We can't be with eachother or whitout eachother...
Alla dessa timmar ute i kylan, men som fasthåldna. Rädda för att släppa taget, rädda för att aldrig mer få hålla om varandra igen. Timmar av kramar, kyssar, smek. Två öppna hjärtan redo att släppa in, att låta sig blottas för första gången på väldigt länge. Du & jag under en molnfri himmel, stjärnor som sprakar och en måne så rund, så klar. Öron redo att lyssna, munnar redo att skratta. Fjärilar i magen och nervösa gester. Stunder av glädje, längtan och ren kärlek. Det var vi två, vi två mot världen. Ingen kunde stoppa oss, ingen kunde förgöra våra känslor. Vi älskade av hela våra hjärtan, av hela vår själ. De sägs att kärleken är farlig, det begreppet har jag inte förstått förens nu. Är vi redo att inse, inse det faktum att ingenting varar för evigt? Är vi redo att inse hur vi sakta men säkert förgör varandra, hur det vi en gång byggt upp sakta sjunker längre och längre ner mot botten? Har vi förmågan att ta oss upp igen, har vi viljan att försöka? Den tid jag vill ha tillbaks, den tiden är förbi. Är det så att vi kan få tillbaks den? Tiden då vi va lyckliga med varandra, tiden då våra dagar gick ut på att le och skratta?
lägger till dig nu då! :D joo de är bra, förutom lite sjuk! haha sj då?
Glöm inte lägga till mig! :D
Gonatt!!
hosta, förkyld och ont i halsen :(
haha.. inget.. ;)
vi hörs imorgon.. natti!
jag har legat i sängen hela dan o sett på film, du då?
sv: allt är bara fint! med dig också hoppas jag? :)
snyggt öga ;o
det gjorde jag.. godmorgon!
Livet är som man brukar säga en dans på rosor; ibland trampar man på en tagg och då gör det ont.. Man kan försöka många gånger, man kan rädda och laga mycket.. men det finns oxå dem ggr då man vet att det inte finns mycket kvar, att det är dags att släppa taget. Du kan trösta dig med att han inte bor på andra sidan jorden, så om ni skulle gå skilda vägar men inse att det inte är så ni ville ha det så kan ni hitta tillbaka till varandra igen om det känns rätt. En del saker varar en livstid, men ingenting på egen hand. Jag hade en pojkvänn i Grekland och tro mig när jag säger att det var ett fruktansvärt svårt beslut att göra slut. För när jag väl gjort slut visste jag att jag inte skulle få fler chanser, avståndet var alldeles för långt. Efter det fick jag en chans att hitta mig själv och mina egna drömmar igen på nytt, för mig var det rätt val. Alla frön behöver kärlek och näring för att växa och blomma :)
Jag säger nog inget du inte vet..
Kanske har ni bara tappat bort varandra mitt i allt, då får man antingen leta tillbaka eller fortsätta sin egen resa därifrån..
Prova en pause på en månad och se hur det känns?
En vän till mig gjorde slut med sin pojkvänn när hon var i USA som au pair för att hon inte klarade distansförhållandet. När hon kom hem igen var hon inte redo att försöka med honom igen, och kände inte att hon var intresserad heller egentligen, utan valde att träffa andra killar för att se hur det gick. Nu är dem tillsammans igen och hon känner att det kunde inte bli mer rätt! Jag vet inte hur många år dem varit tillsammans nu.. men saker som är menat att vara tycks till slut falla på plats :)
All lycka till dig! ♥
