Fansiken så bra den här bilden stämmer in på mitt liv just nu, om ni bortser från den där ungen längst ner som skriker "mom". Den skulle passa bättre som Mario istället, för emellanåt verkar det som om han tror att jag är nån jävla morsa till honom som ska passa up på han hela tiden. But hell no! Det har han fått förklarat för sig ett x-antal gånger också. Nu på senare tid har han börjat med nått nytt när jag ber honom göra något, antingen har han ont i magen, mår illa eller så är det någonting annat som spökar. Om jag blir trött? Jo, trött som fan på att göra allting själv. Just nu är det både tvätt som ska hängas å disk som ska diskas, samt leksaker överallt som måste plockas upp. Men den jäveln har tydligen ont i magen och "kan" därför inte hjälpa till. Det han däremot inte tänkt på är att jag snart ska ha lingonveckan å är på ett jävla humör samt har ont i både mage och rygg, men klagar jag? Nej, för jag vet att det måste göras ändå. Varför ska det alltid vara så synd om killar när dom har ont någonstans? När det egentligen inte ens är riktig smärta? Fan vilken jävla tur det är att det inte är killarna som föder barn, som får såriga bröstvårtor efter amningen, som behöver leva med värk i mage och rygg en hel vecka i månaden, som får foglossning pga. graviditeten. En jävla tur är vad det är, för annars hade nog ingen kvinna i hela världen stått ut med dom jävlarna! Märks det att jag är irriterad eller? Som fan! Å det är vell nu det är dags för en poker, i förebyggande syfte liksom. Ni vet; "tur i spel, otur i kärlek", remember?