Sitter å glor på efterlyst och som vanligt kommer minnen upp från det förflutna, tänk att jag skulle ha varit en av dom alla som sitter där med omgjord röst och mörker över för att berätta om det som hände mig den där onsdagskvällen för snart fem år sedan. Jag är glad att dom fick fast honom innan, att jag slapp göra det. Att han inte åtalades är däremot något jag alltid kommer få leva med, jag kommer alltid få leva med att han som gjorde mig så illa den kvällen kommer gå fri, ostraffad. Men jag har bearbetat det hela, på mitt egna sätt. Kanske inte helt, men jag tror inte heller att man någonsin kan bli hel efter något sådant. Jag tror att ärren aldrig kommer kunna blekna, dom kommer alltid sitta där i mitt inre...