Mår så fruktansvärt illa och känner mig så tom... För tillfället är mitt inre raserat och smärtan det gett går inte att beskriva. Jag är glad som har min underbara son, han får mig stark. Så länge jag har Milo vid min sida så kommer jag klara av det här, jag kommer komma igenom det hur jobbigt och hur ont det än gör. Allting kommer ordna upp sig, allting kommer bli bra igen. Hur svårt det än känns så vet jag det. Det finns en mening med allt, oavsett om det ibland är svårt att tro. "Efter regnet kommer det solsken igen", det är bara att härda ut den värsta biten sen blir allt bra. Det måste bli bra, det kommer bli bra...