Jag har så svårt att förstå att vi snart ska bli 3, att jag och den människan jag älskar mest utav allt har kunnat skapa något så litet och underbart. Att vårat lilla mirakel är en del av Mario och en del av mig, det är helt ofattbart. Hur mycket jag än grubblar och funderar så förstår jag inte, hur har vi kunnat skapa något så vackert? Både jag och pappa längtar efter dig och vi ska göra allt vi kan för att du ska få ett så bra liv som möjligt, en bra uppväxt och en barndom att titta tillbaka på med glädje. Jag kan inte förstå att du snart är här, att jag snart kommer ha dig liggandes i min famn. Min längtan är obeskrivlig ♥

Det finns så mycket jag vill skriva, så många känslor. Men inga ord räcker till för att beskriva hur mycket jag känner för dig, hur lycklig jag är och hur mycket du ger mig genom att bara finnas och röra dig där inne. Jag älskar dig redan, det har jag gjort sen första stund. För dig skulle jag kunna offra allt, jag skulle kunna gå genom eld och vatten. Jag önskar att ni alla får uppleva det som jag går igenom just nu, för det är det finaste en människa någonsin kan gå igenom - tiden med ens barn ♥

VECKA 21

Nu är du 21 veckor gången (eller gravid i 22:e veckan, om du föredrar att räkna så). Snart kan det kännas som din bebis tränar karate därinne — det som tidigare var kittlande rörelser som av fjärilsvingar blir så småningom riktiga sparkar. Gradvis kommer du förmodligen kunna skönja en rytm i din bebis aktivitetsnivåer. Vissa bebisar är väldigt aktiva på kvällen när du försöker gå och lägga dig, andra rör sig mest dagtid. Kring den här tiden prövar din bebis olika ansiktsuttryck, men den öppnar ännu inte ögonen på ett litet tag.

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och fingertopparna täcks av naglar. Nu kan bebisen höra vad du säger eller sjunger.

Du mår förhoppningsvis ganska bra nu. För många är detta den behagligaste fasen av graviditeten. Du har ännu inte blivit så stor att det är jobbigt och de vanligaste biverkningarna av att vänta barn, som illamående, tryck på blåsan och trötthet har förmodligen lagt sig. Njut medan det varar. Den tredje trimestern ligger framför dig och kan föra med sig de besvär som kommer av att bära en större bebis i magen.

Dessa små strumpor är det senaste vi köpt till våran lilla knodd, söta va?

Idag alla mina fina läsare och fula går jag in i vecka 20, tänk att jag nu gått halva tiden. Sjukt är vad det är och visst har det gått fort?! Jisses, snart är du här mitt lilla mirakel - som jag längtar! Sen måste jag bara säga att det är riktigt skoj med alla nya "mammabloggare" som kikar förbi, känns bra att kunna prata med såna man har något gemensamt med och alla är så otroligt trevliga - me like! Denna dag ser ut som alla mina andra dagar gjort den senaste tiden - lugn och skön! Finns liksom inte så mycket annat att göra och inte heller så mycket annat jag orkar göra.



 

VECKA 20

Nu är du 20 veckor gången (eller gravid i 21:e veckan, om du föredrar att räkna så). Du kan förmodligen känna hur din bebis rör sig inne i din mage: Dessa kittlande rörelser har de flesta blivande föräldrar sett fram emot. Din bebis tränar nu sitt nya lilla matsmältningssystem genom att svälja fostervatten. I fostervattnet finns näringsämnen och vatten, som bebisen absorberar. Det som blir kvar fortsätter ned i tarmen och bildar barnbeck (mekonium) — den grönsvarta eller ljusbruna substans som är din bebis första bajs och som kommer ut de första dagarna efter födseln. Kring den här tiden kommer du som är förstföderska att gå på återbesök på MVC och då får du ett moderskapsintyg av barnmorskan. Det är ett intyg som bekräftar att du är gravid och ger dig datum för beräknad förlossning. (Kom ihåg att uppdatera ditt förlossningsdatum nedan om det behövs!) Detta intyg ska du skicka till Försäkringskassan. De kommer sedan att skicka dig en blankett som heter "Begäran om föräldrapenning" som du ska fylla i och skicka tillbaks till Försäkringskassan.

