Så här mitt i natten när Milo ligger å sussar sött så tänkte jag passa på att svara på alla frågor från frågestunden.

Varför slutade du blogga? Jag har alltid sagt till mig själv att den dagen bloggandet blir till ett måste så lägger jag av och tyvärr var det så det blev där ett tag. Därför valde jag att sluta blogga och fokusera på annat, sen va det mycket runt om med graviditeten samt flytten. Nu tycker jag det är roligt igen och slänger in ett inlägg så fort jag har tid, dock går den största delen av min tid till att ta hand om Milo nu.

Lever ni på soc? Om vi lever på soc? Vilken jävla fråga, haha! Men som svar så nej vi lever inte på soc! Mario jobbar och är fast anställd sen flera år tillbaka. Jag hade även fast anställning jag med men va ju tvungen att säga upp mig pga. att min rygg inte klarade av de typ av arbete som jag hade då som undersköterska, ja jag har faktiskt en utbildning till och med! Just nu får jag mammapenning baserat på min förra lön, så nej ingen soc och inga andra bidrag!

Kommer det upp en ny design snart? Snart och snart vet jag inte, självklart vill jag göra en så fort som möjligt. Men det tar ju sin lilla tid och den "extra" tiden har jag tyvärr inte just nu. Men ni vet ju att Milo är född så än så länge känner jag ingen bråska med en ny design även om det skulle vara kul med en. Känner ni er manade att göra en så är det bara att hojjta till!

Har ni kommit på något mellannamn till Milo? Vi valde att inte ge Milo något mellannamn då vi helt enkelt inte hade något som vi verkligen ville att han skulle ha. Då kändes det bättre att skippa ett än att ta ett "bara för att".

Vem är Milo mest lik, dig eller hans pappa? Han är nog lik både mig och Mario, fast nära och bekanta verkar tycka att han är mer lik Mario.

Hur mycket gick du upp under graviditeten? Jag gick upp hela 16 kilo, har nog aldrig känt mig så stor å klumpig som då. Nu har jag nästan gått ner allt men ska satsa på att gå ner några extra kilon när jag ändå håller på. Efter nyår börjar träningen och ändring på kosten för fulla muggar och då jävlar ska kilona rasa!

Va de som du förväntade dig o bli mamma? Eller va de helt åt andra hållet? Det va så mycket bättre, helt klart! Aldrig tidigare hade jag trott att man kunde känna en sådan stark kärlek som den man känner för sitt barn. Jag verkligen älskar att vara mamma, det är det absolut bästa som hänt mig!

Tog Milo napp direkt eller fick ni försöka några gånger innan han accepterade den? Milo tog nappen på en gång utan några problem, han älskar sina nappar och vill helst ha dom i munnen hela tiden.

Hur tycker du det är att vara mamma, var det som du tänkt dig? Som jag skrev ovanför så älskar jag att vara mamma. Sen om det va som jag tänkt mig? Nej, det va så mycket bättre!

Är Milo lugn eller har han stunder då han skriker och ingenting hjälper? Ända gångerna han verkligen skriker är om man inte hinner klart med maten i tid eller om han är övertrött. Så än så länge har vi sluppit dessa stunder då han bara skriker å skriker utan att någonting hjälper. Han är väldigt snäll min son!

När du hör "ung mamma", vilken ålder riktar det sig till tycker du? Det är lite olika, jag själv anser mig som "ung mamma" med tanke på att de flesta av mina vänner inte har barn och fortfarande lever det här "ut-å-supa" livet. De som har barn i min närhet är människor som är uppemot 30, med undantag från några få. Mammor som är ännu yngre och särskillt under 18 är ju ett praktexempel på unga mammor. Men som sagt, det beror på hur man ser på saken och hur ens omkrets ser ut.

Har du något bra tips till unga mammor eller dom som vill bli unga mammor? De tips jag kan ge är att verkligen tänka igenom saken, det är ett livsåtagande och något som du senare inte kan ångra. Det är liksom inte ett djur du köper hem som du sedan kan sälja om du märker att du inte klarar av det ansvaret, utan detta är något som du kommer få ha ansvar för i hela ditt liv. Se över hur du har det, klarar du av det ekonomiskt? För det är dyrt med barn, det är inte bara blöjor å kläder som ska köpas utan så mycket mer! Är pappan med i bilden? Jag själv tycker det är väldigt viktigt att barnet växer upp med båda sina föräldrar. Och det viktigaste, är du redo för att ta hand om ett litet liv på egen hand? Tänk på att barnet är ditt barn, ingen annans. Det är du som kommer få byta alla dom där blöjorna, va uppe hela nätter osv, är du redo för det? Sen är det viktigt att du fått uppleva det du velat uppleva och gjort allt som du tänkt dig. För livet med ett barn innebär att man får offra en väldigt massa, men frågar ni mig så är det värt det. Jag är hellre hemma med min lilla prins än någon annanstans!

