska gå av i mitten och som om bäckenet ska slitas ut på vardera sida? Smärtan är hemsk! Som om det va nog har jag även börjat få huvudvärk och migränanfall från och till. Gud vad har jag gjort dig för ont? Just det, jag har ju aldrig trott på dig!

Nehe ni, nu ska jag hoppe i säng. Va glada över att ni får tagit del av mina känslor och tankar at the moment, sånt brukar jag ju inte ha tid med!

GOD NATT!

Vilken underbar uppfinning, jag fullkomligt älskar den! Med denna makapär kan man höra sin lilles hjärtljud, ni kan ju gissa vad jag och Mario gjort under kvällen. Vi har lyssnat, pratat, skrattat och lyssnat ännu mer. Det är verkligen en underbar känsla, att få höra vårat lilla mirakels hjärtljud för första gången.

Sen kan man ju ha olika uppfattningar om den också, vissa tycker att det kan förvärra en situation (som min mamma). Hon syftar på att om jag en dag inte skulle kunna lokalisera hjärtljuden eller inte hitta dom, att jag då skulle bli helt förtvivlad och tro att någonting hänt. Jag går in med den visionen att denna apparat istället kommer att lugna mig när jag känner oro och att det kommer kännas som en liten extra trygghet i vardagen.

Vad tycker ni, har man gått för långt i utvecklingen?

Trött? Mhm... Särskilt när jag sitter å försöker få bort något på tungan... som jag efter ett tag inser är min piercing. Då är man trött, riktigt trött!

Sitter just nu och försöker få i mig lite vaniljyoghurt med jordgubbar, men idag är det trögt på den fronten. Känner mig mer illamående än hungrig, men jag måste äta annars kommer jag att hungra ihjäl mig senare. Dagens planer ser ut som så att åka på den där kursen (som varje dag, suck!), ut på en långis med hundarna, sova och ha tvättstugan. Att sova låter mest lockande i nuläget, men senare lär det nog vara prommisen som lockar...

Måste ta tag i era kommentarer också, this is so not working anymore. Skärpning!

Åh gud, jag dör... Den här jävla ryggen tar kol på mig, det är nog ischiasen som spökar. Folk säger att jag borde gå till läkaren, men jag orkar inte... inte nu... Ska åka på den där kursen, som jag inte får ut ett skit av men som jag måste gå på varenda jävla dag i 14 veckors tid! Sen ska jag hem å sova, sova bort smärtan. Jag känner mig som en stel jävla zombi idag, nej vänta! En TJOCK STEL ZOMBI, nu blev det rätt. Ångesten börjar smått komma fram över att jag inte kan ha alla mina kläder, fick pressa mig i mina jeans idag och skippa i att knäppa. Det gick precis... en till två veckor till och jag får lämna mina älskade jeans bakom mig i några månader dom också, det suger! Men i slutändan är det hela värt det, bara det att jag har svårt att glädjas då ryggen ger mig så mycket smärta och besvär...

Det va jätte mysigt idag då vi firade Polle vid Åbylundsängarna med bland annat brändboll och pizza. Typiskt nog utsedde dom mig till domare, vilken syn va? Snacka om att det va mycket att hålla reda på, lyror hit och inspring dit. Samtidigt ska man se till vilka som vart brända och vilka som gjorde frivarv. Inte nog med det så hade jag både tid och hund att hålla koll på också, trodde jag skulle få knäppen där ett tag. Skulle verkligen aldrig klara av att vara domare på riktigt, särskilt inte när ena laget tycker att dom har rätt medans de andra tycker tvärtom. Som tur va spelade dom bara för skojs skull, så om det blev nån miss hit eller dit, det är vell inte hela världen? Gjorde ju mitt bästa i alla fall, haha!

