Jag är helt slut i både kropp å huvud, men hur skulle jag inte kunna vara det efter en galen kväll med släkten. Att släkten är värst stämmer verkligen in på min, men fan va roligt vi har haft det jag och mina tokiga men underbara släktingar. Nu är jag så trött så jag skulle kunna däcka sittandes här i soffan, fossingen gör ont den med. Har nog överansträngt den lite, eller okej mycket rättare sagt! Jag är trött, som en levande zombi för tillfället! Så nu ska jag gå å lägga mig å krama om mannen i mitt liv, att få känna den där tryggheten å kärleken han ger mig är obeskrivlig och något jag alltid längtar att få komma hem till när jag är ute på mina små äventyr.

Jag svarar på kommentarerna imorgon när jag vaknat pigg och alert igen, god natt mina fina små läsare ♥