Hej hej! Arbetsnarkomanen här! Känns som om jag bara jobbar nu för tiden, har inte tid med något annat utöver att ta han om min lilla prins, voffan och hemmet typ. Alla mina polare undrar vart jag tagit vägen? Vänta ni bara tills ni själva skaffar barn, då kommer ni förstå att tiden inte riktigt räcker till. Å jag gör allt det där som man egentligen ska vara två om helt själv, om man bortser från varannan helg då Mario har Milo. Men då blir det att prioritera jobb istället, som den här helgen. Så ja, det är mitt liv, att vara mamma och arbetsnarkoman typ. Men det är det bästa livet av dom alla, jag önskar bara att det hade funnits några fler timmar på ett dygn. Särskilt idag, då jag slutade 21:15 och ska vara på jobbet igen 7:00 imorgonbitti. Snark och godnatt!