Idag är en sån där dag då tankarna bara flyr runt, eller ioförsig det gör dom varje dag. Ja, de har dom nog gjort ända sedan jag blev gravid och började märka av alla förändringar som sker. Vänta bara tills det är eran tur, då kommer ni märka vad jag menar även fast ni nu kanske bara kommer skratta åt det här inlägget.

- För det första så stiger kilona på vågen sakta men säkert, ju högre siffrorna blir ju mer börjar du vräka i dig. "Vafan ett kilo mer eller mindre spelar vell ingen roll" kommer den där djävulen på din vänstra axel viska i ditt öra. Å visp så har du druttat upp 30 kilo extra och har ett jävla helvete att bli av med skiten när bebben kommit, men vaddå alla gillar vell kärlekshandtag - eller? Där kan man i alla fall tacka fan för att jag bara gått upp ett fjuttigt kilo sen nästan tre månader tillbaka... än så länge...

- Din underbara b-kupa har helt plötsligt blivit en stor c-kupa och är på väg mot ännu högre höjder, du blir irriterad över att inte en enda bh passar och när sambon helt plötsligt vräker ur sig att de ser ut som två stora silikonbollar etsat sig fast vid din kropp - ja då rinner bägaren över. Bokstavligt talat, glömde ju berätta att den första mjölken börjat lämna små spår efter sig. Gulligt? NOT!

- Du har så ont i bäcken och rygg att det ser ut som något stoppat upp en fet jävla gurka i arslet på dig och haft en vild natt i sängkammaren, ja för så ser det i alla fall ut när du går! Du liksom vickar fram, från sida till sida, samtidigt försöker du hålla humöret uppe och känna att varje dag är din till att fånga. Just i denna sekund uppmärksammar du ett gäng partynissar på väg för att göra helgen minnesvärd, där sjönk du ner ända till nivå noll igen, great!

- Kissblåsan fylls på noll röda, du springer på toa inte bara en gång i timmen utan tre gånger i timmen! Får du någon sömn? Nej, för här ska banne mig en urinblåsa tömmas hundraelva ggr om nätterna också för den delen! Har du tur lyckas du ta dig till toaletten helt i behåll efter att ha fumlat dig efter väggarna i mörkret för att komma fram. Hjärnan funkar tydligen inte så pass bra på nätterna så att den påminner ditt pekfinger att trycka på lampknappen.

- Du ser fram emot midsommar, visserliggen utan alkohol i år och dom där ciggaretterna är ju bara att glömma. Skit samma tänker du, du får ju åtminstonde äta gott - eller? Nej just det! Glömde ju bort att halva sortimentet av mat i dagens läge är skadligt för barnet, så hej då min älskade rökta lax, min goda brie ost och allt annat smarrigt som helt plötsligt skrevs bort från menyn - min meny...

- Du fick ett jobberbjudande, det kom som serverat på ett silverfat. Åh så lycklig du va, ända tills personen i fråga fick reda på att du skulle ha barn och aldrig nämde tjänsten igen. Den va som borta och den som tänkte anställa dig med, tjoff - poff - veck! Efter det insåg du inte bara att det skulle vara svårt att hitta ett arbete, utan svårt att ens få en tjänst som timmis.

- Inte nog med att du oroat dig för de första 12 veckorna, då missfall är som störst. Efter det kommer du nämligen oroa dig tills barnet passerat vecka 24, då barnet kan överleva om den nu skulle födas för tidigt. När du väl passerat vecka 24 sitter du med spänning och väntar tills lillen ska komma förbi vecka 35 då barnets lungor är helt utvecklade utifall en tidigare förlossning skulle ske. Men sen då, om man är i mitt fall ja då oroar man sig över att man ska förblöda på förlossningsbordet och dö. Tänk att blödarsjukan skulle kunna ställa till det så! Då får jag allt hoppas att Mario tar väl hand om lillen och att... nej fy vad hemsk jag är! Inte ska jag dö heller, sjukvården har ju kommit så långt fram idag. De har vell några påsar blod redo... hoppas jag...