Nu är bebisen ungefär 16,5 cm lång i sitthöjd och lägger stadigt på sig i vikt. Det vaxliknande fettlager som kallas fosterfett (vernix caseosa) bildas för att skydda huden under den långa tiden i fostervattnet. Det underlättar också förlossningen. Bebisen sväljer mer denna vecka, vilket är bra träning för matsmältningssystemet. Det fostervatten som tas in av din bebis spjälkas till vatten (som absorberas) och restprodukter som hamnar i tjocktarmen, där det så småningom bildar barnbeck.

My man i sooo going to kill me! Därför är vi tysta om att jag onlineshoppat till bebben, inte ett knyst om det till Mario nu - okej!?!? Jag vet att vi inte har råd till mer grejer åt bebis denna månad, det är så mycket annat pengarna ska räcka till åt. Typ mat, bensin upp till Norrland, boende, bröllopspresent och ännu mera mat. Men jag kunde bara inte hålla mig, det är liksom som om jag är i en annan värld när jag väl börjar - i shoppingvärlden! Har ni varit där nån gång? Då vet ni exakt vad jag menar, man släpper alla hämningar (eller okej, alla ekonomiska "måsten") å bara släpper loss! I really love that world! Det är en sån värld jag borde leva i 24/7, fan va livet hade lekt då.

Nu får vi bara hoppas på att jag INTE råkar handla hem nå mer denna månad och att Mario INTE kommer läsa detta inlägg! Om han nu mot förmodan skulle göra det, ja då vet ni vart jag tagit vägen om jag inte bloggar på ett tag - nämligen; hem till mamma! (skämtosido).

Prutt i fejjan för alla oss som trodde vi skulle få reda på vad som gömde sig i min lilla mage, för våran lilla knodd ville verkligen inte visa sina nedre regioner för varken mamma, pappa eller barnmorskan. Inte nog med att lillen ordnat så att navelsträngen hängde ner mellan benen så satt den också å knep med benen i kors för kung och fosterland. När lillkorven tillslut ledsnade helt begav den sig upp mot min navel å la sig med rumpa och rygg mot oss å där slutade våran synliga upplevelse tillsammans med tjillevippen. Barnmorskan försökte desperat få korven att vända sig så att vi skulle få se vad det va för något, men nej han/hon tvärvägrade. Är det en liten blyger vi har där inne mån tro? De verkar ju som det, tur att sånt "växer" bort. För då kanske lillen visar mamma å pappa vad som döljer sig där nere när vi gör ultraljudet i 3:D, shit så nyfiken jag är!

Hur som helst så mådde mitt hjärta alldeles utmärkt, alla organen såg bra ut och även det yttre. Två armar, två ben osv. Det är huvudsaken, att bebis mår bra och är frisk! Sen att man kan få reda på kön (om man har tur) kommer med som en extra överaskning, något som är roligt att veta men inte livsviktigt.

Dagen har varit lång, jag fick även reda på att jag fått bäckenuppluckring och har blivit sjukskriven en månad framåt nu, sedan får vi se. Kan meddela er ang. tävlingen att jag drar ut vinnarna imorgon istället, jag är ledsen men jag har verkligen inte ork just nu. Är trött och har nå fruktansvärt ont, hoppas ni har överseénde med detta!

Nu ska jag göra något jag velat väldigt länge; sova! God natt!

Idag får vi reda på om vi väntar en son eller dotter, kan ni förstå att jag är jävligt nervös just nu? För att inte tala om hur förväntansfull och nyfiken jag är! Det är sjukt, känslan går inte att beskriva. Mario måste vara ännu mer spänd, idag är det ju hans första synliga möte med den lilla. Jag har i alla fall sett honom/henne en gång tidigare och den upplevelsen va underbar! Det ska bli så härligt att få se vårat lilla mirakel igen och att få veta mer exakt hur många veckor du är och när det beräknade datumet sätts. Jag undrar om du känner på dig att det är något på gång, för nog kan jag allt känna dina rörelser för fullt där inne. Åh, som jag längtar efter dig!

Vad tror ni att det blir, en pojke eller flicka?

Idag är en sån där dag då tankarna bara flyr runt, eller ioförsig det gör dom varje dag. Ja, de har dom nog gjort ända sedan jag blev gravid och började märka av alla förändringar som sker. Vänta bara tills det är eran tur, då kommer ni märka vad jag menar även fast ni nu kanske bara kommer skratta åt det här inlägget.

