Well, igår hade jag en riktig dålig dag. Det kändes som om någon stod å rev sönder hela mitt inre, ni har ingen aning om hur ont det gjorde. Jag grät från och till under hela dagen och undrade hur jag skulle gå vidare, hur skulle jag orka det när jag mådde så där? Jag trodde det skulle vara för evigt. Men vet ni? Idag när jag vaknade upp så kände jag helt tvärtom, jag kommer klara det här, jag kommer gå vidare, jag kommer leva ett bra liv i lycka tillsammans med Milo och Dizzie. Allting kommer bara gå till det bättre nu. Jag tror att det finns en mening med allt, i det här fallet så tror jag att det kommer leda mig till något så mycket bättre. Jag behövde nog den där deppdagen igår, jag behövde få ur alla känslor och mitt inre behövde rivas upp till max. För nu kan jag börja gå vidare, nu kan jag börja läka och snart kommer jag vara den där glada glädjespridaren jag brukar vara. Det kommer ta sin lilla tid, men det får det göra. Nu vill jag bara få allting klart runt om så jag kan fortsätta leva mitt liv ensam med världens bästa son och den underbaraste hunden genom tiderna. Allting kommer bli bra, jag har dom bästa förutsättningarna man kan ha. Sen vill jag bara tacka alla som finns där och stöttar, familjen, släkten, vännerna, ni bloggläsare och framför allt min ögonsten Milo. Sen även Mario, för trots allt så är han fortfarande en av mina bästa vänner och jag hoppas verkligen att det förblir så.