I mitt senaste inlägg skrev jag om hur jag hade en sån stark känsla över att något hemsk skulle hända. Det värsta med mig är att mina känslor oftast stämmer, nästintill hela tiden och även den här gången. I fredags hände något fruktansvärt, en som jag står nära, som jag älskar av hela mitt hjärta blev skjuten. En centimeter från att bli blind, eller ännu värre, dödad. Det gör så ont i mig, vad skulle jag göra om du försvann? Vart skulle jag ta vägen? Vi har ett band du och jag som ingen kan ta ifrån oss, ett starkt band genom allt vi gått igenom tillsammans. Skulle du försvinna, skulle en stor del av mig det också. Jag är rädd om dig och vill bara att du ska komma på bättringsvägen och bli bra igen, må bra igen. För det här är inte du, den du blivit eller tror att du är, är inte du. Du är så mycket bättre än så, så mycket starkare! Jag vet det, jag känner dig. Vi kommer göra allt vi kan för att få upp dig igen, inte släppa taget. Det är vad familjer är till för, att finnas för varandra när det är som svårast, att dra upp den som fallit och gå igenom tuffa tider tillsammans ♥