Panik!

Har ni någonsin blivit så rädda att det känt som om hela erat liv är på väg att rasa samman? När du känner paniken i hela kroppen och hur allting stannar till. Det fick jag uppleva idag och jag har aldrig, aldrig någonsin varit så rädd som idag. Jag har aldrig någonsin känt en sån panik tidigare, aldrig. Vad som hände? Milo kunde inte andas, han försökte få luft men det gick inte. Min första tanke va att han hade satt något i halsen, när jag vände honom och tryckte med handen mot ryggen (som jag läst att man ska göra) så hände ingenting. Han kunde fortfarande inte andas, då kom paniken. Jag kunde inte sluta skrika, jag trodde att han skulle försvinna från mig. Tur nog va både pappa och Mario här, Mario hade nämligen lilleman under tiden pappa körde mig för att storhandla. Å tacka fan för det, för att dom båda va här just i den sekunden. Jag kunde inte sluta skrika "ring ambulansen, han kommer dö!!!" i panik, ingenting annat än ren panik. Pappa tog Milo, Mario ringde 112 och jag stod och kollade på min son som blev allt mer röd i ansikte, mörkröd och på väg mot lila. Pappa gjorde något och helt plötsligt började Milo hosta till. Han började andas igen och hans hud började ljusna och återgå till sin vanliga färg. Vi kollade igenom munnen men hittade ingenting, han hostade inte heller ut något så vad det var för något som kommit å täppt till luftvägarna förblir en gåta. Ambulansen kom och undersökte honom, allting såg bra ut, allting lät bra, inget fel. Tack å lov! Dom tror att han förmodligen fått upp något från magen (som från dagens middag) som han sen satt i halsen, fått upp och svalt igen. För innan det hände hade han inget mer i munnen än sin napp, det är det som är så konstigt. Att det kom från ingenstans, bara så där. Jag är fortfarande skakis, har ont i magen och mår illa. Kollar Milo genom våran babymonitor så att han andas varje minut typ, hur jag ska kunna sova i natt vette fan. Jag får försöka, men det kommer bli svårt...



Åh, mitt hjärta. Vad skulle jag ta mig till om jag förlorade dig? Skräm mig aldrig mer sådär! Mamma älskar dig mest av allt, du är mitt liv. Min älskade skatt, den finaste i världen. Min vackra son ♥


Be careful...
Postat av: sofia linnea - mamma till mio & bebisen i magen

åh fy fan, jag kan tänka mig vilken skräck... skönt att det gick bra!! Den ständiga oron för sina barn kommer nog alltid finnas med.. :) kram

Postat av: Therese mamma till Alicia 2 år & gravid

Usch, vad hemskt! :(

Skulle nog få världens panik som du fick om det var min dotter. Men skönt att allt blev bra sen med lillkillen. :)

Brukar komma in hit och läsa din blogg, men dålig på att kommentera, ska bättra mig!

Tycker verkligen om din blogg och det du skriver. :)

Jag beklagar att det inte funkade mellan dig och Milos pappa. Kan förstå att det måste vara tufft ibland, men jag tror på dig! Jag tycker du verkar vara en bra och fin mamma åt Milo.

Ta hand om er!

Kram / Therese

2011-09-22 @ 09:13:25
URL: http://youremyangel.blogg.se/
Postat av: Tina

Usch vad otäckt! :( Vilken tur att det gick bra i alla fall det är huvudsaken.

2011-09-22 @ 21:33:02
URL: http://aniit.blogg.se/
Postat av: Nathalie

Usch, jag hade nog reagerat precis som du!! Men fy sjutton vad bra att det gick bra.. usch ryser bara av att tänka på att något skulle hända dom små:/

Hoppas du slipper uppleva något liknade någonsin igen!!

2011-09-23 @ 08:10:08
URL: http://mylovley.blogg.se/
Postat av: julia och hazal- Skoliosbloggen

åh vilken tur att det gick bra! kram<3

2011-09-23 @ 21:05:27
URL: http://julhaz.blogg.se/

Ditt namn:
VIP?
Din mailadress:

Din bloggadress:

Din kommentar:




Blogg listad på Bloggtoppen.se
Blogg Topplista
bloglovin
Personligt
Vardagsbetraktelser bloggar

Personligt
BloggRegistret.se