Vi hade faktiskt någelunda tur med vädret, det kom bara några småskvättar lite då och då men som försvann ganska fort. Jag gjorde upp ett "tält" med hjälp av en presenning och två stolar, så mig rörde regnet inte de minsta, inte Dizzie heller för den delen. Värre va det för dom ute på plan, men shit vad man skratta. Folk halkade lite titt som tätt och några föll pladask på marken, ni som inte va där ni missade verkligen något, haha.
 

Gucci väckte mig för ca en timme sedan och va på både mys och bushumör, han är min egna lilla väckarklocka den där. Så det va bara att gå upp och gå ut på en promenix, när jag kom hem igen hoppade jag in i duschen på en gång - så kanske håret hinner torka av sig själv innan vi ska iväg?

Just nu sitter jag och äter frulle, som består av jordgubbar och mjölk. Har tokfastnat på de, så jävla gott! Snart ska jag ta å väcka Mario som fortfarande ligger och sover, att han inte redan vaknat? Så mycket liv jag har fört här under morgonkvisten... Måste ta å ringa Annelie också, undrar vilket tillstånd hon är i då hon va ute på krogen igår. Föresten, vill ni veta något skrattretande? Jag höll på att inte komma upp från badkaret tidigare idag, de är nå sjukt vad ont i ryggen jag har och värre verkar det bli, kul jul! Tror det luktar läkarbesök nästa vecka, om jag orkar vill säga...

Ska ta å göra iordning mig nu, vi ska ju iväg å fira Paul. Hoppas bara att det slutar blåsa så jävligt, eh vafan klagar jag för? Så länge det inte regnar så! Försöker hinna med ett inlägg innan jag drar, tjingeling!

   

Seriöst, det är fanimig nå skumt med mig. Varje sommar i tre års tid har jag haft en tendens till att färga håret mörkt, för att sedan "ångra" mig och bli blondin igen mot hösten. Inte konstigt att mitt hår blivit så slitet efter all avfärgning och skit jag satt i håret genom åren. Nu har det hänt igen, jag har fått sug på att färga håret mörkt. Ni måste ju medge att jag är grymt jävla snygg i det! Det lyfter fram hela ansiktet och framför allt mina ögon på ett helt annat sätt. Men ändå trivs jag i mitt blonda, det är ju trots allt till det jag är född. Men jag vet inte...

Vad tycker ni, blondin eller brunett?

Börjar känna mig lite smått stressad, ska ju på Cornelias lillebrors studentfirande hemma hos deras föräldrar klockan snusk (sex för er som inte förstår eller 18.00 för dom präktiga). Inhandlade denna söta skjorta idag på H&M, vad tycks*? Söt? Mario gillade inte den när jag först drog ut den från påsen för att visa honom, men väl på ändrade han uppfattning. "Den där va ju visst fin" blev hans kommentar. Nehäää tänkte jag, tror han att jag köper fula kläder, like whattafuck!?

Vad säger ni, hiss eller diss?


Nu ska jag ut med dogsen på en snabbrunda, ge dom middag och sedan får hjärtat mitt köra mig. Hoppas jag hinner, men det är ju faktiskt så att "fint folk kommer sent" eller hur?

Just nu sitter jag å slänger i mig rester från gårdagens middag, jag vet mat mitt på morgonen?! Like whattafuck??? Men ungen va tydligen grymt hungrig idag, typ... Å folk säger att det bara blir värre? Shit asså, will I ever be the same? Jag hoppas det, jag måste det! De får helt enkelt bli hårdträning när lillen har kommit ut, som jag längtar!

Snart ska jag iväg, först till Malin å lämna Gucci, sen till Issa för att lämna Dizzie och sedan upp till tåget för att ta mig till den där nedrans kursen. Senare idag ska ju jag och hjärtat till specialistmödravården å träffa nån läkare, hoppas han/hon är bra. Vad vi ska göra vette fan, så de får jag dela med mig av när jag kommit hem därifrån. Dags att borsta gaddarna och börja röra sig!