Efter allt du gått igenom nu, innan du blev mamma och nu när du är en stolt mamma, hade du föredragit att vara äldre eller åldern passar perfekt? Jag tycker att min ålder passar perfekt, jag är ung men inte för ung. Fast hade jag fått reda på att det va så här underbart att skaffa barn hade jag nog gjort det tidigare! Men jag är glad att det blev nu, jag har gjort allt jag vill, upplevt så mycket och efter många om och men äntligen träffat den rätta för mig. Det är viktigt det också, att man skaffar barn med någon som man ser en framtid med, någon som man känner att man aldrig kommer kunna leva utan. Jag har tidigare aldrig känt så starkt för någon som jag känner för Mario och det får mig ännu säkrare på att han verkligen är den rätta för mig, min själsfrände!

Milo är så söt! Förstår att du är stolt och det finns ingen bättre känsla. Så vad brukar ni göra på dagarna? Tack du, skönt att fler känner igen den känslan. På dagarna blir det mest till att slappa här hemma om vi inte ska iväg någonstans, nu när det varit så kallt så har man ingen större lust till att vara ute å ha sig. Annars blir det mest en massa mys och bus med Milo och en hel del powenaps! Haha... 

Vad ska du göra sen efter mammaledigheten? Då blir det till att forsätta leta jobb om jag inte hittat ett innan såklart, jag längtar efter att ge mig ut i arbetslivet igen!

Blir det fler bäbisar under de kommande åren tro? Självklart blir det fler bebisar, Milo måste ju få syskon! Om ca två år så kommer vi nog satsa på ett till tillskott i familjen.

Hur gammal var du när du träffade din pojkvän? Jag va 19 när vi blev tillsammans, men vi har känt varandra sen högstadiet.

Läste någonstans på bloggen att du fick bristningar? Vart i så fall, och hur mycket? Syns de mycket nu? Yes jag fick dom där jävla bristningarna, något jag trott jag skulle slippa då jag aldrig tidigare haft en enda bristning på min kropp. Men icke sa nicke, helt plötsligt dök dom upp en efter en. Självklart är det värt det nu när Milo är här, men jag hade gärna klarat mig utan en massa fula streck på min kropp! Bristningarna kom på magen och brösten, visserliggen inte så konstigt då huden spändes ut nå sjukt mycket... Dom syns fortfarande men har bleknat lite, förhoppningsvist bleknar dom bort helt annars kommer jag ta bort dom med hjälp av laser framöver!

Kan du ha "vanliga jeans" på dig utan att magen "hänger över"? Ska jag vara ärlig så har jag inte provat mina jeans ännu, måste göra det någon dag! Har liksom vant mig vid leggings så det är nästan det ända jag klär mina ben i nu för tiden. 

Var graviditeten planerad? Graviditeten var inte planerad men helt klart det bästa som någonsin kunnat hända oss! Jag slarvade med p-pillerna i en månad och blev på smällen på en gång, det kom som en chock för oss men vi valde att behålla. Jag tror att det finns en mening med allt och även om jag tidigare sagt att jag skulle göra abort om jag blev gravid innan 25 så kände jag något helt annat när jag väl stod där med vetenskapen om att mitt barn växte sig starkare dag för dag inne i mig. Känslorna blev så pass starka att abort inte längre va något alternativ och det är jag glad över idag. Man ska följa sitt hjärta och inte vad andra tycker och tänker!

Vill du ha flera barn med Mario? Ja jag vill ha fler barn med Mario, vi är ju en familj och jag skulle inte kunna se mig någon annan far till mina barn.

Vilken är din favorit mat? Helt klart tacos!

Mamma älskar dig ♥

Va att få shoppa loss på mellandagsrean och gissa hur mycket jag hittade, det här är bara en bråkdel av allt som fick följa med mig hem! Thanks honey ♥

I alla fall om man tittar på alla julklappar han fick!

Vi fick äran att ha en i år, kan jag säga mer än att Mario gjorde våran kväll igår?