- För det första så stiger kilona på vågen sakta men säkert, ju högre siffrorna blir ju mer börjar du vräka i dig. "Vafan ett kilo mer eller mindre spelar vell ingen roll" kommer den där djävulen på din vänstra axel viska i ditt öra. Å visp så har du druttat upp 30 kilo extra och har ett jävla helvete att bli av med skiten när bebben kommit, men vaddå alla gillar vell kärlekshandtag - eller? Där kan man i alla fall tacka fan för att jag bara gått upp ett fjuttigt kilo sen nästan tre månader tillbaka... än så länge...

- Din underbara b-kupa har helt plötsligt blivit en stor c-kupa och är på väg mot ännu högre höjder, du blir irriterad över att inte en enda bh passar och när sambon helt plötsligt vräker ur sig att de ser ut som två stora silikonbollar etsat sig fast vid din kropp - ja då rinner bägaren över. Bokstavligt talat, glömde ju berätta att den första mjölken börjat lämna små spår efter sig. Gulligt? NOT!

- Du har så ont i bäcken och rygg att det ser ut som något stoppat upp en fet jävla gurka i arslet på dig och haft en vild natt i sängkammaren, ja för så ser det i alla fall ut när du går! Du liksom vickar fram, från sida till sida, samtidigt försöker du hålla humöret uppe och känna att varje dag är din till att fånga. Just i denna sekund uppmärksammar du ett gäng partynissar på väg för att göra helgen minnesvärd, där sjönk du ner ända till nivå noll igen, great!

- Kissblåsan fylls på noll röda, du springer på toa inte bara en gång i timmen utan tre gånger i timmen! Får du någon sömn? Nej, för här ska banne mig en urinblåsa tömmas hundraelva ggr om nätterna också för den delen! Har du tur lyckas du ta dig till toaletten helt i behåll efter att ha fumlat dig efter väggarna i mörkret för att komma fram. Hjärnan funkar tydligen inte så pass bra på nätterna så att den påminner ditt pekfinger att trycka på lampknappen.

- Du ser fram emot midsommar, visserliggen utan alkohol i år och dom där ciggaretterna är ju bara att glömma. Skit samma tänker du, du får ju åtminstonde äta gott - eller? Nej just det! Glömde ju bort att halva sortimentet av mat i dagens läge är skadligt för barnet, så hej då min älskade rökta lax, min goda brie ost och allt annat smarrigt som helt plötsligt skrevs bort från menyn - min meny...

- Du fick ett jobberbjudande, det kom som serverat på ett silverfat. Åh så lycklig du va, ända tills personen i fråga fick reda på att du skulle ha barn och aldrig nämde tjänsten igen. Den va som borta och den som tänkte anställa dig med, tjoff - poff - veck! Efter det insåg du inte bara att det skulle vara svårt att hitta ett arbete, utan svårt att ens få en tjänst som timmis.

- Inte nog med att du oroat dig för de första 12 veckorna, då missfall är som störst. Efter det kommer du nämligen oroa dig tills barnet passerat vecka 24, då barnet kan överleva om den nu skulle födas för tidigt. När du väl passerat vecka 24 sitter du med spänning och väntar tills lillen ska komma förbi vecka 35 då barnets lungor är helt utvecklade utifall en tidigare förlossning skulle ske. Men sen då, om man är i mitt fall ja då oroar man sig över att man ska förblöda på förlossningsbordet och dö. Tänk att blödarsjukan skulle kunna ställa till det så! Då får jag allt hoppas att Mario tar väl hand om lillen och att... nej fy vad hemsk jag är! Inte ska jag dö heller, sjukvården har ju kommit så långt fram idag. De har vell några påsar blod redo... hoppas jag...

Jisses, jag börjar verkligen bli van vid att se mig rund om magen nu. Ibland önskar jag dock att jag kunde få bli lite "rund" om fötterna, höhö! Idag gick jag in i vecka 17 utav graviditeten, helt otroligt! Nu är det bara lite över en vecka kvar tills ultraljudet, som jag längtar ♥

Jag och älsklingen låg nyss å lyssnade på bebis små men snabba hjärtljud, jätte mysigt ♥ Lillen rör sig verkligen för fulla muggar där inne i magen, när man väl hittat hjärtljudet så sa det tjoff å så drog lillen iväg någon annanstans. Så då va det bara att leta om på nytt igen, haha... Det är nog en liten vilding där inne, det känner jag på mig.

