Jag har en sån konstig känsla just nu, en känsla av tomhet. Jag saknar att sakna någon. Att ha någon att dela allt med, någon att få känna samhörighet med.

Det känns som om jag aldrig kommer få känna det igen, som om jag aldrig kommer ha förmågan att våga lita på någon för att kunna öppna mig så pass igen. Det handlar inte om någon annan än mig själv, jag är helt enkelt för rädd för att bli sårad för att våga öppna upp mig och släppa in någon i mitt liv. Jag trivs bra ensam och med "singellivet", men vissa kvällar (som den här) skulle det vara skönt att ha en famn krypa in i och någon att luta sig mot...