Kvällen har jag spenderat i köket med en kopp te, penna, lim och Milos babybok. Jag har klippt, klistrat, skrivit, kollat bilder och förundrats över hur fort tiden gått. Det var inte alls länge sen Milo va så liten att dagarna gick ut på å se han sova, mata med flaska och byta ett dussintals blöjor. Idag kan han sitta själv, härma en, äta mat, springa runt som en tok i sin gåstol och han är på väg att lära sig krypa. Min lilla bebis har plötsligt blivit en stor pojke, vart har tiden tagit vägen?