Nu har alla begett sig hemmåt efter en underbar jul här hemma hos oss. Jag är fortfarande proppmätt efter all mat, hur kommer det sig att man alltid äter för mycket? Att man aldrig lär sig...

Milo har fått en massa fint, tusen tack allesammans. Men helt ärligt så har nog jag fått den bästa julklappen av alla i år, för inget kommer någonsin nå upp mot min son. Han är den finaste och mest underbaraste, den viktigaste i mitt liv, mitt allt ♥

Jag hoppas ni har haft en fin jul allesammans, med en massa skratt och trevligt sällskap. Sen vill jag passa på att slänga in några rader till alla hemlösa, fattiga och alla som inte har någon familj att fira denna högtid med. Mina tankar går ut till er idag!

♥ GOD JUL FRÅN OSS ♥

Alla sover här hemma, till och med den lilla krabaten som fick mig att gå upp från första början. Milo ville helt enkelt bara ha sin blöja bytt och få i sig lite käk, sedan somnade han gott om igen. Men jag då? Helt slut i kroppen och skulle verkligen behöva lite mer sömn, men det är ingen ide... Istället satte jag på en kanna kaffe som jag ska hälla i mig tillsammans med en bit toscakaka och så hoppas jag att jag piggnar till.

Så idag är det alltså julafton, min och Marios tredje jul vi firar tillsammans och Milos första. Det ska bli så roligt och mysigt att fira tillsammans med alla mina nära och kära här hemma hos mig i år. Kommer bli en massa skratt, mat, prat och klappar till dom små. Som en jul ska va liksom!

Hur firar ni jul i år?

Så här mysigt har vi haft det hela dagen jag och min lilla prins, gud vad jag älskar honom! Har dock inte hunnit göra ett piss här hemma, det är liksom lite svårt när korv vägrar sova. Har lagt honom i bilbarnstolen nu så vi får se om han somnar, han brukar göra det. Jag håller tummarna då jag har sjukt mycket att göra inför imorgon! Satte i alla fall upp granen igår, den blev verkligen jätte fin. Allting går i svart och vitt, tråkigt tyckte Mario men ursnyggt tyckte jag. Tur att det är vi kvinnor som bestämmer hur hemmen ska se ut, haha! Ska försöka ta en bild sen å slänga upp så ni får se, sen va det nån som ville se hur lägenheten ser ut också så om jag hinner tar jag några bilder på den också å slänger in. By the way så måste jag ta mig i kragen å fixa håret nån dag, utväxten är liksom inte att leka med längre!

Eftersom att jag inte längre har tiden till att svara på alla era kommentarer och dagligen får en massvis med frågor både via mail och kommentarer så tänkte jag att vi kör en frågestund. Så har ni något ni undrar över så är det bara att skriva ner de frågorna i en kommentar. Jag svarar så fort jag har tid genom ett inlägg.

Tjingeling!

I natt har Milo inte alls sovit bra, i alla fall inte lika bra som han brukar. Å nu är vi uppe för dagen och jag som hade hoppats på en sovmorgon, men Milo är bossen i den här situationen. Vill han att vi ska vara vakna så blir det så, bara att gilla läget liksom! Mario har jag låtit va, han får fortsätta sova. Det behöver han som jobbar å sliter varje dag! Nu ska vi ta å mysa framför tv:n och bara vara, tjingeling!

Milo har bara vaknat två ggr inatt, sedan vid sjutiden imorse ville han inte sova mer så då va det bara att gå upp. Efter mat, blöjbyte och lite lek så sover han nu som en stock igen här på soffan, mammas lilla guldklimp. Visste ni att jag har en ganska lättlärd son? Redan när han va fem dagar kunde han lyfta på huvudet, han fäste blicken jätte tidigt och när han va runt en och en halv vecka lärde han sig att lipa när jag gjorde det framför honom. Han är även stark som bara den, det har till och med dom på bvc sagt. En riktig superbaby helt enkelt, min superbaby ♥

Just nu sitter jag å kör en poker, det har liksom blivit min nya grej. Jäkla farsan som får mig att fastna för en massa konstigheter, senast fick han mig att bli torsk på tradera. Mario höll på att bli tokig över allt jag satt å budade hem och nu är det alltså poker på pokerstars istället. Hoppas på att vinna en liten cosing denna gång i alla fall, det ser bra ut än så länge. Chipleader meaning "ledare över bordet" för er som inte hänger med i pokersvängarna. Måtte bara Milo sova vidare tills jag spelat klart, annars blir det jobbigt. I alla fall på koncentrationssvängen...

