Dizzie åkte på sin dagliga dos av morgonmys med Milo, han går alltid fram å kramar å pussar på henne det första han gör när hon väl behagar att kliva upp från sin biabädd (tröttmössan). Tillbaka får han en massa slemiga pussar, vilket resulterar i en massa skratt från Milo. Tillslut väljer han att klättra upp å sätta sig på hennes rygg, hon ligger stilla kvar å låter han hållas. Men sen kommer hoppandet och det börjar bli jobbigt, hon grymtar lite lägger sig försiktigt på sidan så Milo hamnar bredvid på golvet. Sen reser hon sig upp, tittar på honom ett tag och går sen tillbaka till sin bädd. Det är alltid samma visa varje morgon och jag blir alltid lika varm i hjärtat när jag ser dom. Dom har ett sånt fint band till varandra och Dizzie är verkligen en super hund i mina ögon. Så otroligt snäll och kärleksfull mot Milo och barn överhuvudtaget. Den bästa av dom bästa! Finns inga ord i världen som kan förklara min kärlek och lycka för mina två hjärtan, det absolut bästa som hänt mig och den mest underbaraste familjen av alla! God damn I love you! Nu ska vi klä på oss och tralla ut på en promenad, en lång sådan.