Ja så hade man ju kunnat sagt om jag nu trodde på Gud, vilket fallet dessvärre inte är. För att komma tillbaka till själva frågan så går jag och har blivit inskriven på specialistmödravården då jag har Trombocytfunktionsdefekt, även så kallad blödarsjukan för er som inte visste det. Detta leder självklart till att jag kommer få ta en massa prover och göra upp en sk. plan för hur min förlossning ska gå till. Det finns ju faktiskt en risk att jag kan förblöda på förlossningsbordet, om man nu ska tro på min läkares ord. "Detta ska tas på allvar och du ska alltid bära med dig lappen där det står, helst ska du ordna en bricka med blödarsjuka inskrivet" fick jag höra från honom också. Men det var vad han på vanliga mödravården sa, idag va jag å tog prover och imorgon ska jag träffa en specialistläkare på spec.mvc. Så får vi se hur läget ligger till och om jag behöver oroa mig eller inte, förhoppningsvis säger hon att allting ser bra ut och att jag kan slappna av. Ja, man kan ju alltid få hoppas eller hur? För att vara ärlig så känner jag mig lite nervös, eller okej jävligt nervös! Men älskling ska med mig och jag brukar känna mig trygg och lugn i hans sällskap, så det ska nog gå bra.

Nu ska jag sova, imorgon blir det upp vid sextiden - som vanligt numera. Inte konstigt att jag är trött om dagarna!?
Sov gott bitches ♥

På riktigt alltså, jag dör av trötthet. Även om man inte ser det på grund av min skönhet så är jag sjukt jävla slut i kroppen. Vad fan hände?!?! Jag som va så pigg! Kanske ska jag sätta på en kanna? Känns onödigt, kommer ändå bara dricka några klunkar och sen må illa av skiten. Kan man sätta på typ bara tre klunkar kaffe? Det borde vell gå, eller försvinner de lilla vattnet å blir ånga istället?

Föresten så ringde dom mig från 3 nyss, goa filurerna dom där! Han som ringde ville hjälpa mig att få ner kostnaderna, självklart tackar man ja då man är "vip" kund (tydligen). Så nu blir jag några telefonräkningar billigare, lovely!

Weii, jag har fortfarande inte svarat på era kommentarer. Så jävla dålig, men jag ska det... nu. Om jag inte somnar pladask här på tangentbordet.

Jag har blivit en riktig sucker på kesofronten och allt gott man kan äta med det, idag blev det en lunch på keso, tomat, avokado och kyckling. Fick även i mig min dagliga dos av min färskpressade apelsin/citron juice, så nu är både jag och bebben mätta å belåtna.

Har hunnit med en hel del idag, först blev det ett besök hos specialistmödravården, sedan följde jag med Issa till ungdomsmottagningen. Efter blev det hem å göra iordning kvällens middag, jag och älskling ska nämligen åka till Mysan och Steven på en fika när han slutat så då är det bara att värma på maten innan, smidigt och enkelt.

Nu ska jag ut på en prommis med hundarna, slänga på en tvätt och ta ett bad. Slänger in ett inlägg senare och tar tag i era kommentarer då, igår va jag alldeles för trött för det.

För vet ni vad som damp ner i brevlådan nyss? Tiden till det första ultraljudet, åh jag svävar som på rosa moln just nu. Ni kan inte förstå känslan, eller jo alla ni som varit med om samma sak. Men ni andra, ni har ingen aning. Men den är underbar och oförklarlig. Snart får vi se våran lilla för första gången, höra hjärtljuden och få veta vad det är som döljer sig där inne. Jag längtar så fruktansvärt mycket, dom tre veckor som är kvar tills dess kommer kännas som en evighet. Fast har fullt upp tills dess så det kommer nog gå ganska fort ändå, hoppas jag!

Imorgon och på onsdag blir det i alla fall besök hos specialistmödravården, varför jag går där är ett annat kapitel som jag tänker dela med mig av men inte just nu. Är för trött för det, ska slänga mig på soffan å vila ögonen istället. Svarar på alla kommentarer när jag vaknat till liv igen!

