Som kanske inte alls har varit så hemlig men som jag och Mario gick ut med öppet i helgen.

Vi ska ha barn!!!



Känslan är helt overklig, att lilla jag ska bli mamma. Jag kommer nu bli den tryggheten för en individ som mina föräldrar är för mig, det är skrämmande men trots allt så är det den mest underbara och fantastiska känslan jag någonsin känt. Ingenting i världen kan slå det, det är och förblir något speciellt.

Hur reagerade människor i vår omgivning? Vi har bara fått positiv respons, människor gläds över vårat beslut och har grattat oss hela veckan nu. Det känns faktiskt riktigt bra och jag är glad över att nära å kära blivit så pass uppspelta och glada som dom faktiskt blivit. Så glada att ögonen fyllts å glädjetårar har droppat ner längs kinderna...

Dom som fatkiskt chockade mig mest var mamma och pappa, aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att dom skulle bli så glada som dom blev. Jag hade förväntat mig meningar som: "Tänk på att ni är unga, är ni redo osv". Ni vet, det där gamla vanliga man hört att andras föräldrar har sagt. Men nej, det blev inga såna ord uttalade överhuvudtaget. Istället blev bägge lika uppspelta som två barn på julafton å började disskutera om allt som har med barnet att göra för fulla muggar. Det värmde i hjärtat på ett sätt jag jag med ord inte kan beskriva. För ingenting betyder så mycket som familjen och framför allt föräldrarnas åsikter och känslor.