Den senaste veckan har jag vant av Milo vanan att äta välling på natten, det har gett resultat vill jag lova! Det här är fjärde natten han sover utan att vakna och jag känner mig piggare än någonsin. Ni anar inte hur skönt det är att äntligen få sova hela nätter igen, utan att behöva gå upp femhundra gånger. Det tar på krafterna när man gjort det i nästan tio månader! Nu hoppas jag bara att det fortsätter så här, men jag bör nog inte hoppas på för mycket. Milo verkar hålla på å bli dålig igen och varje gång han blir det ändrar han sina sömnvanor. Någon som känner igen det där? Nu är det bara att hålla tummarna för att han inte fått det jag hade förra veckan, för fan så dålig jag va. Hade hög feber, ont i hela kroppen, svårt att andas, ont i lungorna och huvudet. När jag sen efter många om och men tog mig ork att gå upp till vårdcentralen visade det sig att jag hade fått ett kraftigt virus i kroppen och även början till lunginflammation. Går fortfarande på antibiotika men känner mig helt frisk nu. Men fan om lilleman får det, jag hatar verkligen att se han dålig. Det gör så ont i hjärtat och man önskar att man kunde ta över det hela på en själv.

Idag va vi hos tandläkaren, det gick bra förutom att Milo blev riktigt arg på henne när hon skulle sätta nån flourkräm (?) på hans tänder. Nej det gillade han inte och det fick hon veta också kan jag lova, ska man skratta eller gråta när hon utrbister "men gud vad stark han är" efter att han boxat å sparkat vilt för att få bort henne. Ja han är stark min lilla prins och lika envis som mor sin. Haha! Well, man kan ju hoppas att han blir lugnare än vad jag har varit. I alla fall när han kommer upp i tonåren, annars är det jag som får ett rent helvete. Men även det hör vell till, haha.