Jag ska ta mig i kragen å försöka få igång det här med bloggandet snart, men först vill jag hinna packa klart, flytta och få iordning i vårat nya hem. Inte långt kvar nu, måndagen blir den sista dagen i den här lägenheten sen behöver jag inte se den igen. Gissa om jag är lättad? Efter väntar ett böckande med målande, tapetserande och en massa fixande å donande för att få iordning i vårat nya näste. Förhoppningsvis stannar lilleman i magen tills vi fått klart på allt, om inte så får jag ta det då. Mardrömmen är ju att han ska komma i samband med flytten, då kan vi snacka panik! Ren jävla panik! Men vi håller tummarna för att han inte har något sådant planerat.

Idag går jag in i vecka 36, det är helt sjukt. Vart har veckorna tagit vägen? Vad har jag haft för mig för nått? Jag hänger inte med överhuvudtaget, det känns liksom som om det var igår jag plussade på stickan. Jag har till och med vant mig vid att vara stor som ett hus och för att vara ärlig så är bara självaste tanken på att jag om ett tag kommer bli mindre igen ganska konstig. Det kommer kännas tomt utan min stora mage och framför allt utan bebis som rör sig som en vilde där inne. Fast visst ska det bli skönt också, ni kan inte förstå hur mkt jag längtar efter att kunna ha mina vanliga kläder igen, kunna äta det jag vill och röra mig som vanligt. Det är väldigt blandade känslor så här mot slutet nu, något jag tror dom flesta som varit gravida känner igen. Man blir liksom översvämmad utav så många olika känslor, somliga förstår vad jag menar andra inte. Men jag är lycklig i alla fall, lycklig över att få bilda den familj jag alltid velat ha med den underbaraste mannen på jorden. Å med dom orden avslutar jag det här inlägget så får vi se när nästa dyker upp.

Ta hand om er nu!

Till lillkorven som blir ett idag, mattes lilla prins. Vi ska fira med nå gott lite senare här hemma till den nyblivna ettåringen, men först ska jag iväg på nån föreläsning borta på mödravården. Egentligen orkar jag inte, men skippade det förra tisdagen så det är vell bara att bita ihop!

I brist på annat så tänkte jag passa på att slänga in ett blogginlägg å berätta lite om vad som hänt den senaste tiden. Vilket egentligen inte är mycket mer än att jag lagt på mig och blivit stor som ett hus. Har packat för fulla muggar, sprungit på sjukan å mödravården samt slappat en massa. Det börjar bli tungt nu, riktigt tungt!

Somliga av er har säkert märkt att jag slutat blogga på "mammabloggen" också. Den gav mig inte så mycket helt enkelt, inte mer än stress typ... Sen kände jag som så att om jag knappt har tid för min egna blogg så va fan ska jag blogga för nån annan då? Seriöst, då lägger jag hellre ner den tiden på denna bloggen istället.

Idag är det två veckor kvar innan vi flyttar, ni anar inte hur skönt det ska bli att komma bort härifrån. Fan så jag längtar! Än mer längtar jag efter att korven ska ploppa ut, cirkus fem veckor kvar nu bara. Helt galet är vad det är, några veckor kvar sen är jag mamma! Ska försöka slänga in en bild på magen i veckan så ni får se vad den vuxit, om jag nu har tid vill säga.

Många undrar hur det kommer sig att jag tvärt slutade blogga and so on. Bloggen började ju bli riktigt stor, jag fick sjukt bra erbjudanden från företag, folk kände igen mig ute och fotografer ville ta bilder. Men det va just därför jag valde att sluta! Jag vill inte ha en stor offentlig blogg, jag vill inte att halva jävla Sverige ska veta vem jag är. Det började liksom bli obehagligt när folk skickade kommentarer och mail som löd: "Hej jag såg dig idag", "Vi bor grannar visste du det" eller "Jag satt bakom dig på bussen idag men vågade inte säga hej" osv. Helt ärligt så förstår jag inte hur människor klarar av sånt, jag gör verkligen inte det. Fine, jag hade säkert tyckt att det skulle vara kul om jag levde det liv jag levde för några år sedan. Men inte som 22 åring och framför allt inte som blivande mamma. Inte heller vill jag tjäna pengar på min blogg, det har aldrig varit något jag strävat efter. Även fast jag fick bra erbjudanden som kunnat ge sjukt mycket så tackade jag nej till dom alla. Bloggen var för mig ett tidsfördriv, något jag gjorde under min fritid och som jag tyckte var kul. Men när det sedan blev till ett "måste" så var det inte lika roligt längre och lusten försvann, vilket säkert många av er där ute känner igen. Bara det att ju större bloggen blev, dessto mer panik fick jag. Jag nöjer mig med få läsare om dagen, jag vill inte vara större än så. Hade jag velat det hade jag fortsatt som innan...