Ne ni, nu ska jag ta å sova. Ska på den där kursen imorgon om nu huvudvärken försvunnit och ryggsmärtorna lättat lite. Inte för att jag tror att det kommer bli så men man kan ju alltid hoppas, eller hur?

Go natt och sov gott!

Vilken underbar uppfinning, jag fullkomligt älskar den! Med denna makapär kan man höra sin lilles hjärtljud, ni kan ju gissa vad jag och Mario gjort under kvällen. Vi har lyssnat, pratat, skrattat och lyssnat ännu mer. Det är verkligen en underbar känsla, att få höra vårat lilla mirakels hjärtljud för första gången.

Sen kan man ju ha olika uppfattningar om den också, vissa tycker att det kan förvärra en situation (som min mamma). Hon syftar på att om jag en dag inte skulle kunna lokalisera hjärtljuden eller inte hitta dom, att jag då skulle bli helt förtvivlad och tro att någonting hänt. Jag går in med den visionen att denna apparat istället kommer att lugna mig när jag känner oro och att det kommer kännas som en liten extra trygghet i vardagen.

Vad tycker ni, har man gått för långt i utvecklingen?

Ja så hade man ju kunnat sagt om jag nu trodde på Gud, vilket fallet dessvärre inte är. För att komma tillbaka till själva frågan så går jag och har blivit inskriven på specialistmödravården då jag har Trombocytfunktionsdefekt, även så kallad blödarsjukan för er som inte visste det. Detta leder självklart till att jag kommer få ta en massa prover och göra upp en sk. plan för hur min förlossning ska gå till. Det finns ju faktiskt en risk att jag kan förblöda på förlossningsbordet, om man nu ska tro på min läkares ord. "Detta ska tas på allvar och du ska alltid bära med dig lappen där det står, helst ska du ordna en bricka med blödarsjuka inskrivet" fick jag höra från honom också. Men det var vad han på vanliga mödravården sa, idag va jag å tog prover och imorgon ska jag träffa en specialistläkare på spec.mvc. Så får vi se hur läget ligger till och om jag behöver oroa mig eller inte, förhoppningsvis säger hon att allting ser bra ut och att jag kan slappna av. Ja, man kan ju alltid få hoppas eller hur? För att vara ärlig så känner jag mig lite nervös, eller okej jävligt nervös! Men älskling ska med mig och jag brukar känna mig trygg och lugn i hans sällskap, så det ska nog gå bra.

Nu ska jag sova, imorgon blir det upp vid sextiden - som vanligt numera. Inte konstigt att jag är trött om dagarna!?
Sov gott bitches ♥

För vet ni vad som damp ner i brevlådan nyss? Tiden till det första ultraljudet, åh jag svävar som på rosa moln just nu. Ni kan inte förstå känslan, eller jo alla ni som varit med om samma sak. Men ni andra, ni har ingen aning. Men den är underbar och oförklarlig. Snart får vi se våran lilla för första gången, höra hjärtljuden och få veta vad det är som döljer sig där inne. Jag längtar så fruktansvärt mycket, dom tre veckor som är kvar tills dess kommer kännas som en evighet. Fast har fullt upp tills dess så det kommer nog gå ganska fort ändå, hoppas jag!

Imorgon och på onsdag blir det i alla fall besök hos specialistmödravården, varför jag går där är ett annat kapitel som jag tänker dela med mig av men inte just nu. Är för trött för det, ska slänga mig på soffan å vila ögonen istället. Svarar på alla kommentarer när jag vaknat till liv igen!

Kan ni se den lilla bulan som börjat dyka fram, visst är den söt? Tänk att mitt barn ligger å döljer sig där inne, känslan går inte att beskriva. Man måste vara med om det för att förstå, men det är underbart och den bästa känslan av dom alla ♥

