Hej hopp!
Allting flyter på bra i mitt liv just nu, Milo har fått förskoleplats och börjar den första februari. Så nu jävlar ska det letas jobb för fröken Sjöbeck! Allt som händer nu framöver är verkligen med blandade känslor, samtidigt som jag tycker det ska bli roligt att Milo ska börja på förskola (för jag vet att han kommer älska det) så känns det otroligt jobbigt att behöva lämna honom med främmande människor. Jo jag vet, jag är en riktig hönsmamma. Har alltid varit och kommer alltid att vara! Men det känns svårt att släppa på tyglarna, även fast jag vet att personalen är kompetenta och utbildade för att ta hand om små barn så kommer den där ständiga oron alltid att vara där. Tänk om något händer, tänk om han känner att jag bara lämnar honom... Hua, jag kommer garanterat gråta floder under de första dagarna han ska vara där själv. Men det är bara å inse... att min lilla bebis börjar bli stor. Känns overkligt... Hur klarade ni andra er? Alla mammor där ute, ge mig stöd nu. I really need it!
Åh så fina ni är! Det är så roligt att ha följt dig sen graviditeten och sett dina och milos framsteg! :)
Leo blir 18 månader den 3e februari och har fortfarande inte börjat hos dagmamman än :P Han skulle egentligen ha inskolats redan den 1a oktober, men jag klarade verkligen inte av det då. Sen så kände jag att han lika gärna kunde vara hemma med mig ett tag till eftersom jag fortfarande inte hade jobb.
Jag har fortfarande inte hittat jobb, men ska förmodligen börja plugga i mars. Så Leo kommer nog få börja då istället :) Känns jätte bra att jag kunnat vara hemma med honom så pass länge.
Men kommer vara otroligt JOBBIGT att lämna honom sen :/ Man är ju van vid att ha dom hos sig hela dagarna nu ju. Och jag som inte ens varit ifrån Leo ett dygn.. Bara ett par timmar sedan han föddes.. Kommer bli riktigt jobbigt.
Förstår din känsla. Hoppas allt är bra med er iaf. Kram
Haha jag är med en höns mamma jag bad om extra lång inskolning så vi båda skulle vänja oss:) först nu denna veckan som jag börjat lämna henne själv, först bara 30 min två dagar och nu är hon där tre timmar!! Imorgon och på fredag böjt det fem! Men det går tack och lov bra, säger hejdå led lite pussar och kramar sen går jag och när man väl är ute kommer samma tankar som för dig, du måste bara visa att när bi säger hejdå så är du trygg för om du visar att du blir ledssen så blir nog handet med! Be strong! :)
Du är väll utbildad? Vad har du utbildat dig till och vad vill du bli? Det ska nog gå bra med Milo :) Kram
Det kommer nog gå kanon! =)
Du kommer må sämre än vad han kommer göra. ;) Om det är till någon tröst.
När Zion började trodde jag att det skulle bli skitjobbigt för HONOM, vilket gjorde mig orolig.
Men han har älskat förskolan från första stunden.
Alla kompisar, alla leksaker och de utvecklas så fort när de börjat.
Det är då man inser att sin bebis faktiskt är en liten pojke och ingen bebis. ^^,
Hoppas allt är bra med er!
Kram
Känner precis som du! Min dotter är också född i november och börjar skolas in 30:e januari. Känns helt sjukt. Men som tur är så ligger dagis två hus ifrån oss, liten grupp och en av föreståndarna råkar av en slump vara min gamla fritidsfröken och den andra min sambos gamla dagisfröken. Jag ska dessutom plugga på distans så jag kommer mest vara hemma och ha nära dit om det skulle vara något. Så det känns ju i alla fall lite tryggare. Men ändå, känns så onaturligt att behöva lämna iväg sitt barn om dagarna.