Idag skulle vi egentligen ha åkt till MVC, men ville inte ta ut lillen i snökaoset så jag ringde och avbokade. Min bm förstod och tyckte att jag gjorde rätt i det. Dagen har gått på fort, lillbrollan va över ett tag å gosade gärnet med Milo. Jag passade på att fixa lite här hemma och mig själv också för den delen. Vi ska nämligen iväg lite senare å skriva på faderskapspapper, så Mario står som vårdnadshavare han med. För som det ser ut idag är det bara jag som är registrerad som det, så är det tydligen när man inte är gifta... Vi ska även passa på att svänga förbi coop å köpa hem lite modersmjölkersättning och en del annat. Å för alla er som nu undrar, JA jag kör både med amning och ersättning. Inget fel med det som dom flesta (tydligen?) verkar tycka. Så länge han får mat, trygghet och kärlek så går det faktiskt att variera. Å så var denna diskussionen klar innan den ens hann påbörjas, great! Dags att hänga tvätt för min del, so long!

Idag är Milo alltså 3 veckor gammal, det är helt sjukt vad tiden går fort. Snart är han vell tonåring och springer ute å röjjer med en orolig mamma här hemma... Man får verkligen ta vara på den här tiden, för som alla säger så går det fortare än man tror. Men jag njuter av varje sekund! Det bästa är nog mornarna, när man vaknar upp å får se världens sötaste ansikte som ligger å tittar på en. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång, lika rörd och känslofylld. Det är nästan så att jag vill börja gråta av glädje varje gång jag tittar på honom, för shit vad jag älskar den där lilla krabaten!

Just nu ligger han å sover, så jag passar på att få in ett inlägg och sedan ska jag börja plocka lite här hemma. Det behövs verkligen om man säger så! Alla småbarnsföräldrar förstår nog vad jag menar, för man hinner inte med allt på samma sätt som innan. Nu får man stå ut med att det är lite rörigt, inget mer med det!

Tidigare ikväll fick Milo sig ett härligt bad i badbaljan vi fått av mor min, han tycker verkligen om att bada även om han ser lite skeptiskt ut innan. Men väl i vattnet ser man att han verkligen njuter, min lilla guldklimp ♥

Allting går så bra här hemma med Milo, han är så snäll så. Det är inte alls mycket skrik och gråt, jag hade förväntat mig mer om man säger så. Just nu ligger han å sussar och jag ska alldeles strax göra honom sällskap. Om han nu inte kommer vakna å vilja vara vaken i två timmar, det är liksom nån grej han fått för sig. Att när mamma ska sova så ska han bli as pigg typ, så har det i alla fall varit dom senaste kvällarna. Å då spelar det ingen roll om jag hoppat i säng nio, tio eller elva. Det är som om han har det där inprintat, att han ska vakna då. Nu håller vi tummarna för att han fortsätter sova och om inte... Ja då får jag vell ta en poker eller nått för att hålla mig vaken. Ja farsan har fått mig att bli "pokertorsk" på pokerstars, men fan så kul det är!

Att bli mamma är det absolut bästa som hänt mig, har nog aldrig tidigare känt en sådan stark lycka som jag känner nu. Även fast man inte får den sömn man behöver och även fast jag tvingas gå upp halv sju en söndag morgon så njuter jag av varje sekund. Jag verkligen älskar det här livet, det är liksom här jag hör hemma. Tänk om jag vetat det tidigare? Då hade jag nog haft ett helt fotbollslag vid det här laget (skämtosido)

Jag förstår inte människor som inte vill skaffa barn, snacka om att dom missar något. För det är verkligen det bästa som kan hända en, ingenting kommer någonsin komma upp i samma nivå. Än värre är det för dom som verkligen vill ha barn men som inte kan få, för det är något som alla borde ha rätten till när dom väl känner sig mogna för det ansvarstagandet. Tur nog finns det i dagens läge bra många hjälpmedel och sen har vi ju adoption också som alternativ. But still, tiden när man är gravid är ju speciell den med. Redan då skapar man starka band till barnet, band som förstärks ytterliggare när man träffas för första gången.

