Det finns bara ett ord som existerar för mitt mående just nu; proppmätt! Å då menar jag verkligen proppmätt, inte konstigt när jag tryckte i mig en hel vitlöksbaguette själv och nästan allt på tallriken. Jisses...



Mario ringde å tjatade på att jag och Milo ska komma bort mot hans moster igen, dom hade tydligen styckat upp lammet nu. Herre gud säger jag bara, det märks verkligen att vi är från olika kulturer. Visst, jag är köttätare. Men att se ett helt djur grillas och sedan styckas är fan mer än vad jag klarar av. Hua! Vi får vell se om jag orkar göra mig iordning å tralla upp dit...