.
Wow, går folk fortfarande in här? Varför då när jag har en ny som uppdateras (kanske inte så flititgt) men mycker mer än den här. Har ni hört att jag är gravid igen? Jo då, i juli kommer vårat nya lilla tillskott. In och läs på nya bloggen sjobeck.blogg.se
Bye bye christmas!
Idag försvann julen officiellt hemma hos oss och gissa hur skönt det är! Så trött på skiten, mest för att den påminner mig om hur jävla dåligt jag mått den senaste tiden och sen för att jag inte haft den minsta julskänsla överhuvudtaget. Å snön då? Vart har den tagit vägen? En gång har vi fått se den, men det varade inte länge för efter några timmar var den borta. Inte ens något slask var det, bara lite blött på marken, som när det har regnat ungefär. Nu får den gärna skita i och komma överhuvudtaget, för jag vill inte se den i alla fall. Nu kan det lika gärna bli vår och sommar på en gång, så det så!
Det var ett trevligt inlägg ni mötes av idag va? Inte det minsta. Så blir det när man är butter, att vara hemma är inte riktigt min grej. Men min sjukskrivning är ett måste just nu, jag kan bara inte jobba. Hur mycket jag än vill så går det bara inte. Menar, hur ska jag kunna ta hand om andra när jag knappt orkar ta hand om mig själv och mina nära och kära? Hoppas jag blir bra snart för det här tär verkligen på en. Ni undrar säkert vad det är, jag ska berätta det nån gång framöver. Men inte nu och inte idag. Det orkar jag inte. Ville mest slänga in ett inlägg för att få ventilera mig lite. Men nu ska jag sova, god natt.
Ny blogg snyggingar!
Den här bloggen har gjort sitt, vi har haft vårat roliga men allting har ett slut. Så nu får ni fortsätta följa mig och Milo på den här bloggen istället! Puss på er och tack för den här tiden!
GOD JUL
'Vi har verkligen haft världens underbaraste jul här hos mamma och Milo har fått hur mycket presenter som helst, vår bortskämda lilla nisse. Men det är han värd och så glad han blev. Lyckan i hans ögon när tomten kom va obeskrivlig, inte va han rädd heller utan sprang fram å tackade och kramade honom. Så söt!
Slänger in fler bilder imorgon, eftersom jag varit vaken sen fem imorse, jobbat på det och sen haft fullt upp här hemma så är jag helt slut just nu. Imorgon ska jag upp fem igen å köra ett 7-16 pass på jobbet. Kommer bli tufft, men så värt det. Med underbara kollegor och brukare så går nog dagen på fort också. Så god jul på er, hoppas ni haft det lika bra som vi ♥
Take me home, to the place where i belong.
Fy fan vad jag längtar hem, de är nå sjukt! Snart har vi bott en hel månad hemma hos mamma, känns som en evighet samtidigt som jag inte kan förstå hur en månad kunnat gå så fort? Konstigt det där. För er som inte vet det så bor vi här då dom håller på å renoverar vårt badrum som är fuktskadat. Men jag hoppas fan att dom blir klara snart! Målet va egentligen att dom skulle hinna klart innan jul, men det är nog bara att glömma. Känns så surt! Jag hade sett fram emot det här julen och köpt nya julgrejer till hemmet. Allt ligger fortfarande kvar oöppnade i förpackningarna hemma och resten av julpyntet är kvar i källaren. Inga julgardiner har kommit upp, inga stjärnor och inga adventsstakar. Min lägenhet är så långt borta julen man kan komma att jag redan längtar till nästa. Jag får la va glad att mamma gjort så fint här hemma så man får lite julkänsla. Men ändå, den här julen hade jag planerat, den skulle firas ordentligt och man skulle känna den där härliga julkänslan direkt när man kom innanför dörren. Det fanns så mycket jag tänkt göra. Men ingenting blir som man tänkt sig, right? Varför blir jag ens förvånad.
Nu ska jag ta en date med john blund, måste tydligen upp tidigt imorgon på order från mamma. Det roligaste av allt är att jag alltid går upp tidigt med tanke på att Milo inte direkt är någon sjusovare inte. Men jag antar att hon är van vid lillbrollan som kan sova till eftermiddagarna om det är så. Hon har nog fortfarande inte kopplat att jag kommit över den perioden, för längesen dessutom, haha!
Färg gör en lycklig!
Mamma och Jimmy har seriöst köpt dom snyggaste köksknivarna i världen till mig, snacka om lycka! Jag bara älskar rosa, älskar älskar älskar! Nu kommer det garanterat bli ännu roligare att laga mat. Tusen tack finaste ni, att två knivar kunde göra mig så glad trodde jag aldrig, haha!
Från det ena till det andra.