En vän till mig skrev för ett tag sedan att Milo är ett praktexempel på gudagåva till son och vet ni? Hon har rätt, det är han verkligen! Han är den finaste och värdefullaste gåva jag någonsin fått, den viktigaste personen i mitt liv. Den jag älskar mest av allt och den jag skulle gå genom eld och vatten för.

Just nu sitter jag alltså vaken medans alla andra sover, Milo har också somnat igen å jag funderar på vad jag ska hitta på. Behöver städa, men att dra igång dammsugaren åtta på morgonen uppskattas nog inte av sambon. Ett annat alternativ är att hoppa i säng igen, ganska trött är man ju.

Dagen har varit jätte mysig, den började med att vi åkte till Handen på förmiddagen å shoppade lite. Jag har äntligen fått tillbaka lusten att köpa lite skoj åt mig själv för en gångs skull. Det åkte med en tröja och en grymt snygg topp från Gina samt lite smink från Kicks. Sedan handlade vi en julklapp till Milo och födelsedagspresent till min brorsson som blir fyra snart. Sjukt vad tiden går fort! Egentligen va tanken att vi skulle handla flera julklappar så vi va klara på den fronten, men det blev lite stressigare än vi tänkt så vi får helt enkelt ta det någon annan dag istället. Mysan och Steven va här på fika också, det va mys att bara umgås å snacka lite skit med dom. Idag badade vi även Milo för första gången, han verkade faktiskt gilla det. Efter blev det lite mat och nu sover han som en stock, trött efter dagens bravader. Så jag tänkte att jag skulle skriva ner förlossningsberättelsen, kul va?


Förlossningsberättelse:

Det hela började på riktigt tisdagen den 23 november, jag hade värkar från och till under dagen men som bara blev värre och värre ju längre tiden gick. Vid 18 tiden började värkarna bli regelbundna med sju minuters mellanrum så jag ringde in till Södersjukhuset för att rådfråga hur jag skulle göra. Hon jag pratade med berättade då att det va fullt hos dom, men att hon tyckte att jag skulle vänta lite till. Hon sa åt mig att lägga mig i ett varmt bad och avvakta tills värkarna kom lite tätare å förhoppningsvis hade dom fått iväg några då så jag kunde komma in, annars skulle hon prata med Huddinge å kolla om dom hade plats. Runt nio tiden kände jag att det började bli för jobbigt, värkarna kom med fem minuters mellanrum och jag kände att det va dags att åka in för i alla fall en kontroll. Jag ringde upp dom på SÖS och hon sa att hon fått iväg några ner till BB så att det fanns rum lediga och även att vi skulle åka in på en kontroll. Jag ringde mamma som kom och hämtade mig och Mario och sedan bar det av mot SÖS. Väl inne möttes vi av en underbar personal och fick genast ett eget rum. Barnmorskan som jag fick va en av dom underbaraste människor jag någonsin mött och min första fråga va om hon skulle vara vid min sida under hela tiden. Hennes svar blev att hon hoppades på det, men att hon slutade sju på morgonen och att jag då va tvungen att föda innan. Gissa om jag höll tummarna för att jag skulle lyckas göra det? Barnmorskan började att sätta på en CTG för att mäta värkarna och Milos hjärtljud, sedan gjorde hon en kontroll för att se om jag öppnat mig något. Å visst hade jag det, hela fyra centimeter. Så nu va det bara att vänta, men en bit på vägen va vi i alla fall.

