Min första någelunda riktiga kärlek va en snubbe med hjärtat på rätta stället, en riktigt snäll människa. Ibland kanske till och med för snäll? Jag var mer en partyprinsessa, han spenderade hellre tid hemma. Vi va så olika man kunde bli och jag tröttnade i längden. 8 månader gav jag det förhållandet sen gjorde jag slut och lämnade kvar honom chockad och ledsen vid hans ytterdörr. Fast egentligen, vad kan man förvänta sig. Jag va liksom 15 vid den tiden, haha!