Imorgon är det Milos sista dag på förskolan innan det är dags för jullov. Eller vänta nu, vinterlov ska man vell säga? Va fan då för undrar jag, när man alltid sagt jullov innan? Jo för att vi i Sverige inte får ha något som förknippas till våra traditioner längre eftersom det kan klassas som rasistiskt. Jag vill bara säga så här, att det är alla dessa dumma jävla politiker och styrelsemän högre upp som startar dessa problem genom att skapa dom. Jag skulle kunna gå in längre på de här, men det orkar jag inte just nu och det var inte meningen från första början. Egentligen ville jag bara säga att ja, det är Milos sista dag imorgon innan han går på jullov och självklart ska hans underbara fröknar få sig en liten julklapp. Ännu mer självklart är det att det dom ska få är på bilderna ovanför. Sött va? Det är dom värda som tar så bra hand om det finaste vi har.
Discokula.
Woop woop! Nyårsklänningen är fixad and I love it! Sitter som smäck och glänser så där lagom. Nu är frågan bara vad man ska köra på för skor? Pumps känns lite kallt och jobbigt att gå i just nu. Sen till nästa fråga, svarta eller hudfärgade strumpbyxor? Vilket leder oss in på den tredje frågan, rakt eller lockigt hår? Fråga nummer fyra, guld eller silver accessoarer? Jisses, ju mer jag funderar dessto fler frågor blir det. By the way måste jag dra iväg å köra några solningar innan nyår. Är en riktig blekfis nu! Att jag färgade håret idag lite mörkare gjorde ju inte det hela bättre.
Fumligt värre.
Jag har en sån konstig känsla inom mig, kan inte riktigt förklara. Jag vill göra någonting, tänker tillbaka och saknar. Men vad? Vad är det egentligen jag saknar? Vad är det jag vill göra? Varför har jag den här känslan? Vill kunna skriva som förr, men vet inte hur man gör längre. Har jag glömt bort? Har jag förträngt? Eller vågar jag bara inte längre? Varför känns det som om jag måste granska vartenda ord innan jag publicerar? Varför kan jag inte bara låta tankarna få göra sitt? Fylla skärmen med värdelösa ord, men, som ändå har en mening, för mig. Vad har jag tappat på vägen? Vad är det som försvunnit? Jag känner själv att något är borta. Kommer jag hitta tillbaks igen? Ni förstår säkert inte, knappt så jag själv gör det. Men det behövs inte, man behöver inte förstå allt. Nu känns det bättre, även fast jag fortfarande inte vet, vad det är jag saknar...
Bättre sent än aldrig.
Tänkte slänga upp några bilder från Milos 2 års dag. Dessvärre får ni nöja er med kassa iphone bilder då slarvmajan själv tappat bort kameran, säkert ligger den någonstans hemma, frågan är bara vart? Skulle ändå behöva köpa en ny, kanske ska satsa på en systemkamera? Skulle ju vara kul att ha, synd att dom är så fruktansvärt dyra bara!
Vi väckte Milo på morgonen med "födelsedags frukost", smörgås, juice och bakelse. Han såg lite chockad ut och undrade nog vad fan vi pysslade med när vi kom sjungandes till "ja må han leva" och med en massa presenter så tidigt, haha! Men glad blev han allt, det kan jag lova!
Beställde den här balla tröjan till honom dagen i ära. Tänk att han redan blivit 2 år, vart tar tiden vägen?
Det bjöds på riktig "gofika", å ja, jag vet att tvåan på tårtan är åt fel håll. Ni behöver inte påminna mig om det, även fast det va ganska kul, haha. Vet inte riktigt hur jag tänkte där?
Mina cakepops va väldigt populära, tur det för jävlar vad jag slet med dom!
Det var en riktigt rolig dag med en massa underbara människor som kom och firade våran lilla prins. Galet mycket presenter fick han också, ett tag visste jag inte riktigt hur jag skulle få plats med allt. Men det löste sig, fick bara möblera om i hans rum, rensa bort leksaker och kläder för att göra plats åt allt nytt, haha. Tusen tack till alla er som kom och gjorde Milos dag till den bästa ♥
Blogglusten ökar.
Sitter å tänker tillbaks på förr, när jag verkligen brann för den här bloggen. Jag hamnade på topplistorna, hade runt 30 000 unika läsare varje dag, blev sponsrad med en massa, fick fanbilder skickade, hundratals mail osv. Helt sjukt och hela tiden ställde jag mig frågan varför? Hur kan en blogg få så stor makt? Seriöst, folk jag aldrig tidigare träffat började komma fram, skriva att dom sett mig, satt bakom mig på bussen and so on. Helt jävla ärligt så vart jag fan rädd. Ja, jag tyckte det va både obehagligt och läskigt att folk jag aldrig tidigare sett helt plötsligt visste det mesta om mig. Visst har jag alltid tyckt om att få synas och få uppmärksamhet, jag menar vem gör inte det? Men när jag blev gravid så vände allt det där, jag ville inte synas längre, jag ville inte att folk skulle veta vem jag var, jag ville inte bli en "offentlig" person och jag ville verkligen inte att Milo skulle bli det. Så när jag låg på toppen så valde jag att lägga ner helt, bara så där pang boom. Det va inge kul längre. Den där passionen och glädjen jag kände för bloggen var borta och fylld med en massa "måsten" och oro. Jag visste att jag inte skulle få ner läsarantalet om jag inte slutade tvärt och hela tiden var det de ända jag ville, få ner statistiken. Det hela hade varit jätte roligt, om jag inte fått barn. Då hade det varit skillnad, det kan jag helt ärligt säga. Men jag är inte som för fyra år sedan, jag har mognat, börjat tänka annorlunda och insett vad som är viktigt här i livet. Jag vet hur man ska gå till väga för att ta sig upp till toppen igen och skulle lätt kunna göra det om jag nu kände för det, men det gör jag inte. Jag vill inte vara där uppe med alla andra ytliga bloggare som alla kämpar lika mycket för att synas och få flera läsare. Däremot har jag fått tillbaka blogglusten nu och framför allt, statistiken har sjunkit. Så nu kan ni få som är kvar räkna med några fler inlägg om månaden än tidigare, kommer också börja svara på alla era kommentarer här på bloggen. Sen ska jag försöka få till designen också, sjukt trött på den här nu. Men allt handlar som vanligt om tid. Tänk om vi bara kunde utöka dygnet med några timmar, vilken skillnad det skulle göra.
