Det är helt sjukt vad bra jag mår nu för tiden, särskilt om man jämför med hur det var för några månader sen. Då trodde jag att jag aldrig skulle ta mig igenom allt, jag förstod inte hur jag skulle orka. Men med en underbar son, en otrolig familj och galet bra vänner så tog jag mig igenom en av dom svåraste bitarna i mitt liv. Tack för allt stöd och all hjälp ni gett mig, vad hade jag gjort utan er? Ni fick mig ur något som jag inte klarade av att ta mig ifrån själv, ni gav mig en axel att gråta ut mot och hopp om att allt skulle bli bra igen oavsett hur svårt det kändes, oavsett hur ont det gjorde. Jag kommer aldrig kunna tacka er nog för det ♥