Idag så är jag trött, trött och förvirrad. Inte över mig själv, utan över omvärlden. Över hur livet idag kan vara så otroligt komplicerat, omständigt och fulla av olika valmöjligheter. Livet är inte lätt, det är ingen dans på rosor. Gåvan för att styra över våra egna liv fick vi alla, vad man gör med den väljer vi dock på olika sätt. Antingen kastar man bort den eller kämpar och stannar kvar.

Natten har varit jobbig och tung, men jag har funnits där å stöttat. Jag kommer alltid finnas vid din sida, alltid ha en tröstande axel som du kan luta dig mot, alltid lyssna när du behöver prata. Jag har försökt så gott jag kan, gjort mitt bästa. Men det är en svår situation, en komplicerad del av livets alla ting. Känner mig hjälplös just nu, maktlös och har fortfarande den där orolighetskänslan i magen. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Tänk om det går för långt? Tänk om det redan är försent?