Min lilla busunge ligger å sover så sött i sin säng och jag funderar på om jag ska inta min snart eller vara vaken ett tag till? Egentligen borde jag gå å lägga mig tidigare om kvällarna, helst när Milo somnat. Men jag är en natt person och hatar att lägga mig tidigt. Det slutar ändå med att jag bara ligger å glor i mörkret och tänker för mycket på allt möjligt. Däremot krockar mina sömnvanor med alla dessa tidiga mornar, det är galet att jag klarar av dagarna på så få timmars sömn. Vem vet, kanske har jag blivit van? Men det känns kan jag säga, hela min kropp är helt utmattad. Under dessa stunder är jag glad att det finns en jävla massa kaffe här hemma, min nya drog. Eller nya och nya, jag har alltid varit en kaffemänniska. Bara det att mängderna har ökat markant de senaste månaderna. Men tack, tusen tack till dig, du som uppfann kaffet. Eller ska jag säga koffeinet?