Efter ett tag bestämde jag mig för att ta ett bad i deras jacuzzi för att lindra värken lite, Mario och mamma följde med som sällskap. För det sista jag ville just då var att vara ensam! Dock tröttnade jag på att bada ganska fort, har aldrig varit en som gillar att ligga i ett varmt bad en längre stund. Så även fast värken lindrades lite bestämde jag mig ganska fort för att gå upp och hitta på något annat istället. Barnmorskan sa då åt mig att va uppe å gå i korridoren ett tag, något jag gjorde. Så under tiden Mario somnade på fotöljen i rummet var jag å mamma uppe å trallade å skrattade å fnissade åt allt möjligt ute i korridoren. Efter att vi gått och gått och gått så blev jag tillslut trött och vi begav oss tillbaks till rummet. Barnmorskan kom in igen å kollade om jag öppnat mig nå mer, å det hade jag. 6-7 cm va jag nu öppen men vattnet hade fortfarande inte gått, så bm beslutade sig för att ta hål på fosterhinnorna. Något som jag efter trodde skulle bli min död. Allting hade gått så bra innan, visst jag hade värkar men dom va inte alls så smärtsamma. Jag klarade av dom utan att ta något och helt ärligt så trodde jag inte att det skulle vara så farligt att föda barn. Hah! Om jag bara vetat! Så fort hon tagit hål på fosterhinnorna och allt vatten började forsa ut så började också dom där RIKTIGA MARDRÖMSVÄRKARNA! Smärtan går inte att beskriva, jag bad om lustgasen som senare kom att bli min bästa vän under dom där hemska timmarna. Ju längre tiden gick dessto ondare fick jag, jag vägrade ta bort lustgasen från min mun. Egentligen så hjälpte den inte mer än att den gjorde mig helt väck i huvudet, för lika ont gjorde det ändå. Jag fick för mig en massa konstiga saker, ena sekunden fattade jag ingenting å trodde att dom skulle ta mitt barn ifrån mig och i andra sekunden va jag klar i huvudet men kunde inte prata. Riktigt läskigt faktiskt, men ändå ville jag inte vara utan den där lustgasen. Den blev konstigt nog en trygghet i denna främmande situation jag befann mig i. Jag kommer ihåg hur jag innerligt önskade att dom skulle ge mig epiduralen, ändå visste jag att det va uteslutet och att det inte skulle hända. Men jag kommer ihåg hur jag hoppades att dom skulle säga att jag kunde ta den ändå. Som jag vetat blev det aldrig så och jag fick pina mig igenom värk efter värk.

När krystningsvärkarna sedan satte igång så blev det genast mycket lättare på nå sätt, det gjorde ont men jag va så fokuserad på att krysta. Det va en sån kraft att det inte går att beskriva, man måste uppleva det för att förstå. Lustgasen försvann, jag ville liksom vara klar i huvudet inför mitt första möte med min son och inte lika väck som om man skulle ha hällt i sig en hel flaska tequila. Efter att jag hållit på i 45 minuter började orken försvinna, jag krystade och krystade men han kom aldrig. Upprepade gånger sa jag att jag inte orkade mer, att jag ville hem och lägga mig i min säng. Självklart fick jag inte som jag ville, men jag va så slut å tömd på krafter att jag snart inte visste vart jag skulle ta vägen. När jag sedan fick höra att hans hjärtljud hade sjunkit, att dom kanske behövde klippa där nere och att dom tillkallade en läkare så blev jag ännu mer bestämd att han skulle ut. Å jäklar vilken kraft jag fick, jag undrar fortfarande vart den kom ifrån? Jag tog i allt vad jag hade och sen sa det bara splosh. Värkarna slutade, det onda försvann och jag hörde Milo för första gången. Han skrek på som bara den och dom la upp honom på mitt bröst. Vi fick även reda på varför det tagit sån tid, Milo låg fel med huvudet. Snett och uppåt på nå sätt och det va därför det va så svårt att få ut honom. Men tillslut gick det och jag behövde inte klippas, Milo mådde bra och jag sprack ingenting. Efter förlossningen var jag så omtumlad och känslorna flödade. Där låg han, det finaste jag någonsin sett. Min son, mitt barn. Känslan går inte att beskriva, lyckan va oändlig. Han tittade på mig en bra stund innan det va dags för honom att ammas för första gången. Vi knöt an till varandra på en gång och jag har svårt att förstå hur man kan älska någon så mycket, för det jag känner för Milo, den kärlek jag känner för honom är så stark och något jag aldrig trott va möjligt. Hur kan man älska så mycket? 05:47 den 24 november (på beräknat datum) föddes alltså min lilla ögonsten, det vackraste barn jag någonsin skådat. Mitt allt ♥



En massa tack till Mario och mamma som va med under hela tiden, som stöttade och puschade mig genom alla jobbiga timmar. Å tusen tack till pappa som va hemma å tog hand om hundarna under tiden vi va på SÖS. Utan er hade jag aldrig klarat det ♥



Jag, Mario och Milo stannade kvar på BB fram till fredag, efter 12 fick vi äntligen åka hem och påbörja vårat nya liv tillsammans som en familj. Milo är nu 10 dagar och mår jätte bra. Han går upp i vikt som han ska och är stark som attans. Min kärlek för dom två går inte att beskriva ♥



Mamma älskar dig mest av allt ♥

 

Skulle precis börja med förlossningsberättelsen, men så vaknade Milo. Så jag bjuder på några bilder istället så hoppas vi att jag har tid å få in den imorgon ♥