Nu väntar bingen, puss på nosen till alla trogna läsare som hållt sig kvar på den här bloggen i alla dessa år. Det är er jag skriver för och familjen, inte en massa randoms som bara tycker det är häftigt med någon som har en "stor" blogg ♥
J*vlans baskilusker!
Imorse när jag vaknade va det bara att ringa jobbet och säga att jag behövde vabba, efter det väckte jag Milo å traskade upp till vårdcentralen. Förvånansvärt gick det faktiskt fort idag, annars brukar man kunna räkna med minst två timmars väntan innan man är färdig. Det där med "drop in" förstår jag mig faktiskt inte på, varför kan man istället inte ha som på gamla goda tiden när man faktiskt ringde och fick en bestämd tid samma dag? Då slapp man den där jävla väntan, men som sagt idag gick det ju "fort". En timma bara... Det visade sig i alla fall att lilleman åkt på streptokocker... igen... Tredje gången nu på drygt två månader, helt sjukt. Så nu blir det ännu mer antibiotika, starkare hostmedicin och alvedon tills febern försvunnit. Hoppas det här blir sista antibiotikakuren på ett bra tag nu, för det kan fan inte vara bra att behöva äta det så ofta!
New yorker.
Helgen i korthet har varit helt okej, Milo är fortfarande dålig med jordens hosta och 40 graders feber. Känns som jag inte gör annat än att hälla i honom alvedon och hostmedicin. Femte dagen idag och det har inte blivit bättre alls, igår hostade han till och med så han spydde. Va inne på Sachsska med honom men proverna visade inte på nå bakterier så det är vell något virus som spökar. Blir han däremot inte bättre snart får vi åka in med honom igen, på nätterna har han nå fruktansvärt jobbigt med andningen. Det gör så ont i mig när han är dålig, man vill liksom kunna göra så mycket mer än vad man kan. Ja, alla ni med barn förstår nog vad jag menar. Sjukt jobbig känsla det där...
Annars har allt varit bra, jobbade kväll igår och idag drog jag en sväng till Handen och tog en fika med Malin, köpte mer alvedon till Milo, present till brorssonen som fyllt år, ett par super bra vantar till lilleman (som dessutom va på rea, sånt gillar vi!) och ett par skor till mig själv från New yorker. Så jävla balla och för att inte tala om sköna, grymt nöjd brud! Ne ni, nu har min älskling vaknat så ska försöka få i honom lite att äta. Det går dåligt på den fronten nu...
New tatto is coming up, hell yeah!
Aloha! Hur har ni det i snökaoset? Här är det fin fint, förutom att Milo blivit sjuk... igen! Han är banne mig mer sjuk än frisk känns det som, min stackars lilla prins. Tycker så synd om honom och önskar verkligen att jag kunde ta över skiten på mig själv istället. Men det sägs ju att det är så här det ska vara under det första förskoleåret. Hoppas det inte är nå baskilusker igen bara, vill helst slippa proppa i honom en massa antibiotika och mediciner. Men måste man så måste man...
Mer då? Jo vann ett presentkort idag på 500 kr på Inka Tatto, så nu jävlar ska jag äntligen ta mig i kragen å göra den där tatueringen som jag så länge velat göra. Gah vad jag längtar!
Pepparkaks bak!
Idag har vi julpyntat och bakat pepparkakor här hemma hos mamma, riktigt mysigt även fast jag varit nå galet trött idag. Inte så konstigt med tanke på att det inte alls blivit många timmars sömn de senaste dagarna pga. Dizzie och jobbet. Just nu känner jag mig i alla fall som sju svåra år, så ska hoppa i säng. Imorgon blir det jobb igen, ett kvällpass den här gången. Känns välbehövligt med en liten sovmorgon, om Milo nu tillåter det, haha. Är det inte typsikt, när han får sova länge vaknar han istället sjukt tidigt men sen när han ska upp tidigt, ja då kan han banne mig sova hur länge som helst. Barn är roliga dom.
Världens sötaste lilla bagare som åt mer än han hjälpte till, haha. Mammas älskling♥
