Den här lilla plutten har sovit med mig ända sen dag ett, helst under täcket och med huvudet vid min hals. Nu försöker vi vänja honom vid att sova i sin egna säng, men han försöker så gott han kan att ständigt hoppa upp å lägga sig hos oss. Tycker det är lika jobbigt varje gång att "hyssja" ner honom, men tillslut ger han upp å lägger sig i sin egna mjuka säng eller brevid Dizzie i hennes. Bara det att på morgonen vaknar jag alltid upp av en glad liten spillevink som ligger brevid mig, på samma ställe som alltid. Tror ni inte lillskiten kommit när vi somnat? Jovisst! Han är inte dum han inte, utan väntar tills han vet att vi sover djupt. Sen hoppar han upp och kryper sakta å lägger sig brevid matte sin. Men vi får fortsätta att träna honom, vem vet vilken dag som helst så kanske han förstår att det faktiskt är skönare att sova i egen säng än i en som matte bökar runt i på natten? Så länge han lär sig innan bebben kommer så är det lugnt, men det är ju ett halvår kvar dit så det borde vara nemas problemas liksom.

Btw, nån annan som haft samma problem?