Jag har fortfarande svårt att förstå att jag varje dag går runt och bär på ett mirakel som växer inuti mig, att jag kommer få den mest underbara gåva en människa någonsin kan få. Jag längtar så innerligt efter våran lilla, att få se honom/henne för första gången på Ul, höra hjärtljuden och faktiskt få det bekräftat med egna ögon att det är något litet som lever där inne, något som växer för varje dag som går och som jag inom detta år kommer ha liggandes i min famn. Känslan är obeskrivlig och längtan nå otroligt stark. Men det är värt det, aldrig har något varit mer värt en lång längtan och smärtor av olika slag, aldrig. Självklart fruktar jag för den dagen då jag ska föda ut den lilla, känslan pendlar mellan spänning, rädsla och självklart lycka. Man har ju hört alla dessa "skräckhistorier" om att det ska göra nå fruktansvärt ont, att smärtan är så pass stark att man inte vet vart man ska ta vägen. Hur skulle jag inte kunna känna en viss rädsla efter det? Jag har hög smärttröskel, det kan jag ärligt säga. Men om den är så pass hög? Det undrar jag verkligen. Jag hoppas det av hela mitt hjärta och om inte annat så hoppas jag på att det kommer gå fort. Men ska inte ta och oroa mig för mycket, det är trots allt några månader kvar till dess.

Nu vill jag med spänning veta om det finns några söta läsare där ute som gått igenom detta? Berätta gärna och ge råd, sådant uppskattas alltid.

14 hela veckor har jag nu haft mitt underverk inuti mig, det känns underbart och overkligt på en och samma gång. Inte nog med det så är det mors dag idag också, så stort grattis till min älskade och bästaste mamma. Jag hoppas att jag ska kunna bli i närheten av en så bra mamma som du är, den bästa och vackraste av dom alla. Sen vill jag säga grattis till alla andra mammor samt mig själv och alla blivande mammor, congrats congrats!

Jag och älskling började dagen med en rejäl frukost, som bestod av hembakade frallor, ägg, juice, grönsaker och pålägg i massor. Jätte gott faktiskt, ska nog ta å baka bröd lite oftare nu tror jag! Efter tog jag en långpromenad men Cornelia och hundarna, tur nog slapp vi undan regnet ganska bra i alla fall. När jag väl kom in så öste det verkligen ner!

Just nu har jag precis tagit en dusch, lagt hårinpackning och rakat benen bort från stubben. Så nu känner jag mig riktigt fräsch igen, härligt! Nu blir det till att laga iordning kvällens middag (tacos) och slänga ihop en sats till sockerkakan jag lovat mamma. Hon och Tina kommer nämligen upp på en fika lite senare.

Dags att sätta lite fart, kom på att golvet inte blivit dammsuget än. Tjingeling!

Allvarligt talat, det börjar bli jobbigt det här nu. Mina bh:ar är på bristningsgränsen för att matcha min icke allt förstora byst, men som nu bara pang pom växer så det knakar. Den där lagom fina B-kupan börjar smått gå mot en C-kupa och alla mina underbara bh:ar kommer bli utbytta mot större. Inte nog med det så kommer min plånbok bli tunnare och Marios med för den delen. Mina kläder börjar sitta allt tightare ju längre tiden går, snart blir det dags att införskaffa några plagg i några storlekar större, något som framkallar en viss ångest hos mig. Tänk att jag snart inte kan ha mina sköna jeans längre eller den där snygga klänningen...
Tusen tack till den som uppfann leggingsen och alla snygga tunikor som finns i varenda affär nu för tiden. Annars hade jag fått glidit runt i ett par fula mammajeans och nån ugly tisha till det. Nej tacka fan för att modet går framåt!

Så nu vet ni vad jag ska göra när jag får pengar in på kontot i alla fall, nämligen att börja shoppa bh:ar och lite nytt till garderoben.

Mat är lika med en glad gravid kvinna!
Ingen mat är lika med en icke glad kvinna!

Jag kommer dö av hunger, det känns i alla fall som det. Å när jag spanar in i kylen så ekar det nästan, likadant i båda frysarna samt skafferiet. Det vi har får mig bara att vilja kräkas... Idag vill jag ha juice, stekt ägg på macka och vattenmelon till frukost. Men icke sa nicke... Har inte ens en brödbit här hemma!

Det är krävande att vara gravid, både för mig och min stackars sambo. Det man är sugen på vill man ha ögona bums annars dyker graviditets bitterfittan upp - tyvärr. Mest synd är det nog fan om Mario som får stå ut med mycket från min sida, men i slutändan så kommer han nog tycka att det va värt varenda liten humörsvägning och alla gånger han fått springa å handla en massa åt mig. För i slutändan så kommer det ju leda till det bästa och det mest underbaraste vi någonsin haft!

Vet ni vad jag ska göra nu? Gå hem till mamma å kolla om hon har något ätbart, för får jag ingen mat i magen snart... Då svimmar jag nog!