Så här mitt i natten när Milo ligger å sussar sött så tänkte jag passa på att svara på alla frågor från frågestunden.

Varför slutade du blogga? Jag har alltid sagt till mig själv att den dagen bloggandet blir till ett måste så lägger jag av och tyvärr var det så det blev där ett tag. Därför valde jag att sluta blogga och fokusera på annat, sen va det mycket runt om med graviditeten samt flytten. Nu tycker jag det är roligt igen och slänger in ett inlägg så fort jag har tid, dock går den största delen av min tid till att ta hand om Milo nu.

Lever ni på soc? Om vi lever på soc? Vilken jävla fråga, haha! Men som svar så nej vi lever inte på soc! Mario jobbar och är fast anställd sen flera år tillbaka. Jag hade även fast anställning jag med men va ju tvungen att säga upp mig pga. att min rygg inte klarade av de typ av arbete som jag hade då som undersköterska, ja jag har faktiskt en utbildning till och med! Just nu får jag mammapenning baserat på min förra lön, så nej ingen soc och inga andra bidrag!

Kommer det upp en ny design snart? Snart och snart vet jag inte, självklart vill jag göra en så fort som möjligt. Men det tar ju sin lilla tid och den "extra" tiden har jag tyvärr inte just nu. Men ni vet ju att Milo är född så än så länge känner jag ingen bråska med en ny design även om det skulle vara kul med en. Känner ni er manade att göra en så är det bara att hojjta till!

Har ni kommit på något mellannamn till Milo? Vi valde att inte ge Milo något mellannamn då vi helt enkelt inte hade något som vi verkligen ville att han skulle ha. Då kändes det bättre att skippa ett än att ta ett "bara för att".

Vem är Milo mest lik, dig eller hans pappa? Han är nog lik både mig och Mario, fast nära och bekanta verkar tycka att han är mer lik Mario.

Hur mycket gick du upp under graviditeten? Jag gick upp hela 16 kilo, har nog aldrig känt mig så stor å klumpig som då. Nu har jag nästan gått ner allt men ska satsa på att gå ner några extra kilon när jag ändå håller på. Efter nyår börjar träningen och ändring på kosten för fulla muggar och då jävlar ska kilona rasa!

Va de som du förväntade dig o bli mamma? Eller va de helt åt andra hållet? Det va så mycket bättre, helt klart! Aldrig tidigare hade jag trott att man kunde känna en sådan stark kärlek som den man känner för sitt barn. Jag verkligen älskar att vara mamma, det är det absolut bästa som hänt mig!

Tog Milo napp direkt eller fick ni försöka några gånger innan han accepterade den? Milo tog nappen på en gång utan några problem, han älskar sina nappar och vill helst ha dom i munnen hela tiden.

Hur tycker du det är att vara mamma, var det som du tänkt dig? Som jag skrev ovanför så älskar jag att vara mamma. Sen om det va som jag tänkt mig? Nej, det va så mycket bättre!

Är Milo lugn eller har han stunder då han skriker och ingenting hjälper? Ända gångerna han verkligen skriker är om man inte hinner klart med maten i tid eller om han är övertrött. Så än så länge har vi sluppit dessa stunder då han bara skriker å skriker utan att någonting hjälper. Han är väldigt snäll min son!

När du hör "ung mamma", vilken ålder riktar det sig till tycker du? Det är lite olika, jag själv anser mig som "ung mamma" med tanke på att de flesta av mina vänner inte har barn och fortfarande lever det här "ut-å-supa" livet. De som har barn i min närhet är människor som är uppemot 30, med undantag från några få. Mammor som är ännu yngre och särskillt under 18 är ju ett praktexempel på unga mammor. Men som sagt, det beror på hur man ser på saken och hur ens omkrets ser ut.

