Har ni läst den här boken? Inte? Gört! Den som inte får motivation till att gå ner i vikt efter det är fan inte helt frisk! Den senaste veckan har jag läst, förberett mig mentalt och handlat in det mesta som behövs. Frossat i kolhydrater har jag också gjort, dumt nog! Haha. Startdagen är på måndag och jag vet att jag kommer att fixa det, jag bara måste fixa det! Då blir det till att sätta igång träningen igen också, eftersom jag har Milo så får det bli hemma och utomhusträning för mig. Har liksom inte tid att springa fram å tillbaka till gymmet like I used to. Men det kommer bli bra, jag känner det på mig. Jag måste bara avstå från alla frestelser... Mhm!.... Eh, vem försöker jag lura? Det kommer bli SKIT JOBBIGT! Jag som älskar gosaker och fettismat... Hur fan ska jag klara mig? Dom två första veckorna är värst sägs det, så jag måste bara stå ut under dom sen är det lugnt. Eller lättare i alla fall. Någon som har kört/kör den dieten? Funkar den bra? För och nackdelar? Tell me!

Sen måste jag bara få skriva av mig angående alla människors tänkande och tyckande. Snälla, håll det för er själva! Det är vell ändå mitt val om jag väljer att ändra livsstil å skippa all skit mat? Eller? Det roliga är att så fort en överviktig person kommer å säger att dom ska börja med diet och ändra livsstil and so on så hurrar folk och tycker dom är jätte duktiga. Men kommer man som normalviktig så får man aldrig samma reaktion, vad gör det bättre för mig att trycka i mig skräpmat å en massa socker bara för att det kanske inte syns på samma sätt genom ens yttre än vad det gör för en person som har lätt att gå upp i vikt? Även om det inte lägger sig på min kropp så drabbas ändå hjärtat och alla andra organ på samma sätt som hos en överviktig människa, right? Sen vill jag faktiskt droppa några kilo och bli lite fastare, vad är det som är så fel med det? Jag kommer ju äta mat och definitivt inte gå ner så mycket att jag ser anorektiskt ut. Varför tycker då ändå folk att jag är sjuk i huvudet för? Ja det är vad jag fått höra, att jag är sjuk i huvudet och ABSOLUT inte behöver gå ner i vikt, att jag redan är "för" smal, att jag skulle behöva gå upp några kilo istället. But come on! Jag dör inte av att gå ner lite och jag är verkligen inte "för" smal. Är det pga. folks avundsjuka? Att dom också önskade att dom kunde gå ner och bli lite fastare, men helt enkelt är för lata för att göra något åt det? Eller är jag så blind att jag inte ser att jag faktiskt är "för" smal som dom säger? Nej nej, jag tippar mer på avundsjukan. Fast egentligen spelar det ingen roll, för det är fortfarande mitt val och jag gör det jag själv vill. Det spelar ingen roll vad folk säger, tänker å tycker för i slutändan handlar det ändå om mig och att jag ska må bra i mig själv. Så nu kör vi, droppa i vikt, bli lite fastare, spara pengar och sen göra min efterlängtade bröstförstoring. Gonna be awesome!