Resan har varit lång, resan hit. Den är inte slut än, den har bara börjat. Jag suktar efter svar och undrar hur länge jag kommer få gå ovetande. Ovetande om vad framtiden har att ge, om vad livet har för planer för mig framöver. Jag slänger på mig mitt yttre, snygga kläder och låtsas som om allt är bra. Jag skiter vell i alla snorungar därute, alla uppblåsta bimbos och alla som tror sig stå högre upp än vissa andra. Jag är snäppet bättre än dom, har alltid varit och kommer alltid att vara. Det kan ingen ta ifrån mig, oavsett om ni försöker med samma kraft som jag har. Min kraft kommer alltid vara starkare, mitt sinne öppnare och mitt hjärta fullare.

Jag glider runt med empan på högsta volym, en cigg i handen och ett leende på läpparna. Folk får tro vad dom vill, göra vad dom vill. Jag bryr mig lika mycket som ett par som precis har gift sig, ingenting alltså. Allting runt omkring suddas bort och ingenting annat har betydelse. Det är jag, jag mot världen.