Har du något bra tips till unga mammor eller dom som vill bli unga mammor? De tips jag kan ge är att verkligen tänka igenom saken, det är ett livsåtagande och något som du senare inte kan ångra. Det är liksom inte ett djur du köper hem som du sedan kan sälja om du märker att du inte klarar av det ansvaret, utan detta är något som du kommer få ha ansvar för i hela ditt liv. Se över hur du har det, klarar du av det ekonomiskt? För det är dyrt med barn, det är inte bara blöjor å kläder som ska köpas utan så mycket mer! Är pappan med i bilden? Jag själv tycker det är väldigt viktigt att barnet växer upp med båda sina föräldrar. Och det viktigaste, är du redo för att ta hand om ett litet liv på egen hand? Tänk på att barnet är ditt barn, ingen annans. Det är du som kommer få byta alla dom där blöjorna, va uppe hela nätter osv, är du redo för det? Sen är det viktigt att du fått uppleva det du velat uppleva och gjort allt som du tänkt dig. För livet med ett barn innebär att man får offra en väldigt massa, men frågar ni mig så är det värt det. Jag är hellre hemma med min lilla prins än någon annanstans!

Efter allt du gått igenom nu, innan du blev mamma och nu när du är en stolt mamma, hade du föredragit att vara äldre eller åldern passar perfekt? Jag tycker att min ålder passar perfekt, jag är ung men inte för ung. Fast hade jag fått reda på att det va så här underbart att skaffa barn hade jag nog gjort det tidigare! Men jag är glad att det blev nu, jag har gjort allt jag vill, upplevt så mycket och efter många om och men äntligen träffat den rätta för mig. Det är viktigt det också, att man skaffar barn med någon som man ser en framtid med, någon som man känner att man aldrig kommer kunna leva utan. Jag har tidigare aldrig känt så starkt för någon som jag känner för Mario och det får mig ännu säkrare på att han verkligen är den rätta för mig, min själsfrände!

Milo är så söt! Förstår att du är stolt och det finns ingen bättre känsla. Så vad brukar ni göra på dagarna? Tack du, skönt att fler känner igen den känslan. På dagarna blir det mest till att slappa här hemma om vi inte ska iväg någonstans, nu när det varit så kallt så har man ingen större lust till att vara ute å ha sig. Annars blir det mest en massa mys och bus med Milo och en hel del powenaps! Haha... 

Vad ska du göra sen efter mammaledigheten? Då blir det till att forsätta leta jobb om jag inte hittat ett innan såklart, jag längtar efter att ge mig ut i arbetslivet igen!

Blir det fler bäbisar under de kommande åren tro? Självklart blir det fler bebisar, Milo måste ju få syskon! Om ca två år så kommer vi nog satsa på ett till tillskott i familjen.

Hur gammal var du när du träffade din pojkvän? Jag va 19 när vi blev tillsammans, men vi har känt varandra sen högstadiet.

Läste någonstans på bloggen att du fick bristningar? Vart i så fall, och hur mycket? Syns de mycket nu? Yes jag fick dom där jävla bristningarna, något jag trott jag skulle slippa då jag aldrig tidigare haft en enda bristning på min kropp. Men icke sa nicke, helt plötsligt dök dom upp en efter en. Självklart är det värt det nu när Milo är här, men jag hade gärna klarat mig utan en massa fula streck på min kropp! Bristningarna kom på magen och brösten, visserliggen inte så konstigt då huden spändes ut nå sjukt mycket... Dom syns fortfarande men har bleknat lite, förhoppningsvist bleknar dom bort helt annars kommer jag ta bort dom med hjälp av laser framöver!

Kan du ha "vanliga jeans" på dig utan att magen "hänger över"? Ska jag vara ärlig så har jag inte provat mina jeans ännu, måste göra det någon dag! Har liksom vant mig vid leggings så det är nästan det ända jag klär mina ben i nu för tiden. 

Var graviditeten planerad? Graviditeten var inte planerad men helt klart det bästa som någonsin kunnat hända oss! Jag slarvade med p-pillerna i en månad och blev på smällen på en gång, det kom som en chock för oss men vi valde att behålla. Jag tror att det finns en mening med allt och även om jag tidigare sagt att jag skulle göra abort om jag blev gravid innan 25 så kände jag något helt annat när jag väl stod där med vetenskapen om att mitt barn växte sig starkare dag för dag inne i mig. Känslorna blev så pass starka att abort inte längre va något alternativ och det är jag glad över idag. Man ska följa sitt hjärta och inte vad andra tycker och tänker!

Vill du ha flera barn med Mario? Ja jag vill ha fler barn med Mario, vi är ju en familj och jag skulle inte kunna se mig någon annan far till mina barn.

Vilken är din favorit mat? Helt klart tacos!

Mamma älskar dig ♥