Sitter å tänker tillbaks på förr, när jag verkligen brann för den här bloggen. Jag hamnade på topplistorna, hade runt 30 000 unika läsare varje dag, blev sponsrad med en massa, fick fanbilder skickade, hundratals mail osv. Helt sjukt och hela tiden ställde jag mig frågan varför? Hur kan en blogg få så stor makt? Seriöst, folk jag aldrig tidigare träffat började komma fram, skriva att dom sett mig, satt bakom mig på bussen and so on. Helt jävla ärligt så vart jag fan rädd. Ja, jag tyckte det va både obehagligt och läskigt att folk jag aldrig tidigare sett helt plötsligt visste det mesta om mig. Visst har jag alltid tyckt om att få synas och få uppmärksamhet, jag menar vem gör inte det? Men när jag blev gravid så vände allt det där, jag ville inte synas längre, jag ville inte att folk skulle veta vem jag var, jag ville inte bli en "offentlig" person och jag ville verkligen inte att Milo skulle bli det. Så när jag låg på toppen så valde jag att lägga ner helt, bara så där pang boom. Det va inge kul längre. Den där passionen och glädjen jag kände för bloggen var borta och fylld med en massa "måsten" och oro. Jag visste att jag inte skulle få ner läsarantalet om jag inte slutade tvärt och hela tiden var det de ända jag ville, få ner statistiken. Det hela hade varit jätte roligt, om jag inte fått barn. Då hade det varit skillnad, det kan jag helt ärligt säga. Men jag är inte som för fyra år sedan, jag har mognat, börjat tänka annorlunda och insett vad som är viktigt här i livet. Jag vet hur man ska gå till väga för att ta sig upp till toppen igen och skulle lätt kunna göra det om jag nu kände för det, men det gör jag inte. Jag vill inte vara där uppe med alla andra ytliga bloggare som alla kämpar lika mycket för att synas och få flera läsare. Däremot har jag fått tillbaka blogglusten nu och framför allt, statistiken har sjunkit. Så nu kan ni få som är kvar räkna med några fler inlägg om månaden än tidigare, kommer också börja svara på alla era kommentarer här på bloggen. Sen ska jag försöka få till designen också, sjukt trött på den här nu. Men allt handlar som vanligt om tid. Tänk om vi bara kunde utöka dygnet med några timmar, vilken skillnad det skulle göra.