Toast är det nya påhittet i mitt sk. sugbegär, jordgubbarna och den nypressade juicen gjort på apelsiner och citron visste ni ju redan om. Jag mår lite illa just nu, kanske inte så konstigt? Hade det varit innan graviditeten hade jag spytt av att se en sån här frulle så tidigt på morgonen, men nu skriker magen efter mat det första den gör.

By the way, har ni sett vädret?! Hallå, vad fan hände med solen och värmen?!?! Idag blir det till att bunkra upp sig med ett tjockt lager kläder, det kan jag lova. Ska ju iväg på den där jädrans kursen vilket inte alls känns så där jätte lockande, men bara att tänka positivt å se framåt. Kanske får jag ut någonting av den? Eller, kanske inte...

Vill ni att jag ska skriva från hjärtat? Fine, here you go! Jag känner mig ensam, värdelös och helt jävla misslyckad. Den jag blivit, med alla hormoner... Den personen, det är inte jag...
Jag ser så fruktansvärt mycket fram emot vårat lilla mirakel, men vägen dit är inte lika lätt som jag trodde att den skulle vara. Alla känslor, vart kommer dom ifrån? Varför känner jag så här? Vem har jag blivit egentligen?

Ensamheten är värst, för det finns inte riktigt någon som förstår. Jag vet att jag inte är ensam, att jag har min underbara familj och mina fina vänner som alltid finns där och ställer upp. Men vissa saker måste man gå igenom ensam, vissa saker kan inte ens de närmaste förstå hur mycket man än försöker förklara.

Nej, det har inte hänt något och dagen har faktiskt varit riktigt bra, särskilt kvällen som jag spenderade med mina älsklingsbrudar. Men ensamma nätter, dom klarar jag inte av längre för då kommer allting upp. Alla dom där jävla känslorna och rädslan för framtiden. Men oroa er inte, för snart kommer allting kännas bra igen och snart kommer Mario hem. 

Det är bara jobbigt för stunden...

Kan ni se den lilla bulan som börjat dyka fram, visst är den söt? Tänk att mitt barn ligger å döljer sig där inne, känslan går inte att beskriva. Man måste vara med om det för att förstå, men det är underbart och den bästa känslan av dom alla ♥

Smycket är gjord av ideèn att variera, den går alltså att använda som både halsband och armband beroende på hur man vill ha det för dagen. Ena berlocken består av en söt liten bakelse gjord av akryl och den andra är en silverberlock med texten L♥VE.

För att vara med och tävla skriver ni en kommentar med en motivation om varför just DU ska vinna den. Tävlingen avslutas den 6 Juni nån gång under kvällen och vinnaren avslöjas, glöm ej att skriva namn, mailadress och blogg om ni har i kommentaren.

Tänk på att det alltid är ett plus i kanten om ni skriver och länkar om tävlingen i era bloggar, ett tips bara.

Lycka till ♥

För tillfället är jag nå otroligt irriterad, det liksom kokar inuti mig. Hur kan en enda människa lyckas få mig på ett sånt här humör, hur? Människan i fråga är ingen mindre än min kära sambo, som jag visserligen älskar men som emellanåt går mig på nerverna. Jag skulle vilja skriva om vad, men ni skulle tycka att jag va den töntigaste människan på jorden och Mario skulle gå i taket. Så mitt bästa alternativ är att faktiskt skippa det och låtsas som ingenting. Snart kommer jag säkert ändå bara skratta åt mig själv, eller så blir det ännu värre och jag får ett utbrott på honom när han kommer hem från jobbet. Om han nu vågar sig hem? Det kanske skulle vara klokt av honom att gå över till en vän ett tag? Tills jag lugnat ner mig lite? För jag lovar er mina vänner, att gravida kvinnor... dom är inte att leka med!

Föresten, jätte roligt med alla nya läsare som dykt upp, verkligen! Totally fucking amazing! Hoppas ni stannar kvar å hänger med i mitt galna och frustrerande liv ;)